Förverkat förtroendekapital för klimatpanelen

141105-Soleruption

VK-Logga

2014-11-05

När får vi se en vetenskapsjournalist berätta att kejsaren är naken, att IPCC:s rapporter är starkt ifrågasatta och att den globala uppvärmningen stått still i arton år, vilket klimatmodellerna inte kunnat förutse? Regering och riksdag måste inse att den rådande dogmen om klimatförändringar och dessas orsaker inte vilar på stabil vetenskaplig grund.

Det skriver Sigvard Eriksson, medlem i nätverket Klimatsans.

– Människans påverkan på klimatet är tydlig och den ökar. Men vi har verktygen för att hejda klimatförändringarna. Vetenskapen har talat. Det finns inga tvetydigheter. Världens ledare måste agera och tiden är inte på vår sida.

Så talade FN:s generalsekreterare vid IPCC:s (FN:s klimatpanel) presentation av vad som anses vara decenniets viktigast dokument om klimatförändringarna. Någon antydan om osäkerhet på grund av att klimatvetenskapen ännu är i sin linda och att våra kunskaper om växthusgasernas betydelse är ofullständiga kan inte skönjas.

Dokumentet innehåller inget nytt i sak. Att vetenskapen är klar och att det är bråttom har vi hört förr. Mediernas rapportering påminner om kejsarens nya kläder. Alla instämmer. Inga kritiska frågor.

Sedan sin tillblivelse 1988 har IPCC med växande säkerhet anfört att det är växthuseffekten och de antropogena (människoorsakade) koldioxidutsläppen som ligger bakom den globala uppvärmningen. Den rådande dogmen att mer än hälften av uppvärmningen från 1951 till 2010 beror på antropogena koldioxidutsläpp, kan på goda grunder ifrågasättas. Den så kallade AGW-hypotesen (Antropogenic Global Warming) är fortfarande obevisad och sannolikt överdriven. Tyvärr saknas, med några få undantag, varje uns av kritisk analys av denna dogm i den politiska retoriken.

Under 1900-talet har den globala medeltemperaturen stigit med cirka 0,7 grader. Men, under början av 1900-talet, innan människan började bränna stora mängder fossila bränslen, var uppvärmningen av samma omfattning som vid slutet av 1900-talet. 1958-77 sjönk den globala medeltemperaturen, trots att CO2-halten i atmosfären steg. Detta talar emot att den antropogena koldioxiden skulle vara den faktor som har störst betydelse för klimatet.

Mot AGW-hypotesen talar också att IPCC:s framtidsprojiceringar med hjälp av datormodeller stämmer dåligt överens med verkligheten. Under de senaste arton åren med fortsatt ökning av atmosfärisk CO2, har ingen global temperaturhöjning noterats Avståndet mellan vad datormodellerna visar och verkligheten ökar år för år. Trots att hundratals miljarder kronor spenderats, har försök att bevisa hypotesen inte rönt någon vetenskaplig framgång. Ändå har alla riksdagspartier, med undantag för SD, anammat hypotesen och förklarat krig mot koldioxiden.

FN-organet IPCC är i realiteten ingen objektiv, oberoende bedömare av klimatförändringar och dessas orsaker. IPCC:s begränsade uppgift, alltsedan starten är att ta fram rapporter om människans påverkan på jordens klimat. Denna uppgift ger inget utrymme till att pröva alternativa förklaringar till vad som styr det kaotiska klimatsystemet. I stället har en hel klimathotsindustri med tiotusentals byråkrater byggts upp kring den förutfattade meningen att det är människan som ligger bakom de klimatförändringar som dels redan skulle ha inträffat men som inte har kunnat observeras och dels framtida klimatförändringar.

Något som IPCC har lyckats väl med är att få forskare, politiker, journalister och allmänhet att tro på AGW-hypotesen. Forskare och byråkrater som stödjer denna hypotes ser en säker försörjning i form av anslag och löner.

Fastlåsningen vid AGW-hypotesen har begränsat klimatforskningen. En alternativ förklaring, att solens aktivitet och kosmisk strålning påverkar klimatet har dock på senare tid vunnit visst gehör. Den omstridde danske forskaren Henrik Svensmark har påvisat att den mängd kosmisk strålning som når jordens atmosfär hänger samman med styrkan i solens magnetfält.

Solens magnetfält skärmar av jorden från den kosmiska strålningen. När solaktiviteten är svag släpps mer kosmisk strålning igenom till jordatmosfären och moln kan lättare bildas på grund av de kondensationskärnor som partikelstrålningen ger upphov till. Mera moln minskar den solinstrålning som når jorden och temperaturen sjunker. Omvänt ger starkare solaktivitet mindre molnbildning, solinstrålningen vid jordytan ökar med stigande temperatur som följd.

Solaktiviteten följer flera cykliska förlopp, bland annat ett cirka elvaårigt. Nuvarande solcykel (cykel 24), är lågaktiv. Enligt ledande solforskare blir även solcykel 25 lågaktiv. Detta talar närmast för att vi går mot ett kyligare klimat.

Frågan är om IPCC har underskattat betydelsen av solens aktivitet och den kosmiska partikelstrålningen samtidigt som man överskattat växthuseffekten och koldioxidens betydelse? Vilka andra hypoteser är värda att undersökas?

Påståendet att en enig forskarkår står bakom IPCC:s slutsatser är falskt. IPCC är en mellanstatlig politisk byråkrati som samlar in rapporter från utvalda forskare. Författarna som har i uppdrag att skriva de olika kapitlen väljer ut vilka rapporter som får komma med i IPCC:s sammanställningar och vilka som lämnas utanför. Till exempel har forskare som studerat solens inverkan negligerats.

De forskare vars alster blivit utvalda står givetvis för sina egna rapporter Något kollektivt ansvar för IPCC:s slutledningar och sammanställningar existerar däremot inte.

Många kritiska forskare menar att observationer av klimatet inte stödjer AGW-hypotesen och att IPCC:s rapporter inte reflekterar det aktuella vetenskapliga kunskapsläget. Den sammanfattande rapport, SPM, Summary for Policy Makers som presenteras för media och politiker är en bakom lykta dörrar framförhandlad text som skall tillgodose drygt hundratalet nationers krav och önskemål om vad som skall betonas. Bland annat Dr Philip Lloyd har sagt: ”Jag gjorde en detaljerad utvärdering av IPCC:s rapporter och SPM och har identifierat det sätt på vilket sammanfattningarna har förvrängt vetenskapen. Jag har funnit exempel på sammanfattningar som säger raka motsatsen till vad forskare säger.”

Vår kunskap om de ständigt pågående klimatförändringarna är begränsade. Att satsa allt på AGW-hypotesen och föra krig mot koldioxiden genom mer eller mindre genomtänkta energiomställningar är ansvarslöst. Frågan är om IPCC har förverkat sitt förtroendekapital?

När får vi se en vetenskapsjournalist berätta för svenska folket att kejsaren är naken, att IPCC:s rapporter är starkt ifrågasatta och att den globala uppvärmningen stått still i arton år, vilket klimatmodellerna inte kunnat förutse? Att ökade skördar och krympande öknar är påtagliga effekter av CO2-ökningen?

Regering och riksdag måste inse att den rådande dogmen om klimatförändringar och dessas orsaker inte vilar på stabil vetenskaplig grund och därför inte kan utgöra förutsättning för beslut om vår framtida energiförsörjning.

Sigvard Eriksson

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

7 thoughts on “Förverkat förtroendekapital för klimatpanelen

  1. rappt och bra skrivet, hoppas du skickar till fler tidningar, intressant att se vilka som vågar publicera…

  2. Hej!
    Mycket bra artikel. Borde skickas till alla tidningar.
    Med vänlig hälsning/Börje

  3. Bra skrivet ! bör tillstållas varje tidning , SR, SVT och vaenda politiker i beslutande ställning. Mvh, Håkan, teknologie doktor, docent och molekylfysiker, boende i Västerås.

  4. Det är både löjeväckande och förfärande att vi skall satsa miljarder på verkningslösa åtgärder för att förhindra att den globala temperaturen skall öka när den legat stilla i 18 år. Mvh, Håkan.

  5. Omkring år 1850 fanns omkring 3 molekyler CO2 på 10 000 molekyler vanlig luft. Nu har det tillkommit en till koldioxidmolekyl. Skulle detta vara en global fara?Mvh, Håkan.

  6. #8 Raven writes, “The tlobure is the correct answer to all of those questions is ‘we don’t really know because the uncertainties are too large’ and those answers will be unacceptable to policy makers.”I have two responses to that, but I’ll only be able to complete the first response during my lunch break:In my opinion, the goal of a science arbitration panel should not be to provide answers that are “acceptable to policy makers.” The goal of a science arbitration panel should be to identify and explain the science. For example, most scientists agree that the world warmed by 0.5 to 1.0 degree Celsius between 1900 and 2000. The science arbitration panel should say that. (And if the science arbitration panel disagrees with most scientists, the panel should say that, too.) Now, let’s *suppose* that the panel found that there was a 25 percent chance that the world would warm by more than 5 degrees Celsius by 2050, but also a 25 percent chance that the world would cool by more than 5 degrees Celsius by 2050. (This is just a hypothetical. It’s extremely unlikely that the world will warm or cool by 5 degrees Celsius by 2050.) Well, that’s what the science arbitration panel should say. They should say that even though such a conclusion would make it nearly impossible to say whether CO2 and other global warming emissions should be dramatically curtailed (or even dramatically increased!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *