Enkel logik krossar myten om koldioxidens påverkan

Figur 1. Stilla Havet sträcker sig runt en tredjedel av Jordens omkrets

Tillsammans täcker haven 71 % av Jordens yta och de tar således emot c:a 70 % av den energi Solens strålar ger oss. De når djup ner till 11 km med ett medelvärde på c:a 4,5 km. Vattnets höga värmekapacitet ger dem mer än 99,9 % av all kapacitet att lagra värme ovan jordskorpan. Havens strömmar flyttar omkring energin från Solen. Golfströmmen ger oss i Skandinavien ett varmare klimat än Alaska på samma breddgrad.

Den ytliga Golfströmmen transporterar ekvatorns värme norrut och kyls på vägen för att i Arktis bli så kall att dess vatten sjunker mot botten. Där bildas kalla strömmar, som går mot söder. Liknande strömmar bildas i alla hav, men deras mönster är ofullständigt kända. Man uppskattar att somliga strömmar tar tusen år för att gå runt ett varv.

Klimatförändringarna är i högsta grad beroende av vad som sker i haven.

Vi vet med säkerhet:

Att klimatet var mycket kallt under flera hundra år från 1500-talet till 1850. Den period vi kallar “Lilla istiden”. Den har givetvis kylt ner större delen av havens vatten.

Att därefter har en uppvärmning skett. Den gäller även havens vatten, men processen tar sekler att fullbordas.

Att vattnets förmåga att hålla koldioxid löst minskar med stigande temperatur. Enligt Henrys Lag strävar naturen efter balans mellan gasens partialtryck ovan och under ytan. När vattnet värms, stiger gasens partialtryck och gas diffunderar upp till atmosfären.

Detta förklarar . . .

. . . den jämna stigning vi ser av halten koldioxid i posten: “Vilseledd Regering om CCS”.

Våra utsläpp . . .

. . . höjer omedelbart partialtrycket ovan ytan. Därmed minskar den tryckdifferens, som driver utgasningen från haven. Omedelbart ! Med den tidshorisont som gäller för klimatför-ändringar, d.v.s. det år det tar för utsläpp på Norra Halvklotet att nå Södra Halvklotet.