COP28: Realism i klimatet !

COP28 blev en större milstolpe än vad nyhetsbyråerna förstått

På nyåret gjorde jag ett utdrag ur en pressrelease från CLINTEL som insändarmanus. Jag kan inte finna att det kommit i tyck i något av de 20 blad jag sände det till, så jag lägger ut det här. Formuleringarna är anpassade efter mina förväntningar på redaktörernas aversioner.

+ - + - + - +

COP28 vände klimatfrågan till realism

Nyhetsbyråerna och alla närvarande miljöorganisationer har charmats av den urvattna-de ”överenskommelsens” långa text med idel önsketänkande, ex.vis inrättandet av ännu en klimatfond. Den skall ersätta fattiga länders skador och förluster orsakade av klimatkata-strofer. Men intresset har varit lågt för att sätta in pengar i en fond som skall styras av värl-dens samlade diktaturer, varav de flesta är djupt korrumperade.

Den svenska regeringen kallar överenskommelsen ”historisk”, då den anses innebära ”början till slutet för fossila bränslen”. I verkligheten är resultatet det motsatta. Så här är mötets praktiska resultat:

1. Mötet bekräftade Parisavtalets erkännande av U-ländernas högre prioritering av kampen mot fattigdom än kampen mot utsläpp. Levnadsstandarden får inte äventyras av höga elpriser och strömavbrott. Efter 30 års larmande om faran med utsläpp utan att Jorden närmat sig undergången, fokuserades intresset på elproduktionen.

2. Prioriteringen av levnadsstandard, innebär generella satsningar på elproduktion med kärnkraft som bästa alternativet för låg nivå på utsläppen. Så förklarade 20 nationer, bland dem Sverige, att de avsåg att trefaldiga kapaciteten för kärnkraft. Därmed accepterades fossila bränslen som ”gröna alternativ” under en övergångstid tills utbyggnaden av kärn-kraft hunnit ikapp efterfrågan.

3. Det närmaste decenniet satsar U-länderna på kolkraft som ett billigt och pålitligt alternativ, vilket dessutom kan byggas snabbt. Kina startar ofta TVÅ kolkraftverk i veckan. Tillsammans planerar U-länderna fler än 3.000 nya kolkraftverk till år 2030.

Således kommer U-länderna att öka utsläppen högst betydligt, många gånger mer än vad I-länderna kan minska dem. Meningen med fortsatta minskningar till höga kostnader kan då ifrågasättas.