I grafen ovan visas hur utbyggnaden av tyska vindkraftverk på Nordsjön utvecklats från 2009 till februari 2015. Den sammanlagda märkeffekten visas i ljusblått och faktiskt levererad effekt i mörkblått.
De tekniska problemen syns tydligt. De tre senaste åren visar perioder med starkt reducerade leveranser. Hela grupper av torn har mist sin anslutning till land på grund av problem med likriktarstationer och kablar. Den enorma ökningen av märkeffekten under fjolåret har knappast märkts i leveranserna.
Programmet torde visa hur riskabelt det är att stressa fram ny teknik med subventioner i gigantisk omfattning.
Med samma data som ovan visas nedan detaljerna för januari och februari.
Här är det särskilt anmärkningsvärt att leveranserna är nästan noll vid flera tillfällen. För fyra dagar sammanfaller de med vindstillan för de landbaserade vindkraftverken: 19/1 till 20/1 och 11/2 till 12/2.
Man kan alltså inte räkna med att utbyggnad på Nordsjön kompenserar för perioder av vindstilla på land.
Reglerkraft behövs till marknadens fulla effektbehov. Då den är så väsentlig för marknadens funktion, vore det naturliga att den ersattes med högre pris än det som betalas för de nyckfulla ”förnybara” alternativen. Nu är prisrelationen den motsatta, vilket innebär att de ”förnybara” energislagen parasiterar på de ”tillförlitliga” energislagen. Det kan inte hålla i längden.
Sture Åström
by 
Håkan: Vi är inte långt efter i Sverige. Alla spelar med – många mot bättre vetande!
Detta visar tydligt och klart att Energiwende blivit EnergiElÄnde. Tur att man inte har ansvar för industrin i Tyskland. Så här går det när okunniga politiker försöker styra, när de saknar teknisk kompetens. Låt oss hoppas att vi inte traskar patrullo , men jag befarar att vi är på väg åt det hållet.
Mvh, Håkan.