Sidan 161 i den nya boken av Donna Laframboise: INTO THE DUSTBIN

(En fri översättning finns längst ner)

Sydsvenskan är den i särklass största dagstidningen i södra Sverige tillsammans med editionerna för Nordvästra Skånes Tidningar, NST, Helsingborgs Dagblad, HD, och Lands-krona-Posten, LP. Chef för ledarsidorna är Heidi Avellan, som i dagens helsideskolumn skriver att: “Seriösa medier måste. . . leverera fakta och förklaringar.”

Jag såg det som en beredskap att ta upp fakta även avseende klimatet, varför jag skyndade mig att mejla henne, se nedan.

+ – + – + – +

Hej Heidi !

Du skriver mycket allvarligt: “Seriösa medier måste. . . leverera fakta och förklaringar.” Jag hoppas du tar det på allvar och läser följande:

Beträffande klimatet har du trott att det sker genom att förmedla vad IPCC publicerar. Men detta är en helt politisk konstruktion, som varit baserad på en lögn från början. Den förste ordföranden Bert Bolin förklarade att det råder “konsensus” bland klimatforskarna om koldioxidens dominerande verkan på klimatet, d.v.s. 100 % majoritet.

IPCC:s bluffar, lögner och bedrägliga förfarande är så gigantiska att jag förstår om du har svårt att ta till dig omfattningen. Jag hjälper dig gärna med fakta i saken ! De finns i öppna arkiv.

Bolin visste då att det var en lögn, eftersom han försökt få forskarna att skriva under på det vid konferenser i Willach både 1980 och 1985, men åtskilliga hade vägrat.

När Henrik Svensmark och kollegan Eigil Friis-Christensen hade presenterat sin teori om den kosmiska strålningens verkan 1996 i Birmingham, meddelade Bolin i den danska tidningen Information den 19/7 1996 att de två var “videnskabeligt set yderst naïve og uansvarlige”.

Det uttalandet har inget med vetenskap att göra. Det bryter mot en av vetenskapens grundregler: Välkomna kritik och nya förslag. Uttalandet kan inte anses som annat än vuxenmobbning. Bolin fruktade konkurrens: att hypotesen om koldioxidens dominerande verkan skulle försvagas.

Det är också vad som skett. Det finns nu flera rapporter som styrker Svensmarks teori. Och Solens dominerande verkan har visats av flera forskargrupper. Inget bevisar att koldioxid har någon mätbar verkan.

Men Bolin knäsatte bluff, fusk och mobbning som legitima verktyg för IPCC:s “klimatforskare”, vilket exponerades fullt ut i Climategate I 2009.

Alla gånger hans efterträdare Pachauri har hävdat att stödet är 97 %, har de studier han hänvisat till avslöjats som bluff. Bara 49 eller 75 personer har “svarat rätt”, vilket blivit 3 eller 7 PROMILLE av de tillfrågade.

Den som granskat IPCC mest ingående är den kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Jag bifogar sidan 161 ur hennes senaste bok: “Into the Dustbin”.

I sin första bok: “The Delinquent Teenager” sammanfattade hon:

Almost Nothing We’ve Been Told About the IPCC Is Actually True

Låt dig inte bli svindlad i fortsättningen ! ! Det är ingen ursäkt att våra ministrar envist fortsätter med det. Pressen är till just för att avslöja sådant.

MVH

Sture Åström

+ – + – + – +

Heidi Avellan är en både flitig och allvarligt syftande karaktär, så jag fick genast svar, fast det är lördagskväll:

Jag ville vara hjälpsam och varna henne för de pinsamheter det blir den dagen då skandalen IPCC exploderar.

+ – + – + – +

Översättning av sid 161 och ett par rader av 162

Detta kallas lurendrejeri

Nyligen diskuterade jag ett märkligt dokument, som distribuerats till IPCC:s författare. Det förvarande dem om vetenskapliga rapporter, som inte är skrivna ännu, men som är menade att komma in i ett visst nummer av en viss vetenskaplig tidskrift.

Den enda rimliga förklaringen till detta är att dessa rapporter förväntas nå slutsatser som IPCC anser lämpliga. Vilket betyder att IPCC inte kartlägger existerande litteratur på ett opartiskt sätt och sedan skriver en objektiv rapport. Istället undergrävs förtroendet för dess interna processer av dess egna funktionärer. Varför ? För att den kommande rapporten skall landa i de rätta slutsatserna.

Jag inser att detta låter cyniskt och obarmhärtigt av mig. Men se på denna tågordning.

Namnen på dem som utsetts att skriva IPCC:s femte rapport (AR5) meddelades inte förrän i juni 2010. Men fulla 9 månader tidigare – i september 2009 – visste IPCC:s ordförande redan vad den rapporten skulle komma att säga.

Här är det han sade inför en publik i New York:

När IPCC:s femte utvärdering kommer ut i rapporten 2013 eller 2014, kommer ett starkt intresse att återupplivas för att åtgärder måste genomföras. Folk kommer att säga, ‘Oh My God, vi kommer att tvingas agera mycket snabbare än vi har planerat.’ [min fetstil]

Långt innan författarna till rapporterna var utsedda, innan de slavat sig igenom tusentals sidor text, innan de lämnat sina normala liv för att flyga till möten i San Francisco, Buenos Aires, Japan, Syd-Afrika, och Nya Zeeland, visste ordföranden inte bara vad de skulle säga, han visste att deras slutsatser skulle bli så dramatiska att allmänhetens reaktion skulle bli ‘Oh, My God’.

Mina damer och herrar, det är uträknat. Spelet är riggat.

Ordföranden i IPCC menar att själva ändamålet med hans organisation är att skrämma oss – att skrämma oss så illa, att vi grips av sådan panik att vi gör saker vi annars inte skulle anse vettiga.

(De sista raderna från sidan 162)

+ – + – + – +

by