Klimatlarm som påtryckning för att ge forskningen pengar

Länder och regioner engagerade i Arktiska Rådet

2017-05-11

Det är glädjande att tidningens ledarskribent Karin Pihl intresserar sig för Jordens klimat. Mindre glädjande är att hon hän­visar till Arktiska Rådet och FN:s klimatpanel IPCC. 

Både IPCC och Arktiska rådet är politiska organ. Enligt Freedom House är bara ett av åtta medlemsländer i FN och IPCC en full demokrati. Nära två tredjedelar är delvis ofria eller rena diktaturer. Men alla har en röst var.

Bland Arktiska Rådets medlemsländer finns Ryssland. Observatörstatus har Kina. Båda klassas som diktaturer.

I både panelen och rådet förhandlar medlemsländer om resurser och kostnader. Då är påstådda klimathot bra påtryckningsmedel. Hot kräver åtgärder, som ger politiker positioner och inflytande – och forskare medel för fortsatt forskning.

Men hoten har inte faktiskt observerats utan räknas fram i datormodeller. Faktiska observationer är en knapp grads uppvärmning sedan 1800-talets slut, ökad växtlighet och flerfalt större skördar.

Det ska vi vara glada över. Fler har fått det bättre. Färre lider ren nöd, vilket bortgångne Hans Rosling inte tröttnade på att påpeka.

Hittills har alla IPCC:s spådomar slagit fel: Temperaturen har inte ökat flera grader, stormar och oväder har inte blivit fler eller värre, öknar har inte växt utan minskat, havsnivån har bara höjts med 1 – 2 millimeter per år.

Det hindrar inte IPCC från att fortsatt låta räkna fram klimathot. Dessa tar Karin Pihl som belagda fakta.

Men de är rena spekulationer, Arktis kan vara isfritt om 20 år; om Grönlands is smälter skulle det höja haven; vissa forskare menar att Golfströmmen kan avta.

Karin Pihl medger att klimatfrågan är svår. Hon manar svenska myndigheter att stå bättre rustade mot extremt väder och högre havsnivåer. Frånsett fortsatt landhöjning kan naturligtvis Sveriges katastrofskydd förbättras.

Globala hot är stora vulkanutbrott och jordbävningar samt himlakroppar från rymden. Mot sådana hot behöver vi bättre skydd. Men med nytt solminimum som på Lilla Istiden är hotet snarare kyligare klimat framöver.

Tege Tornvall

+ – + – + – +

Svar direkt från Karin Pihl:

I min ledare skrev jag: “Faktum är att Arktis kan vara isfritt om 20 år.”

Notera att jag skriver kan vara. Inte kommer att vara.

Att det kan vara så är ett faktum, men det behöver inte bli så, vilket framgår med all tydlighet.

Att forskare vid Arktiska Rådet varnar för att klimatförändringarna – som delvis beror på människan – eventuellt kan få mycket mer drastiska konsekvenser än vad man tidigare räknat med är skäl att vidta åtgärder.

Det handlar inte om att vara dystopisk, utan om att vara rationell.

+ – + – + – +

Tja, FAKTUM är ju att jag KAN bli miljonär i nästa vecka. OM jag köper en lott och har lite tur.

+ – + – + – +

 


Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather	

5 thoughts on “Klimatlarm som påtryckning för att ge forskningen pengar

  1. Klimathysterin bygger på tillrättalagda sanningar det vill säga skriver otydligt så att läsaren får det budskap skribenten anser vara sanningen. Det brukar kallas “luras utan att ljuga”.

  2. Skriver Karin Pihl i Kristianstadsbladet också? Hur många tidningar skriver hon för egentligen?
    Vilka forskare har Arktiska Rådet? Jag har bara sett en sammanfattning av en rapport, men utan några författarnamn.
    När allt, utom kanske havsisminskningen i Arktis, går långsammare än klimatmodellerna har spått, ser då inte jag någon anledning att tro att klimatförändringar i framtiden kommer att gå snabbare än vad somliga forskare har spått. Tvärtom.

  3. Svar till Lars Kamel. Karin Pihl är knuten till Liberala Nyhetsbyrån, som är kontrakterad att förse bl. a. Mittmedias tidningar med ledar- och debattmaterial. Hon har säkert gjort ansträngningar att sätta sig in i klimatfrågan – med IPCC, Arktiska rådet och SMHI som “faktakällor”. Hon tycks ännu inte ha lärt sig att söka grundfakta = vad som faktiskt mätts och observerats, inte hur det tolkas eller vad folk tycker om det.

  4. Svar till Karin Pihl och lars Kamel
    FN-organet IPCC:s rapport nr 2 år 1996 ändrades i sin sammanfattning för
    beslutsfattare från ett NEJ till ett JA till svaret på frågan om vi människors
    inverkan på jordens uppvärmning på grund av våra utsläpp – ett av mänsklighetens
    största bedrägerier. Detta bedrägeri använde FN som underlag för tillkomsten
    av KYOTO-protokollet år 1997 och efter ett 20-tal misslyckade klimatmöten även för
    Paris-protokollet år 2015 – det senare med den meniningslösa slutformuleringen
    att Mänskligheten skall hålla jordens temperaturhöjning under 2 grader C och
    helst under 1,5 grader C – en politisk katastrof för FN och dess rådgivande organ
    IPCC och ett enastående bedrägeri mot den mänsklighet, som FN tillkom för
    att vägleda.
    Under de gångna 20 åren har den fria och obundna världens vetenskapsmän och
    experter förgäves protesterat mot detta bedrägeri och med ett stort antal
    rapporter dödförklarat IPCC.s så kallade AGW-hypotes och gör så fortfarande
    med oförminskad kraft.
    Världen måste försvara sig mot dylika upprörande FN-insatser mot bättre
    vetande och till enorm skada på mänsklighetens framtid på Jorden.

    Olof Hellström/ energiexpert och medlem av Clexit

Comments are closed.