Förklaring: Atlantens AMO

Figur 1. AMO = Atlantic Multidecadal Oscillation har stor verkan

Det är ett tillstånd som svänger mellan en positiv fas, figur 1, och en negativ fas, figur 2, med en period som sträcker sig över flera decennier.

I den positiva fasen är ytvattnets temperatur hög i norr och låg i söder.

Figur 2. I den negativa fasen är temperaturen istället låg i norr och hög i söder

Det är oklart vad som driver dessa förändringar, men förmodligen spelar havets strömmar en stor roll:

Figur 3. Principschema för de primära strömmarna i haven

  • Rött: Varmt ytvatten.
  • Blått: Kallt vatten längs havens botten.

Räknat per kilogram har vatten mycket hög kapacitet att lagra värme. Haven representerar en enorm massa, vilket gör att dess strömmar förflyttar enorma mängder värme. Den varma Golfströmmen håller Skandinavien mycket varmt jämfört med samma breddgrader i Nordamerika. På vägen mot norr kyls den, för att i Arktis bli så kall att dess vatten sjunker mot botten.

Varmt vatten stiger uppåt och kallt vatten sjunker ner. Salt vatten är tyngre än bräckt vatten. När kallt och sött smältvatten från Grönland rinner ut över den avkylda Golfströmmen, fördröjs sjunkningen något av utspädningen.

Vad som driver växlingarna mellan positiv och negativ fas är inte helt klart, men Brittiska Met Office antar att små ändringar i strömmarnas hastighet ger en del av svaret.

Effekter på vädret

AMO har stora effekter på vädret på båda sidor av Atlanten:

Positiv fas förefaller kunna kopplas till våta somrar i Europa och Indien samt regn i Sahel men torka i nordöstra Brasilien och Nordamerika samt minskad havsis i Arktis.

Negativ fas innebär ofta motsatsen, ex.vis torka i Sahel.

+ – + – + – +

Met Office har en utmärkt video med titeln:

What is the Atlantic Multidecadal Oscillation

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

9 thoughts on “Förklaring: Atlantens AMO

  1. I komplement kan Atlantiska kallperioder visas uppträda samtidigt med historiska Grand Solar Minima. Detta gäller för:
    * Spörer Minimum ca 1440-60
    * Maunder Minimum ca 1687-1703
    * Dalton Minimum ca 1809-21,
    vid vilka klimatutfallet genererade s.k. Little Ice Periods.
    Ett motsvarande är m.h.t Atlantisk ny kallperiod iantågande 2030-40. Perioderna stämmer väl överens med cykliskt svag solinstrålning, i en kombinerad Gleisberg & de Vries cykel baserat på planetariska historiska konjunktioner och motsvarande interaktion planetpositioner-solen-Tellus, solfläckscykler och mönstret av solens rotation kring solsystemets barycenter (masscentrum).
    Den som är mer intresserad av detta kan med fördel botanisera i de skrifter härom som den framstående, dock framlidne vetenskapsmannen, Professor Nils-Axel Mörner, presterade.
    Observera att vid låg interaktion mellan solens och jordens elektromagnetiska förhållanden, som nu och framgent under viss period, jordens rotationshastighet ökar med åtföljande generell temperaturnedgång och risk för att Golfströmmen ändrar sin huvudrikning från norr mer åt öster med ty medföljande uppsnabbad utbredning av den Arktiska iskanten söderut.
    På samma sätt som varierande planetpositioner påverkar solens aktivitet, påverkar dessa tillsammans med solens gravitation ‘tidvattenfenomen’ i jordens tektoniska plattor, vilket nu kan avläsas i form av ökande vulkanisk aktivitet.

  2. M Mann menade att “AMO” i själva verket var effekter av vulkanisk aktivitet; “… manifestation of competing time-varying effects of anthropogenic greenhouse gases and sulfate aerosols”.

    Låt oss försöka undersöka detta framgent om nu AMO fortsätter ner (negativ) och om solaktiviteten kvarstår kring minimum under pågående cykel 25?

    Fast nu dyker info upp som ev pekar åt kraftigt stigande solaktivitet! Tvärt emot NASAs prognoser.

    https://www.armstrongeconomics.com/international-news/nature/volcano-eruptions-on-the-rise-with-solar-minimum/

  3. Lasse

    Tack för länkar!

    AMO-grafen under 2022. Vad visar y-axeln? Inte är det väl temp-anomalier och att oscillationen är positiv, eller?

  4. Göran Å

    Hittade lite äldre info i mina arkiv kring PDO fr 2013 som beskriver det du kommenterat. Tydligen var PDO (30-årscykler) just då inne i en negativ fas och i länken beskrivs just vad som kan förväntas då AMO gör samma sak. Vilket skedde nyligen som jag fattat det (prognosen enl artikeln var mitten av 2020). När båda sist var i negativ fas hade vi 60- och 70-talets kylperiod och här skrivs att förväntningarna talar om att en liknande fas bör ligga kvar en bra bit in på 2030-talet!

    https://notalotofpeopleknowthat.wordpress.com/2013/10/21/amo-pdo-cycles/

    Hittade även en längre artikel av J Curry (2021) där hon t.ex konfronterar M Mann’s försök att helt avfärda AMO som naturlig företeelse.

    Dessutom avslutar hon med följande:

    “A further key issue with the AMO is that all of the acceleration in sea level rise in recent decades is coming from Greenland melt, which is heavily influenced by the AMO.

    Assuming that nature continues to behave as it has for the past 8 millennia, at some point (possibly in the next decade), we will see a shift to the cold phase of the AMO, with a slow down in Atlantic hurricane activity and Greenland mass loss.”

  5. Thorleif
    ENZO och PDO korrelerar tidsmässigt, vilket är logiskt. AMOs växlingar börjar I PDO, som kan sägas vara ‘motorn’ i havsströmmarnas funktion. Det finns flera funktionvariabler i havsströmmarnas växlingar, men att utreda detta kausalt är förenat med stora svårigheter. Generellt kan vi notera periodiska växlingar, men de är inte entydigt bestämda tidsmässigt. De påverkar klimatutfallet, inte minst genom dess samverkan med vindförhållanden -i sin tur kopplade till jetströmmars struktur och växlingar, i sin tur kopplade till….etc- vad gäller temperaturutjämning mellan tropiska och extratropiska områden.

  6. AMO har väl sedan en tid gått in i negativ fas vilket även ENSO gjort sedan 2016 (La Nina). Än PDO ?

Comments are closed.