2014-08-11

FN:s klimatpanel skapades 1988 med uppgift att fastställa mänsklig påverkan på klimatet. Den fick namnet ”the Intergovernmental Panel on Climate Change” IPCC. “Intergovernmental” betyder “mellanstatlig” vilket gör den så politisk som något kan bli.

Den styrs av de 195 nationerna i FN:s Generalförsamling. En överväldigande majoritet av dem är utvecklingsländer, varav många är korrupta diktaturer utan någon som helst erfarenhet av vetenskap.

Formuleringarna i IPCC:s sammanfattande rapport i fjol förhandlades fram i Stockholm mellan delegater för 110 nationer i slutna rum. Utan referens till fakta påstods att sanno-likheten är mer än 95 procent för att hypotesen om koldioxidens dominerande verkan på klimatet är sann. Således förutser rapporten att klimatet kommer att bli allt varmare.

Då hade det gått 17 år utan uppvärmning. Dock spådde IPCC ändå klimatet för år 2040 och 2100, det vill säga för 25 respektive 85 år. När de hade misslyckats med 17 år! Man behöver ingen som helst utbildning för att förstå att IPCC bluffar.

Det gäller också påståendet att ”alla klimatforskare” eller ”97 procent” av dem stöder hypotesen. Den siffran kommer från en enkät som genomförts så uselt att den egentligen bara gäller sju promille.

Alla väsentliga larm från IPCC har visat sig felaktiga: Haven stiger inte oroande, polarisarna växer både i norr och söder, isbjörnarna mår bra och orkanerna är färre än på 80- och 90-talen.

Verkligheten visar att uppvärmningen varit mindre än en grad på 150 år, vilket är en naturlig återhämtning efter det kalla 1800-talet. Tillsammans med utsläppen av koldioxid har den gjort jorden grönare, öknarna mindre och skördarna större. Utsläppen har alltså varit välgörande.

I Sverige och andra I-länder vimlar det av folk, som vill visa sin godhet genom att kämpa för att ”rädda världen”. IPCC har givit dem en fiende att strida mot, koldioxiden. De har gärna låtit sig luras.

Häpnadsväckande nog återfinns de även på regeringsnivå, där resurserna att kontrollera fakta borde vara tillräckliga.

Där ger de diktatorerna anledning att kräva ersättning av industriländerna för sina tillkortakommanden, då våra egna representanter påstår att vi förstört klimat och livsbetingelser i utvecklingsländerna.

Generalsekreteraren Ban Ki-Moon har sagt att i FN-skrapan är det inget annat man talar så mycket om som nödvändigheten att nå ”juridiskt bindande avtal” om pengaflödet. Det skulle ske i Warszawa 2013, men har skjutits upp till Paris 2015.

Diktatorerna ser framför sig en flod av dollarmiljarder, som de behöver för att hålla undersåtarna lugna.

Det är vad som driver IPCC. Vetenskapen använder IPCC som fårafällen över det glupska vargagapet.

Sture Åström
KLIMATSANS

by