Brundin-Goldmann fegar

Plattjordingen sticker ut huvudet genom firmamentet, himlen, och ser Universum utanför den platta jordskivan.

 

Vår replik i Aftonbladet fick mycket snabbt ett svar från herrarna Brundin-Goldmann med titeln:

Er tid är förbi, klimatskeptiker

Aftonbladet ser det som en “Slutreplik”, vilket betyder att vi inte kan få plats att invända mot dem.

De två herrarna fegar ur debatten. De vågar inte gå in i en öppen debatt. De vet att de inte klarar att bemöta de fakta vi har att visa. Deras förklaring att de skulle “ta debatten” var aldrig ärligt menad. Den attityden går igenom alla argument om “klimathotet”, det som inte finns.

De klassar sig som demagoger istället för “debattörer”. De är bara intresserade av att få medialt utrymme för sin frälsningslära: Hur menigheten skall klara sig från katastrofen, bara alla gör som de predikar. De förvrider betydelsen av glosan “debatt” till att betyda “predikan”, d.v.s. oemotsagda budskap från ovan.

De representerar den högre makt som kan “hejda klimatförändringarna”. I linje därmed anser de att klimatet INTE är “oförutsägbart”.

Demagogiska knep

Våra största media har sänkt debatten till en mycket tarvlig nivå. De klagar på “fejk-nytt”, men vill inte erkänna att de själva står för det mesta därav. Beträffande klimatet är deras “nyheter ” oftast vilseledande eller helt felaktiga.

I DN Kultur den 21/2 förklarade förvaltaren av “Snille och smak”, tidigare ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Peter Englund :

Trump har Hitlers aggressivitet, Mussolinis självkontroll, Stalins sanningsenlighet, Khadaffis blygsamhet, Mugabes ointresse för pengar, Mao Zedongs brinnande lystnad efter fakta samt Homer Simpsons koncentrationsförmåga.

Det är bara ett exempel på den besinningslösa smutskastning som våra “seriösa” media består USA:s valde president Donald Trump. Det är således logiskt att demagogerna vill koppla våra framgångar i media till Trump, som det numera är anständigt att avsky, med rubriken:

Trump ger svenska klimatskeptiker luft

Vi har argumenterat med fakta hela året innan Trump nådde de svenska rubrikerna.

Plattjordingars argument

Klimatpanelen IPCC är en politisk organisation utan kompetens att skilja seriösa forskare från charlataner. De har alltid byggt sina förutsägelser om en framtida värmekatastrof på helt irrelevanta argument, där det viktigaste varit att stödet för deras hypotes varit 100 % bland “klimatforskarna”, konsensus, senare devalverat till 97 %. Inom vetenskapen spelar det ingen roll hur många som har en åsikt. Det enda som räknas är uppmätta data och gjorda observationer. Det räcker att en man har mätdata som visar att alla andra har fel. Det har hänt många gånger i historien, t.ex då Galilei förvisade Plattjordingarna till historien. Och då Dan Schechtman år 2011 fick Nobelpriset i kemi för sin upptäckt av kvasi-kristaller.

Nu refererar Brundin-Goldmann till “2.000 klimatforskare”, om vilka vi vet att många av dem är rena amatörer, samt “det varmaste året i modern tid”. Ingendera påståendet säger något om koldioxidens koppling till klimatförändringar.

Inte nog med det, vi vet också att en stor del av de data de använder är förfalskade.

 

Sammanfattningsvis: Herrarna agerar som domedagsprofeter ovilliga att ta till sig kunskap om verkligheten.

 

+ – + – + – +

 

 

 

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

4 thoughts on “Brundin-Goldmann fegar

  1. Klimat hotet drivs av politiska krafter som inte drar sig för att gå in och ändra i klimatdata

  2. Nu tycker inte jag att det är så speciellt fruktsamt att folk epitet hit och dit. Men ska en grupp kallas för klimatskeptiker då kan man väl kalla en annan grupp för klimatmytologer?

  3. Varken Brundin eller Goldmann har fått eller köpt min bok. Jag listar samtliga mottagare och har svårt att se hur de kunnat få tag på ett ex. De kan förstås via nätet ha fått information om boken, men de uttalar sig rimligen utan att faktiskt ha läst den.

    Av min förra bok “Solen driver vårt klimat” 2013 sände jag recensionsex. till många media. Inte ens ett tack från flertalet. Månader senare kom en enda “recension”. En sådan skall ju dels presentera boken och dels ge ett omdöme. Men det var i stället en hel sidas direkt polemik mot bokens innehåll. På denna fick jag inte svara på samma plats i papperstidningen utan på dess nätsida, som inte når samma läsare.

    Jag sände också boken till flera politiska redaktörer. Här ett telefonsamtal med en av dem några månader senare:

    Jag: Har du fått min bok?
    Svar: Ja.
    Jag: Har du läst den?
    Svar: Nej.
    Jag: Tänker du läsa den?
    Svar: Nej. Vår kulturredaktör sköter det.
    Jag: Men den behandlar ju saker som ledarredaktionen ofta skriver om.
    Svar: Jag vet redan vad klimatskeptiker anser.
    Jag: Men jag har förutsättningslöst funnit fakta som FN:s klimatpanel undanhåller.
    Svar: Det säger många debattörer, att de ger fakta.

    Tala om faktaresistens! Nordiska redaktioner tycks ha enats om att hålla sig till IPCC som gällande sanningskälla. Samme ledarredaktör har vid ett annat tillfälle sagt att han aldrig släpper in mig på sina sidor.

    Efter den upplevelsen avstår jag från att sända recensionsex. av min nya bok och håller mig till nätet för information och marknadsföring.

Comments are closed.