Klimatdebatten bedrivs oftast utan diskussion om den verklighet det gäller: FAKTA. Dessa borde istället vara utgångpunkt för all debatt. Vi ger därför här en kortfattad beskrivning av de mest centrala fakta. (Klicka på röd text för länk till källa.)

1. FN:s klimatpanel IPCC

De flesta av nyhetsbyråernas uppgifter om klimatet kommer från FN:s klimatpanel IPCC och dess omgivning. IPCC har dock lyckats ge en felaktig bild av sin verksamhet.

IPCC heter The Intergovernmental Panel on Climate Change och är alltså en mellanstatlig, helt politisk organisation. Den styrs av FN:s 195 medlemsstater. Runt en sjättedel är demokratiska välfärdsstater, en fjärdedel underutvecklade och resten utvecklingsländer i olika stadier. Många är korrupta, och en del är rena diktaturer.

Hösten 2014 meddelade IPCC från Köpenhamn att sammanfattningen av rapporten AR5 förhandlats fram ”ord för ord” mellan 350 delegater från mer än 120 nationer. Det visar att de inte förstår vad vetenskap är. Det är i politik man förhandlar. Aldrig inom vetenskap.

Därmed diskvalificerade de sig själva. När IPCC kallar sig ”vetenskaplig” hissar de falsk flagg. De bedriver inte “vetenskap” utan “pseudovetenskap”, se fliken “IPCC” överst på sidan.

2. Felaktig utgångspunkt

Sedan begynnelsen 1988 har IPCC utgått från hypotesen att atmosfärens halt av koldioxid, CO₂, styr den globala temperaturen och att ökande CO₂-utsläpp från mänsklig verksamhet hotar att farligt öka temperaturen. IPCC söker forskningsresultat som stöder hypotesen.

De har utelämnat forskning om naturliga drivkrafter såsom Solens varierande aktivitet, molnbildning, nederbörd och värmeutbytet mellan luft och hav, vilka troligen hör till de allra viktigaste faktorerna.

Med uppgift att fastställa mänsklig påverkan på klimatet försöker IPCC alltså finna den skillnad människan gör, främst med utsläpp av CO₂, utan att först kunna säga hur klimatet skulle vara utan mänsklig påverkan. Detta är ju omöjligt och vittnar om ren inkompetens, vilket inte är att förvåna från en samling okunniga politiker.

3. Meningslösa datorsimuleringar

IPCC larmar ständigt om framtida katastrofer med hänvisning till sina ”klimatmodeller” baserade på datorsimuleringar. I 2001 års rapport förklarade experter i Work Group I att sådana är meningslösa:

“In sum, a strategy must recognise what is possible. In climate research and modelling, we should recognise that we are dealing with a coupled non-linear chaotic system, and therefore that the long-term prediction of future climate states is not possible.”

Sammanfattningsvis måste vi inse vad som är möjligt. Beträffande forskning och modellering av klimatet måste vi inse att vi har att göra med ett kopplat, icke-linjärt system av kaos, och därför är långsiktiga förutsägelser om framtida klimat inte möjliga.

Detta accentueras av att IPCC utelämnat viktiga områden för forskning och därför fått gissa vilka relationer som råder mellan det 50-tal variabler en simulering måste behandla.

Gissningarnas fel multipliceras sedan med varandra i den miljon omräkningar, som behövs för att komma till år 2100. Slutresultatet blir inte bättre än en gissning. IPCC bedriver ingen egen forskning, men har förmått de rika nationerna att satsa miljarder dollar på datorsimuleringar, som givits så stort värde att de använts för ständiga larm.

4. Misslyckade spådomar och larm

Datorsimuleringarna har förutsagt ständigt stigande global temperatur. Men på nära 20 år har ingen ökning skett enligt tillförlitliga satellitmätningar av dr. Roy Spencer.

Men IPCC förutspår ändå klimatet för år 2100. Det är rätt dåligt omdöme. Efter att ha misslyckats med 20 år, spår de framtiden om 80 år. Dessutom hävdar de att de nu är 95 % säkra på att ha rätt. Det är så totalt omdömeslöst att de mist all trovärdighet.

De hävdar att Jorden ändå blivit varmare, men att värmen gått ner i havet utan att kunna förklara hur det gått till. Vare sig detta är sant eller falskt har simuleringarna varit fel, eftersom de avser temperaturen vid marken. IPCC förstår inte vad de talar om.

Tilläggas kan att verkligheten motbevisat deras väsentliga larm. Mest känd är spådomen att Arktis hav skulle vara isfritt sommaren 2013. I verkligheten växte isen med 50 %. I maj och juni 2017 har dess utbredning varit större än de två föregående åren.

Sedan kan vi konstatera att isbjörnarna mår bra, havets nivå stiger inte mer än det brukar, 1 à 2 mm per år, öknarna har minskat i omfattning, det är färre orkaner än på 20 år, fler söderhavsöar växer än krymper och översvämningar kan inte skyllas på en uppvärmning som inte skett.

5. Koldioxiden har ingen mätbar verkan på klimatet

För förnyad uppvärmning på grund av ökad halt CO₂ talar bara IPCC:s “klimatmodeller”, som bygger på meningslösa datorsimuleringar. Men det finns många vetenskapliga studier, som visar att CO₂ inte har någon märkbar verkan, se “Koldioxidens verkan på klimatet“.

Nobelpristagaren i fysik 1965, Richard Feynman, hävdar att CO₂ inte ens teoretiskt kan påverka klimatet.

Efter studier av grannplaneternas atmosfärer konstaterar Robinson-Catling att ingen verkan av CO₂ kan spåras på deras marktemperaturer. Energibalans med rymden uppstår på 11 km höjd för Jorden. De molekyler, som därifrån boxas neråt, får ökad hastighet och därmed högre temperatur av gravitationen.

Temperaturen på marken bestäms sålunda av atmosfärens tjocklek och indikeras av det tryck som råder där. Detta förklaras enkelt av naturlagarna, vilket inte är möjligt med IPCC:s hypotes.

6. Koldioxiden har varit välgörande

Den enda ”klimatförändring” som kunnat mätas är en uppvärmning med c:a tre-kvarts grad sedan 1850. Tillsammans med den ökade halten koldioxid i luften har den varit genuint välgörande för mänskligheten.

Koldioxid är växternas viktigaste näring. Med mera koldioxid i luften behöver de inte ”andas” så mycket och förlorar därmed mindre fukt. De tål torka bättre. Satellitfoton har visat att Jorden blivit 11 % grönare de senaste 30 åren trots pågående skövling av skogar.

Skogarna växer snabbare. Öknarna har dragit sig tillbaka. Enligt FAO har skördarna av spannmål ökat med 20 % på 10 år och 40 % på 20 år. Så har vi mer mat och billigare mat, vilket sedan 1990 lyft nästan två miljarder ur fattigdom och svält enligt Världsbanken.

7. Vilka är problemen?

Vi får ofta höra att historiska rekord slagits med torka, orkaner, skyfall och översväm-ningar. De har nästan alltid varit fel. Historien visar att extremt väder är en naturlig del av vårt normala klimat. Katastroferna beror mest på mänsklig aningslöshet, som inte utvecklat samhället med hänsyn till naturkrafterna.

Malmös omfattande översvämningar 2014 kom efter ett skyfall med 100 mm på ett dygn. Det var inget rekord. SMHI anger att 237 mm uppmättes i Karlaby i Skåne 1960-08-06. Globalt sett kan ingen tendens till ökad frekvens av extremväder märkas, varken av skyfall eller stormar. Försäkringsbolagen Munich Re och Swiss Re noterar färre naturkatastrofer.

De katastrofala följderna beror på att avloppsnäten inte byggts ut i takt med asfaltering och nya hus med tak, som ger mycket snabb avrinning.

Ofta anförs en försurning av haven som ett allvarligt hot mot många arter, särskilt koraller. Det är obefogat. Dels kan en enda molekyl av 10.000 i luften inte göra något märkbart åt havets pH-värde och dels finns så mycket basiska mineraler i haven att surheten balanseras till ett basiskt värde.

Vidare varierar havets pH naturligt från plats till plats, eftersom mycket koncentrerad CO₂ bubblar upp från bottnen på grund av vulkanisk aktivitet och ruttnande organiskt material. Det sker ibland genom koraller, som inte tycks må illa av det.

Gångna epokers växtlighet har sugit till sig så mycket av luftens CO₂, att växterna nu är svältfödda på gasen. Den höjning av halten vi sett har varit välgörande. Vi ser inga väsentliga nackdelar med mer koldioxid i luften, men vi förordar givetvis en sparsam användning av kol och olja, såvida det sker på ekonomiska meriter.

8. Kommande klimat

Studier av 800.000 år av Solens historia och 7.500 år av klimatförändringar har visat att klimatet i huvudsak styrs av Solens växlande magnetiska aktivitet. Inget inflytande kan märkas av varierande halter CO₂.

Solen har nu gått in i en normal fas, som återkommer med 200 års intervall. Denna har tidigare lett till ett kallare klimat, vilket gällde i början av 1800-talet. Därför kan vi idag säga att sannolikheten är stor för att de närmaste decennierna blir kallare.

Inga mätbara data pekar på fortsatt uppvärmning, bara IPCC:s “klimatmodeller”, som baseras på meningslösa datorsimuleringar. Dess hypotes är omsorgsfullt falsifierad.

9. Klimathotet

Hotet om katastrofal uppvärmning är således obefogat, ett missförstånd, en bluff eller ett bedrägeri. Det hot som är reellt är ett kallare klimat, vilket kan få stora ekonomiska följder, men inte kan sägas hota civilisationen. Denna klarade ju “Lilla Istiden” från år 1350 till 1850.

+ – + – + – +

 

by