Om Antarktis, tuppen och solen

KK-Logga

2014-05-28

Nyligen kom en ny klimatsensation i världspressen och spreds som vanligt av TT och SVT: Vindarna runt Antarktis blåser värre än på 1.000 år. Därmed ”stänger de in” kylan i Antarktis, vilket förklarar varför det blivit kallare där. De har blivit starkare under de senaste 70 åren samtidigt som halten koldioxid i luften stigit. De australiska forskarna Abram och England försäkrar att de därför ”klart kan länka de högre vindhastigheterna till högre nivåer av växthusgaser”.

Således är det den globala uppvärmningen som gör det kallare på Antarktis. Den lär ju ha varit skyldig till vinterns snöstormar i USA också.

Detta är samma logik som gamla tiders länk mellan tuppen och solen: Eftersom solen alltid går upp när tuppen galer, är det tydligt att galandet lyfter solen över horisonten. Ingen frågade tuppen, om han galer, när han ser solen. Eller när han ser hönorna komma ut.

Dock vet vi att Antarktis blivit kallare, så att isens utbredning slagit historiska rekord flera år i rad. I fjol mättes minus 93 grader i augusti. Med enkel logik förstår man att större skillnader i temperatur ger större skillnader i tryck, som driver fram högre vindhastigheter. Forskarna verkar ha fått orsak och verkan om bakfoten.

Med den standarden på forskning behöver vi nog inte tro vare sig på de 1.000 åren eller på koldioxidens verkan på vindhastigheterna.

När vi så förstått att Antarktis blivit kallare, kom nästa stora nyhet: Smältningen av isen på Antarktis är omöjlig att stoppa. Den kan höja haven med 1,2 meter.

Riktiga forskare vet att isen på Antarktis är mellan tre och fyra kilometer tjock. Upptill är det 25 grader kallare än vid havsytan. Där kommer det aldrig att tina. Däremot håller jordens inre flera tusen grader, som försiktigt tränger upp, så att landisen smälter underifrån i lagom takt för att inte bli tjockare. Den processen har koldioxiden förstås ingen inverkan på.

Sensmoralen: Från TT och SVT är nyheter om klimatet oftast vilseledande eller felaktiga.

Sture Åström
Nätverket Klimatsans

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

5 thoughts on “Om Antarktis, tuppen och solen

  1. Men finns där observationer som tydligt visar på ökad avsmältning på Antarktis förklarat av varmare strömmande havsvatten?
    Visst verkar det riktigt med kallare lufttemperaturer men om vattnet blir varmare så spelar det ju ingen roll.
    Jag tror för min del att en global uppvärmning pågår, det märks på annat sätt än var klimatforskare och media tjatar om. Smältande landbaserad is, trädgränser som rör sig uppåt och skarpare temperaturgradienter som skapar fler och hårdare stormar.
    Anser ni att global medeltemperatur är ett bra mått för att motbevisa/bevisa/målsätta global uppvärmning?
    Finns i er skara tvivlare som inte tagit ställning och som helt utan förutfattad åsikt söker bästa förklaringar på vad som pågår?
    Med vänliga hälsningar
    Lars

    1. TT-Reuters, DN och SvD. Suck!Wilkinsglacie4rens kollaps e4r en pocress pe5 me5nga tusen e5r. Pollard och DeConto visade nyligen att det inte e4r ne5gon fara. Deras rapport ff6rklaras i en . . .

      1. Hej Angelica !

        Jag är glad att du hittat till vår blogg. Men Facebook fungerar inte ihop med WordPress, som vi använder. Du ser hur onjutbar texten är.

        Därför ber jag dig att komma igen på nätet, vår sida klimatsans.com och där lägga din kommentar.

  2. Tack för dina frågor.

    1. Antarktis är en stor kontinent. Man skiljer på huvuddelen: Östra Antarktis och den bergskedja som sticker ut mot Sydamerika, Västra Antarktis, som har 10 % av arean. Medias rapporterade nyligen om smältande glaciärer och kalvande av två specifika glaciärer på Västra Antarktis. Men media har fullständigt missat vad rapporterna verkligen sagt. De spekulerade om hela det bakomliggande istäcket, som ligger på land, skulle försvinna, vilket, hur man än räknar, inte kan ske på mindre tid än 10.000-tals år. De aktuella glaciärerna är upp till 2½ km tjocka och ligger stadigt på havsbotten på upp till 1.000 m djup. Så har de gjort i 22.000 år. Viss vulkanism förekommer i området, men den är lokal. Antarktis håller inte på att höja havets nivå.

    2. Hela Antarktis har visat en svag avkylning de senaste 30 åren. Det har bl.a. visat sig i nya historiska rekord för havsisens utbredning flera år i rad. Under denna tid har de varma strömmarna i havet gått norrut, så att havsisen i Arktis minskat. Så svänger strömmarna med en period om 60 år. Nu har isen i Arktis sedan i fjol växt, vilket nog betyder att den i Antarktis snart kommer att börja minska i area.

    3. Sedan 3.000 år pågår en långsam avkylning med tre varma perioder: Under den Minoiska kulturen, under Romartiden och under Medeltiden samt för närvarande. De har kommit med c:a 1.000 års mellanrum, så det som händer idag passar in i mönstret. Under de varma perioderna har den högsta temperaturen blivit lägre varje gång. För den aktuella “toppen” kan någon halv grad till tänkas passa i mönstret, men tiden dit kan räknas i sekler. På kortare sikt finns ett samband mellan antalet solfläckar och den globala temperaturen. Solforskarna, som IPCC negligerar, visar att solen nu uppför sig som för 200 år sedan, då det var en kall period.

    Därför tror jag att vi nu får ett par kalla decennier, därefter en svag uppvärmning under ett hundratal år, varefter det blir riktigt kallt.

    4. Stormar och orkaner har de senaste par åren varit färre och svagare än på 30 år. Du måste utgå från att det du får veta om klimatet i media är överdrivet, vilseledande eller rena lögner. Sen har du hamnat fel i logiken om temperaturgradienter.

    Om Jorden blir varmare, betyder det främst att polernas vintertemperaturer blir högre. Ytterst är det skillnaderna i temperatur mellan ekvator och poler, som driver vädret. Dessa blir alltså mindre, när Jorden blir varmare. Detta bekräftas av uppmätta data enligt ovan.

    5. Att använda den Globala Medeltemperaturen som mått på klimatet är att göra det mycket svårt för sig. Den inkompetens som utmärker IPCC visas bl.a. i att de valt detta mått. Möjligen har avsikten varit att göra processen så komplicerad att inga skulle kunna ifrågasätta den. Det har inte lyckats.

    Man måste ju justera mätvärdena för höjden över havet och sedan avgöra hur stor del av geografin varje station var representativ för. Där kom berg och dalar i vägen, samt vattendrag och städer. Sen försvann flera tusen stationer, när Sovjet kollapsade.

    I USA var 90 % av mätstationerna så olämpligt placerade att de mätte grovt fel. Det gäller troligen för resten av världen också. Först 2012 började USA bygga nya stationer med lämpliga placeringar, d.v.s. långt från bebyggelse.

    Först med satellitmätningar kan hela globen få likvärdig inverkan på medelvärdet. Men noggrannheten måste kollas med stationer på marken. . .

    Nu kan vi använda medelvärdet, men det måste ske med urskillning. Klimatet är ett kaos, som kan vara mycket olika på de olika kontinenterna.

    6. Vår skara består av ett 60-tal omdömesgilla medborgare, som följt klimatforskningen under ett decennium eller mer. Drygt två dussin är professorer och forskare med upp till 40 års arbete med klimatet. De har personligen besökt polerna, söderhavsöarna och andra kritiska områden upprepade gånger. De har nära personliga kontakter med världens främsta forskare inom sina områden, vilket gör att vi har bättre sakkunskap tillgänglig än vad IPCC visat sig ha. Det senare beror just på det som utmärker riktiga forskare: tvivlet och öppenheten för invändningar, alltså helt motsatt IPCC, som förklarat “the science is settled” och negligerat viktiga områden för forskningen, ex.vis solens varierande aktivitet. Och vi talar inte illa om dem som tolkar data annorlunda, så som kretsen runt IPCC ofta gjort.

    Vi är överens om att IPCC inte på 25 år lyckats bevisa att utsläpp av koldioxid gör något märkbart åt klimatet. Vi är flera som är övertygade om att koldioxid inte har någon fysisk möjlighet att påverka “växthuseffekten”. Det bygger vi på den forskning som visat att “växthuseffekten” på andra planeter är oberoende av atmosfärens sammansättning. Den beror främst på trycket vid marken. Jämvikt mellan in
    – och utgående strålning tycks uppstå på den höjd där trycket är 0,1 bar.

    Dem molekyl som från den höjden knuffas neråt, får ett tillskott av energi från gravitationen, vilket gör att den blir varmare ju längre ner den kommer.

    Det finns alltså en “växthuseffekt”, men inga “växthusgaser”. Det gör begreppet “växthuseffekt” oegentligt. Vi får hitta på något annat ord.

    Ta gärna kontakt igen.

    1. Thomas Palm.
      Jag kan inte undgå att se er diskussion. Jag tror faktiskt att Skeptikern har rätt i att jorden skall gå under. Men du kan inte vara en äkta AGW:are? Jorden SKALL faktiskt gå under, för AGW:arna har sagt att uppvärmningen, issmältningen, orkanerna, havshöjningen, tandlossningen och allt som hör till går mycket fortare än forskarna någonsin kunnat tro, så de har uppenbarligen ingen koll på läget. Ungdomarna springer ut och lägger sig på gatorna utklädda till isbjörnar, helt vanliga människor kör omkring i etanolbilar så folk i utvecklingsländerna håller på att svälta ihjäl och bensinnissarna har ingenstans att parkera. När alla springer åt samma håll rakt mot katastrofen precis som lämlarna, då går det åt h-e. Så nu instiftar jag ett nytt klimatsmart ord KLIMATLÄMLAR. Men sådan är väl inte du Thomas Palm? Av namnet att dömma borde du väl tåla en halv grad varmare klimat? 🙂

      JR

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *