Parisavtalet måste ställas under debatt

150509-Romson

NoT-Logga

2015-05-09

”Kan grön människofientlighet leda till miljödiktatur?” Den frågan ställde professor Nils Uddenberg 1995. Han utgick från en enkät bland gymnasister. De oroade sig för miljöförstöring, klimatförändringar, befolkningstillväxt och världssvält. De ansåg att människan är en destruktiv kraft som skövlar naturen.

Över hälften ansåg att dessa problem endast kunde lösas av en stark miljörörelse, som får människorna att ändra sin livsstil. Han skriver: ”Får vi en diktatur i det här landet, tänker jag, blir det en diktatur i ekologins namn”.

Nu, när det är 1990-talets gymnasister som styr över oss, har miljörörelsens idévärld blivit politiskt korrekt i nästan hela politikerkåren med klimathotet som dominerande fråga. Var tredje svensk känner ”klimatångest”.

Nils Uddenbergs mardröm håller på att bli sann. Den agenda som låg bakom Stockholmskonferensen 1972, FN:s mål om Global Governance, har drivits vidare av klimatpanelen IPCC med klimathotet som föregivet motiv för globala åtgärder. Nu står det klart att det verkliga motivet är grön planekonomi. Klimatfrågan har kidnappats för politiska syften.

Vid nästa stora konferens i Paris i december, COP 21, är målet att nå ett ”bindande klimatavtal” mellan alla nationer. Avtalet innebär en global fördelningspolitik styrd av FN. Helylledemokraten Anders Wijkman kallar det ”en ny ekonomisk logik”. Den blir svår att skilja från planekonomi. Någon märkbar påverkan på jordens klimat kommer avtalet inte att få. Christiana Figueres, FN:s högsta klimatansvariga, sade nyligen: ”Detta är första gången i historien mänskligheten föresätter sig att ändra världens ekonomiska system”. (Googla ”Figueres intentionally”).

Tidigare hade en av IPCC:s ordförande förklarat: ”Klimatpolitiken skall fördela världens resurser på nytt sätt”. (Googla ”nzz ottmar ipcc”). Den svenska naiviteten och bristen på realistiska initiativ är generande.

I Paris vill miljöminister Åsa Romson visa hur duktiga vi är. Sverige skall ”gå före” i att underkasta sig den FN-styrda planekonomin. Hon är beredd att sälja ut delar av nationens förmögenhet och självbestämmande. Det finns knappast någon bred folklig förankring bland medborgarna för detta.

Det är ett rimligt krav att Parisavtalets innehåll och konsekvenser offentliggörs och ställs under öppen debatt.

Sigvard Eriksson, Norrtälje, nätverket Klimatsans
Ann Löfving-Henriksson, Orust, nätverket Klimatsans
Sture Åström, Helsingborg, nätverket Klimatsans

+—+—+

Kommentar

Vi har inte mobiliserat någon av våra många medlemmar som är professorer, för att vi vill markera att denna fråga inte handlar om naturvetenskap utan om politik, ekonomisk politik, inte klimatpolitik. Det beslut det handlar om är mer långtgående än vårt inträde i EU.

Notera också att samma dag har HD-Sydsvenskan en intervju med Åsa Romson på två helsidor:

Romson spår globalt klimatavtal

Sture Åström

+—+—+

KK-Logga

2015-05-16

Parisavtalet måste debatteras

Artikeln enbart införd på papper.

+—+—+

DT-Logga

2015-05-18

Vi kräver öppen debatt om Parisavtalet

Där ligger också en intressant kommentar:

Faktapolisen

Klimatfrågan har slutat handla om vetenskap, och blivit 100 % politik. Vetenskapligt är nämligen saken klar: Koldioxidutsläpp påverkar klimatet så litet att det inte är någon fara alls. Politiskt är faran större. Bland annat handlar förslagen till klimatåtgärder om att införa en världsregering och en global planekonomi. Det står där i avtalsförslaget, men svenska medier tiger om det. Planekonomin har misslyckats totalt överallt där den har prövats, och som klimatåtgärd kan den inte leda till annat än ekonomisk katastrof.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

3 thoughts on “Parisavtalet måste ställas under debatt

  1. Det sista en människa lämnar är hoppet, sägs det. Efter att ha läst artikeln i Sydsvenskan med Åsa Romson står mitt hopp till att DO upplöses i största hast. En vice Statsminister utan djupare miljökunskap borde inte få härja fritt.

  2. Inte bara Romson. Framtidsminister Kristina Persson var ordförande i Global Utmaning tills hon blev minister. Margot Wallström frontfigur i Global Challenges. Organisationer som funderar kring frågor som hur “global demokrati” ska kunna genomföras. Än så länge ser dessa vissa problem med legitimiteten hos folk om de tar över deras regeringars makt. Och hur korruption ska kunna undvikas. Åtminstone det senare tyder ju på viss verklighetsförankring.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *