Figuren ovan visar hur politiken har vanställt vår marknad för elproduktion.
Vattenkraft och kärnkraft belastas med 9 respektive 8 öre/kWh i skatter, bl.a. en särskilt hög fastighetsskatt och en påhittad ”effektskatt” på kärnreaktorer .
Storskalig vindkraft och biokraft får däremot subventioner med 16 öre/kWh. Solkraft kan få mer än en hel krona beroende på typ av anläggning.
Figuren återfinns på sid 21 i rapporten ”Framtidens elmarknad” presenterad den 17/5 av IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien.
Politiken har alltså skapat en skillnad i skattebelastning på 24 öre/kWh mellan konventionell, tillförlitlig kraft och ”förnybar” kraft, främst opålitlig vindkraft. Det är ungefär lika mycket som hela produktionskostnaden för kärnkraft enligt ett arbetsdokument från i fjol: ”Styrmedel vid elproduktion”, 22/7 2015. Den anges till 28,4 EUR/MWh, vilket med dåtida valutakurs blir c:a 26 öre/kWh.
Miljöpartiets ofta annonserade avsikter att forcera fram en nedläggning av kärnkraften effektueras alltså på detta sätt.
Men partiet har inget recept för elproduktion, då det är kallt och inte blåser. . .
Kan landets väljare acceptera sådan vettlöshet ?
Sture Åström
Nätverket KLIMATSANS
by 
“Kan landets väljare acceptera sådan vettlöshet ?”
Klart de kan! Så länge boskap hålls vid liv och har lagom gynnsamma förhållanden så protesterar den inte. När det väl är dags, går den aningslöst in till slakt. Väljarna är lika aningslösa på grund av decennier av indoktrinering från skola, tv och radio. De kommer inte att protestera förrän det är för sent.
För tio år sen kunde man tro att Internet skulle vara räddningen men så tycks inte bli fallet.
Zimbabwe, here Sweden comes!