Arktis var varmt år 1922

Figur 1. Isen på havet i Arktis är ett ständigt tema för alarmister

I dagens klimatdebatt oroar sig många över isen i Arktis. Sedan 2007 har många som kallat sig “polarforskare” spått att isen på havet skulle helt försvinna på somrarna nästan varje år efter 2013. De har utgått från IPCC:s felaktiga scenarier, som visat ständig uppvärmning.

Men ett varmare Arktis är en naturlig svängning, som det finns flerfaldiga bevis för:

Washington Post har publicerat en rapport från USA:s konsul i Bergen den 10:e oktober 1922

Här följer min något summariska översättning:

Arktis verkar bli varmare. Rapporter från fiskare, säljägare och forskare som seglar runt Spetsbergen och i östra Arktis, pekar alla på en radikal förändring av klimatet och hittills osedda höga temperaturer i det området av Jordens yta.

I augusti 1922 sände det norska handelsdepartementet en expedition till Spetsbergen och Björnön under ledning av dr. Adolf Hoel, lektor i geologi vid Universitetet i Christiania (d.v.s. Oslo). Dess syfte var att kartlägga landet runt de norska gruvorna på öarna, ta prover på vattnet däromkring samt göra andra oceanografiska undersökningar.

Dr. Hoel, som just har återvänt, anger läget för hittills okända fyndigheter av kol på de östra stränderna av Advent-viken  ̶  med stor mäktighet och av yppersta kvalitet. Det senare betraktas som särskilt viktigt, då det mesta av kolet, som norska bolag utvunnit på dessa öar inte varit av bästa kvalitet.

Emellertid har de oceanografiska observationerna varit ännu mer intressanta. Isläget var exceptionellt. Faktun är att så lite is har aldrig tidigare noterats. Expeditionen nådde nästan ett nytt rekord, seglade så långt norrut som 81̊ 29′ i isfritt vatten. Detta är längre norrut än någonsin tidigare uppnått med modern oceanografisk utrustning.

Förhållandena på det stora arktiska havet har hittills varit praktiskt taget okända. Dr. Hoel rapporterar att han undersökte ett tvärsnitt av Golfströmmen vid 81̊ latitud och tog prover ner till ett djup av 3.100 meter. Golfströmmen visade sig vara mycket varm, vilket kunde spåras till en ytlig ström på väg norr om 81̊ . Det varma vattnet gör sannolikt att det fördel-aktiga isläget kommer att bestå någon tid.

Senare togs prover på Golfströmmen utanför Björnön och Isfjorden liksom prover utanför Spetsbergens sydspets på den kalla ström som går längs den västra kusten.

I samband med dr. Hoels rapport är det intressant att notera den ovanligt varma sommaren i arktiska Norge och de observationer som gjorts av kapten Martin Ingebrigtsen, som har seglat i östra Arktis sedan 54 år. Han säger att han först märkte av varmare förhållanden 1918 och att det därefter har blivit succesivt varmare samt att idag kan den delen av Arktis inte kännas igen som samma region 1868 och 1917.

Många gamla landmärken har ändrats så att de blivit omöjliga att känna igen. Där det tidigare fanns stora massor av is är det numera ofta morän, ansamling av jord och sten. På många ställen sträckte sig glaciärer långt ut till sjöss, men nu har de försvunnit helt.

De ändrade temperaturerna, säger kapten Ingebrigtsen, har också medfört stora föränd-ringar av flora och fauna i Arktis. Denna sommar har han spanat efter vit fisk i vattnen runt Spetsbergen. förr fanns där stora stim av dem. Detta år såg han inga, fast han kollade alla de gamla fiskeplatserna.

Det fanns några sälar i vattnen runt spetsbergen detta år, men fångsten blev långt under det normala. Detta förvånade dock inte kaptenen. Han poängterade att förr höll vattnen runt Spetsbergen en jämn sommartemperatur omkring 3 ̊ Celsius; detta år har temperaturer upp till 15 ̊ uppmätts, och i vintras lade sig ingen is ens längs den norra kusten på Spetsbergen.

När vit fisk och säl försvunnit, har andra arter kommit. Detta år har stora stim av sill kommit längs Spetsbergens västkust, alla storlekar från yngel till verkligt stor sill. Stim av nors har också påträffats.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

11 thoughts on “Arktis var varmt år 1922

  1. @Petwap
    Ja jag vet, men kunde inte låta bli, förlåt. Kommentaren var egentligen ämnad åt PW som har lite svårt med att se mönster över längre tidsperioder.

  2. Varför hade Al Gore och fortfarande så många alarmister och dess efterföljare så svårt att fatta att CO2 är mer en beroende variabel än en drivande. Först ändras temperaturen sedan ökar CO2 om det blir varmare respektive minskar om det blir kallare. Förklaringen är främst utbytet med havet. Kallare vatten binder CO2 och varmare gasar ut CO2.
    Men detta förtigs ofta av alarmisterna. Exempelvis hade det s.k. Vetenskapsmagasinet en film om CO2-utbytet, men inget om havet, bara omsaättningen i grönmassan!

  3. @Petwap
    Om det vore så att det finns några “tippingpoints” så hade denna jord brunnit upp för länge sedan. Närmare bestämt för 550 miljoner år sedan då Co2halten låg på 7000 ppm, alltså 16-17 ggr högre än idag. De Rockströmska tippingpointsen existerar endast i hans fantasi.

  4. Enligt deras beräkningar var nivåerna av koldioxid upp till fyra gånger högre än idag, och upp emot dubbelt så höga jämfört med vad tidigare forskning visat.

    Borde inte världen då passerat de påstådda ”tippingpoints” och hela klimatsystemet irreversibelt spårat ur?

  5. Just precis. Men rapporten talar om utvecklingen under flera år.

    Det bevisar alltså att de senaste årens värme ingalunda varit “utan motstycke” (unprecedented).

  6. @Petter Wulff
    Nu var det inte bara under just det året 1922, det gällde hela perioden från 1910 fram till 1940. Först 1918 började den ökande värmen det märkas i Arktis som sedan pågick till 1940. Därefter blev det återigen kallare fram till 1979. Så om du studerar historia lite mer omsorgsfullt kommer du också att se temperaturvariationer som sker regelbundet med vissa intervall.

  7. Det kan finnas täckning för påståendet att östra Arktis var särskilt varmt sommaren/hösten 1922. En väderhändelse bland många.

  8. Petwap,
    För drygt 200 miljoner år sedan satt alla nuvarande kontinenter ihop, i vad som kallas Pangea. Successivt började kontinentplattorna att glida isär och förflytta sig mot nuvarande platser. Processen pågår ännu. Nordamerika avlägsnar sig från Europa med ca 2 cm per år. Stillahavs-plattan glider in under den Nordamerikanska, vilket bl a gör att Kalifornien drabbas av jordbävningar.
    Antarktis låg längre ”norrut” för 95 miljoner år sedan, så det var inte bara CO2 som gav ett annat klimat.

  9. Varför bry sig om verkligheten när det finns klimatmodeller?

Comments are closed.