Arktis växlingar i 440 år: Forskningsrapport

Figur 1. Nils-Axel Mörner, Jan-Erik Solheim, Ole Humlum och Stig Falk-Petersen

Ett team av riktiga vetenskapsmän har påbörjat ett grundligt arbete om utvecklingen i Arktis. De har börjat som man skall med att göra hemläxan: Ta reda på vad som redan finns dokumenterat för att sedan kunna pussla ihop data från olika forskningsfält. De har inte nöjt sig med att sitta hemma i värmen och studera satellitdata sedan 1979 så som mycket av klimatforskningen utförs. De har själva varit ute i verkligheten under decennier och sett vad som skett. De har samlat historiska uppgifter från många olika håll. Uppgifter inte bara om vad som sker på Jorden utan även vad våra grannar i rymden påverkar.

Figur 2. Rapporten avser Barents hav, Norman Einstein, Wiki

Det är den del av Arktis som begränsas av:

  • Kolahalvön,
  • Björnön,
  • Spetsbergen,
  • Franz Josefs Land, och
  • Novaja Zemlja

Det är den del av Arktis hav som mest direkt påverkas av Golfströmmens variationer. Det som sker där indikerar därigenom också variationer i klimatet i Nordeuropa. Rapporten har följande titel:

Changes in Barents Sea ice Edge Positions in the Last 440 years: A Review of Possible Driving Forces

Den är lång med fler än 20 sidor och 31 figurer, varför jag inte försöker referera den här. Den kan laddas ner i sin helhet. Jag försöker mig på en översättning av dess Abstract:

Abstract

Detta är den första rapporten från Barents Sea Ice Edge (BIE) -projektet. BIE-positionen, d.v.s. iskantens läge har varierat mellan latitud 76° N och över 82° N under de senaste 440 åren. Under perioden 10 000 till 6000 år sedan var det arktiska klimatet betydligt varmare än idag. Vi granskar olika oceaniska och atmosfäriska faktorer som kan påverka BIE-positionen. Golfströmmens växlingar med avseende på flödesintensitet och N-S-distribution spelar en central roll för förändringarna i klimat och BIE-position under det senaste årtusendet. Detta har skett i kombination med externa krafter från total solinstrålning, styrkan i jordens geomagnetiska fält, jordens rotation, förändringar av jetströmmarna; alla faktorer som ytterst drivs av interaktionen mellan solen, jorden och jord-måne-systemet. Under de senaste 20 åren ser vi tecken på variationer och förändringar som kan signalera slutet på 1900-talets varma period. BIE-positionen kommer troligen att börja avancera söderut under nästa decennium.

Forskarna

Nils-Axel Mörner, docent och föreståndare för institutionen paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet från starten 1991 fram till sin pension 2005. Anses av många som världens främste expert på havens nivå och strandersion.

Jan-Erik Solheim, professor em. institutionen för fysik och teknologi vid Universitetet i Tromsø, UiT, Norges Arktiska Universitet. Han forskar på sambanden mellan Sol, Planeter och Jordens klimat. Sedan länge en auktoritet på isens historiska utbredning.

Ole Humlum, professor em. Oslo Universitet og tidl. professor ved UNIS, Universitetscent-ret på Svalbard, samt förestår bloggen climate4you.com, som har en av världens mest kompletta redovisningar av klimatvetenskap. Han forskar på glaciärers förändringar av landskapet.

Stig Falk-Petersen, dr. philos, research scientist, Akvaplan-niva, Framsenteret, 9007 Tromsø. 2006 – 2018: Adjunct Professor UiT The Arctic University of Norway. Han har varit flerfaldig ledare för expeditioner till Arktis norska kust och hav samt deltagit i expeditioner till arktiska Kanada och Antarktis.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

2 thoughts on “Arktis växlingar i 440 år: Forskningsrapport

  1. Försökte mig på att läsa artikeln, men den var rätt “tung”. Det man slås av är hur författarna visar på hur cykliskt allt är. De pratar ju om “beats” – ungefär som en puls. Olika parametrar (golfström, isutbredning,…) varierar cykliskt. Om jag förstår rätt så anser de att planeternas växelverkan är en del av förklaringen till pulsslagen.
    Även solens aktivitet kan bidra.

    Måste vara frustrerande för riktiga forskare att behöva lyssna på IPCC´s svammel. Artikelförfattarna bygger sina slutsatser på solida observerbara data. IPCC bygger sina slutsatser på en datormodell med 100 (?) fria parametrar som kan sättas godtyckligt.

Comments are closed.