Figure 1. The Pacific Ocean extends around a third of the Earth’s circumference

The oceans make up 71% of the Earth’s total area, and receive a corresponding share of the warm solar radiation.

Carbon dioxide, CO₂, is transmitted up and down through the water surface according to Henry’s Law of Nature:

The transmission of a gas through a water surface is determined by the difference between the partial pressures of the gas above and below the surface.

Nature strives to balance the partial pressures of the gas above and below the water surface, what forces gas up or down. Due to the very low concentration, only 0,004 per cent in the air, this process is slow.

This is the trivial misunderstanding: The transmission is slow counted per square meter of contact area, but the latter is increased by waves, spray and foam caused by winds.

Figure 2. Waves, sizzling spray and foam increase the contact area between air and sea

The surface area for contact is increased, probably by a couple of tenth powers, almost to infinity. The contact between air and water may be so large that their stocks of carbon dioxide, CO₂, may be considered common between them.

Then the water surface is not a barrirer to exchange of gases between air and sea. It is rather an open door.

A hypothesis by Sture Åström, secretary of our network

The stock of CO₂ is common for Seas and Atmosphere

The stock in the oceans is estimated to be 40 times that in the air. Human emissions thus mainly go down into the oceans and only an one-fortieth goes into the air. But that part raises the partial pressure above the surface, which is immediately neutralized by a corresponding lowering of the pressure in the water.

Thus, anthropogenic emissions do not affect the concentration in the air:

Above the surface of the seas, the pressure is solely determined by the concentration, whilst below the surface it rises with temperature. Last century’s constantly rising concentration in the air hence is due to the slow warming of the oceans.

Human emissions do not affect the content of CO₂ in the air

The conclusion is clear: Our emissions of CO₂ do not affect the content in the air. The emissions CANNOT affect the climate, whether one believes that CO₂ has such an effect or not.

This makes “climate policy” to reduce emissions TOTALLY POINTLESS. We can drive, fly and burn coal and oil with a clear conscience.

The rising levels of CO₂ over the past 70 years have been beneficial to all of humanity: It has contributed to dramatically increased harvests that have almost eliminated hunger. Extreme poverty has been reduced from 75 % of the world’s population in 1950 to 10 % in 2015, according to the World Bank.

CO₂ is the prerequisite for life itself

In the photosynthesis the Sun’s rays transform CO₂ to plant tissue and oxygen, which is vital for animal life. All life.

A “hypothesis” based on experience, logic and a guess

How have I arrived at the conclusion of CO₂ stocks being common to air and sea ?

Well, I have 40 years of experience from industrial plants for heat exchange, primarily refrigeration. I have seen how efficient the heat transfer is when warm water is sprayed into a flow of cold air with nozzles that produce a mist of very small droplets. These have an extremely high ratio of surface area to weight.

However, I have found no reports on the practical surface contact area of sea water. I expect it to be quite impossible to find a value based on measurements, because conditions are so widely variable in time and space. And the globe is so large. So I am relying on my guess.

It seems to me that climate scientists are exemplifying the old saying: They missed the forest for all the trees in sight.

Every hypothesis is based on a guess. I can therefore call my guess a hypothesis. As such I expect it to be taken seriously until proven false.

Sture Åström, M.Sc.

Secretary of the network Klimatsans, Climate Sense, Sweden

+ – + – + – +

by

Figur 1. Stilla Havet täcker runt en tredjedel av jordens omkrets

Haven utgör 71 % av jordens totala yta, och får en motsvarande andel av den varma solstrålningen.

Koldioxid, CO₂, diffunderar upp och ner genom vattenytan enligt Henrys Naturlag:

Transmissionen av en gas genom en vattenyta bestäms av skillnaden mellan gasens partialtryck ovan och under ytan.

Naturen strävar efter att balansera gasens partialtryck ovan och under vattenytan, det som drive r gasen upp eller ner. På grund av den mycket låga koncentrationen i luften, endast 0,004 procent, är denna process långsam.

Detta är det triviala missförståndet: Transmissionen är långsam räknat per kvadratmeter kontaktyta, men denna ökas av vågor, stänk och skum orsakade av vindar.

Figur 2. Vågor, fräsande stänk och skum ökar kontaktytan mellan luft och hav

Ytan för kontakt ökas, troligen med ett par tiopotenser, nästan till oändlighet. Kontakten mellan luft och vatten kan vara så stor att deras förråd av koldioxid, CO₂, kan anses vara gemensamt mellan dem.

Då är vattenytan inte en barriär förflödet av gaser mellan luft och hav. Det är snarare en öppen dörr.

En hypotes av Sture Åström, sekreterare i vårt nätverk

Förrådet av CO₂ är gemensamt för hav och atmosfär

Förrådet i haven uppskattas vara 40 gånger större än i luften. Mänskliga utsläpp går alltså främst ner i haven och bara en fyrtiondedel går upp i luften. Men den delen höjer partialtrycket ovan ytan, vilket omedelbart neutraliseras av en motsvarande sänkning av trycket i vattnet.

Således påverkar inte mänskliga utsläpp koncentrationen i luften.

Ovan havsytan bestäms partialtrycket enbart av koncentrationen, medan det under ytan stiger med temperaturen. Förra seklets ständigt stigande koncentration i luften beror därför på den långsamma uppvärmningen av haven.

Mänskliga utsläpp påverkar inte innehållet av CO₂ i luften

Slutsatsen är tydlig: Våra utsläpp av CO₂ påverkar inte innehållet i luften. Utsläppen KAN INTE påverka klimatet, vare sig man tror att CO₂ har en sådan effekt eller inte.

Detta gör “klimatpolitiken” för att minska utsläppen FULLSTÄNDIGT MENINGSLÖS. Vi kan köra, flyga och bränna kol och olja med gott samvete.

De stigande nivåerna av CO₂ under de senaste 70 åren har varit fördelaktiga för hela mänskligheten: Det har bidragit till dramatiskt ökade skördar som nästan har eliminerat hunger. Extrem fattigdom har minskat från 75 % av världens befolkning 1950 till 10 % 2015, enligt Världsbanken.

CO₂ är förutsättningen för själva livet

I fotosyntesen omvandlar solens strålar CO₂ till växternas vävnader och till syre, som är livsviktigt för djurlivet. Allt liv.

En “hypotes” baserad på erfarenhet, logik och en gissning

Hur har jag kommit fram till att förråden av CO₂ är gemensamma för luft och sjö?

Jo, jag har 40 års erfarenhet från industrianläggningar för värmeväxling, främst kyla. Jag har sett hur effektiv värmeöverföringen är när varmt vatten sprutas in i ett flöde av kall luft med munstycken som producerar en dimma av mycket små droppar. Dessa har ett extremt högt förhållande mellan yta och vikt.

Jag har dock inte hittat några rapporter om den praktiska kontaktytan för havsvatten. Jag tror att det är ganska omöjligt att hitta ett värde baserat på mätningar, eftersom förhållandena varierar så mycket i tid och rum. Och jordklotet är så stort. Så jag förlitar mig på min gissning.

Det förefaller mig som att klimatforskarna exemplifierar det gamla talesättet: De missade skogen för alla träd i sikte.

Varje hypotes är baserad på en gissning. Jag kan därför kalla min gissning en hypotes. Som sådan förväntar jag mig att den tas på allvar tills den har bevisats vara falskt.

Sture Åström

Civilingenjör, sekreterare i nätverket KLIMATSANS

+ – + – + – +

by

Northvolts jätteanläggning i Skellefteå

2025-03-13, NewsVoice: Sture Åström:

Northvolts konkurs är politikens sammanbrott

När Northvolt nu gått i konkurs, visar det inte bara på ett sammanbrott för ett företags affärsidé, utan i högre grad på ett sammanbrott för det ”politiska systemet”.

Det grundar sig i politikernas bristande livserfarenhet: De blev lätt förförda av Peter Carlssons vision om en ”världsledande” tillverkning av ”världens bästa batterier”, som skulle byggas på överlägsen ”ny teknik” framtagen i ett imponerande center för forskning och utveckling i Västerås. Och marknaden ansågs garanterad i den ”gröna omställningens” krav på fossilfria transporter.

Det skulle ge många nya jobb med ökade skatteintäkter.

En nykter betraktelse visar att visionen var helt verklighetsfrämmande redan från början:

1. Inget företag blir världsledande för att dess ledning VILL bli det. Den positionen når de företag som i många års konkurrens visar att de HAR bättre produkter till BÄTTRE priser.
2. Ingen forskning och utveckling ger överlägsen teknik för att ledningen VILL nå dit. Framgången kommer från kreativa individer, förutsatt att ledningen förstått att engagera och stimulera sådana. Northvolts team för utveckling bestod främst av nybörjare i branschen, medan konkurrenter hade team med 30 års erfarenhet.
3. Tanken att bygga jättefabriker för massproduktion av batterier med en teknik, som inte var klar och utprovad, var helt vettlös.
4. Lokaliseringen av första fabriken till avlägsna Skellefteå vilade på subventioner av skattemedel. Över 5.000 medarbetare skulle anställas från världens alla hörn för att samarbeta i en organisation som skulle byggas upp från noll. Projektet var dömt att misslyckas.

Politikerna i Sverige så väl som i EU och andra länder, ex.vis Tyskland och Kanada, har drivit på satsningarna med direkta och indirekta bidrag samt generös tillståndsgivning. Allt har motiverats av kampen mot koldioxid för att ”rädda klimatet”. Största finansiär är Volkswagen, vars delägare delstaten Niedersachsen placerat en politiker från ”De Gröna” i styrelsen. Hon har inte någon bil själv.

När en av världens största bilkoncerner satsat så stort, har andra, ex.vis BMW och Scania också satsat. Det har dessutom motiverats av att EU lagstiftat om en övergång till eldrift i transportsektorn. Ett kommande tvång alltså.

MEN, förutsättningarna rasar. Försäljningen av elbilar går ner på flera håll. Trots 30 års larmande har inga bevis kunnat företes för IPCC:s hypotes om koldioxidens farliga verkan på klimatet.

Observera: En hypotes är en gissning. Vad som kunnat mätas visar motsatsen: Den stigande halten koldioxid i atmosfären sedan 50-talet har sammanfallit med flerfaldigt ökade skördar, vilket nästan eliminerat svälten i världen.

Förståelsen för ”demokratins” förutsättningar har grumlats tvärs över det politiska landskapet. Viktigast bland dem torde yttrandefriheten vara, vilken bl.a. fordrar öppen granskning och kritik av auktoriteter som IPCC, Copernicus och SMHI. Politiker och etablerade media, ex.vis SVT, DN och SvD, behandlar istället dessa som ”experter” alltid sägandes sanningen. Fast de numera nästan alltid kan beslås med falska eller vilseledande nyheter. De rapporterar om nya värmerekord, men mörkar nyheterna om de många fler köldrekorden. En vilseledning som gärna vidarebefordras till allmänheten av etablerade media.

I en demokrati skall skattepengar aldrig bekosta politiska åsikter. Men det är nu vad som öppet görs. I dagarna går den ihärdige alarmisten Svante Axelsson ut med uppmaningar om statligt stöd för batteritillverkning i Europa. Han är ”nationell samordnare för initiativet ’Fossilfritt Sverige’ på Regeringskansliet”.

Axelsson är anställd där med uppgift att propagera för vidare kamp mot koldioxid, d.v.s. för fortsatt stöd till stolleprojekt som Fossilfritt Stål från LKAB, SSAB och Stegra, f.d. H2GreenSteel samt vätgaslagring. Alla helt meningslösa när väljarna når insikten att klimatkrisen är ett misstag. Eller en bluff.

Detta har bara varit möjligt med etablerade medias samfällda vanställning av sitt uppdrag att meddela ”allsidiga nyheter” objektivt med ”kritisk granskning” av auktoriteter. Det är särskilt upprörande beträffande Public Service, SVT/SR, vars sändningstillstånd tydligt anger dessa krav. De agerar nu som om Sverige har en fascistisk regim.

Fallet Northvolt indikerar den fara för demokratins fortbestånd, som dagens ”politiska system” utgör. Politiker utses inte längre bland ansedda och erfarna medborgare. Sedan Per Albin Hansson, som ledde landet under kriget, har alla statsministrar försörjts i politiska uppdrag sedan tiden i ungdomsförbunden. De har alltså haft ingen eller liten erfarenhet av ”riktigt arbete” i ett företag med krav på lönsamhet. Fårbonden Thorbjörn Fälldin är undantaget som bekräftar regeln.

Vad som krävs för fortsatt demokrati är en genomgripande revidering av ”det politiska systemet”. Oerfarna ungdomar skall inte kunna bli partiledare innan de fyllt 30. Grundlagen måste ändras radikalt, så att politiker inte kan skänka mina pengar till diktatorer runt om i världen eller till spekulationer i riskfyllda investeringar.

En enkel början kan vara att införa åldersgränser för politiska uppdrag. Vi skall inte ha en ”politikerklass” som ”bara kan politik”. Politiska förtroendeuppdrag skall kräva erfarenhet av ”riktigt arbete” under åtskilliga år. Jag föreslår att uppdrag i kommuner och regioner skall kräva 30 års ålder och dem i riksdagen 35 år. Det senare gällde i Första Kammaren på dess tid.

Sture Åström, civ.ing. Helsingborg

+ – + – + – +

by