Ett liv utan koldioxid – omöjligt

150419-Klyvöppningar

Fotosyntesen är grunden för allt liv på jorden. Genom bladens klyvöppningar “andas” växterna in luft som innehåller koldioxid. Med energin från solens strålning omvandlas den till de många olika kolföreningar som bildar växternas vävnader. I processen frigörs syre, som växterna sedan “andas ut”, så att vi kan andas in det. Eftersom växterna mest består av vatten, blir luften som lämnar mättad på vattenånga.

Då halten koldioxid i luften på senare tid stigit med 30 %, behöver växterna 25 % mindre luft och förlorar så 25 % mindre fukt. Således tål de torka bättre och har därmed vandrat in i öknarna, som minskat i omfång.

Koldioxiden är lika viktig som vatten och solsken för allt liv på jorden. Den ökade halten i luften har bidragit till att skördarna av spannmål och andra grödor ökat med 40 % på 20 år.

HH-Logga

2016-01-27 Ingela Björck har ett inlägg med rubriken:

Ett liv utan vatten – omöjligt?

Ingela Björck sitter i styrelsen för Naturskyddsföreningens avdelning i Lund. Hon arbetar deltid på Kommunikationsavdelningen vid universitetet.

2016-01-29 Min replik införs med rubriken:

Ett liv utan koldioxid – omöjligt

Ingela Björck ( 27/1 ) oroar sig för den lilla staden Nasca i Peru, där man får vatten i kranarna bara en timme om dagen, skriver Sture Åström i en replik.

Det är ett vackert karaktärsdrag att vilja hjälpa behövande, men då måste man använda sitt sunda förnuft.

Hon skriver att bristen på regn beror på väderfenomenet El Niño. Detta inträffar med viss regelbundenhet, varför invånarna kan förbereda sig för det.

På samma sätt har torka även drabbat den konstbevattnade öknen i Kalifornien. Det beror inte på att torkan är en överraskning, utan på att befolkningen fördubblats på 30 år med större konsumtion av vatten samt att politikerna av miljöskäl avvisat alla förslag att bygga fler dammar. Mänsklig aningslöshet alltså. Eller brist på ansvar. Eller förnuft.

Björck skyller på klimatförändringarna, men de har inte synts till på 19 år. Hon tror att vi kan hjälpa Nasca, genom att minska utsläppen av koldioxid här. Dock är den gasen lika viktig för livet som vatten. Under årmiljonerna har växtligheten sugit ur atmosfären så mycket av gasen, att halten nu är besvärande låg.

Med mera koldioxid i luften växer det bättre så skördarna ökar. Växterna behöver inte så mycket vatten, vilket gör att öknarna minskar. Det är bevisat av satellitfoton. Det kan hjälpa Nasca.

Björck är så vilseledd att hon föreslår minskning av utsläppen, när deras verkan faktiskt är positiv. Enligt Patrick Moore, den ene grundaren av Greenpeace, förbättrar vi livet på Jorden genom att återföra fossil koldioxid till luften.

Sture Åström
Nätverket Klimatsans

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

2 thoughts on “Ett liv utan koldioxid – omöjligt

  1. När jag var ute och gick i skogen idag mötte jag en dam som jag började språka med. Efter ett tag påstod hon att hon kände cigarettlukt. “Det är nog huset i närheten som eldar med ved”, sade jag. Hon började prata om ett bygge där man spridit ut kol på marken för att tina upp den så att de kunde gräva. Hon påstod att hon kunde känna en sur smak i munnen av koldioxiden från koleldningen. Jag sade att koldioxid är både luktlös och smaklös. Nej, det kunde hon inte tro på. Hon sade att det var hemsk med denna föroreningen som koldioxiden var. Jag sade att det var en livsviktig gas som är nödvändig för allt liv. Det kunde hon inte tro på. Jag sade att hennes utandning innehöll 6 % koldioxid. På det sade hon att vid stod och förorenade genom vårt talande. Jag sade att det var bra för vi hjälper träden i skogen. “Nä, detta kan jag inte lyssna på längre”, sade hon och gav sig iväg.

    Slutsats. Kan det faktiskt finnas människor med denna uppfattning om koldioxid? Var lär man sig det? Hur många människor i Sverige finns det som har denna uppfattning?

  2. Ingela Björck har dessutom fel om El Niño. De normala vindarna och strömmarna i Stilla Havet gör att värmen och nederbörden förs västerut och att det är torrt länge Sydamerikas västkust. När det är El Niño, stannar värmen kvar utanför Sydamerikas kust och det finns en bra chans att det bildas moln som blåser in över land och ger nederbörd.

    Hur går det egentligen till när en grads uppvärmning leder till att glaciärer börjar smälta? Jag förmodar att glaciärerna före måste ha befunnit sig ungefär en halv grad under smältpunkten och efter cirka en halv grad över smältpunkten? Vilket mer verkar vara en konstig fantasi än något som verkligen kan ha hänt.

Comments are closed.