Dagens Industri hade den 28/12 en märklig debattartikel under rubriken: ”Höj priset på koldioxid”.

Här följer ett svar, som är utförligt och därför så långt att det delats upp i flera avsnitt, för att bli mera lättläst. Man kan ta en tugga i sänder.

Artikeln i DI finns här:

http://www.di.se/artiklar/2013/12/28/debatt-var-utmaning-infor-2014-hoj-priset-pa-koldioxid/

Den var undertecknad av sju personligheter som är välkända i media, bl.a.

Anders Wijkman, numera ordförande i Romklubben, tidigare politiker inom Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, samt ordförande för Röda Korset och Naturskyddsföreningen.

Anders Wejryd, avgående ärkebiskop i Svenska Kyrkan, organiserade ett interreligiöst möte för olika religioner om jordens klimat. Han tog alltså in politik i kyrkan.

Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för moderata Svenska Dagbladet, senare landshövding i Västmanland och VD för Sveriges Radio.

Stefan Einhorn, professor vid Karolinska Institutet och författare ex.vis till ” Konsten att vara snäll

Dessutom ingick ordförandena för TCO och tankesmedjan Global Utmaning samt chefen för elbolaget EON Sverige.

Socialisters oförmåga

Artikeln börjar så här: ” Nu måste Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén svara på ett antal frågor om en hållbar framtid”. De räknar upp många problem från arbetslöshet och skolresultat till ”instabilt klimat” och åldrande befolkning. Sedan föreslår de att Sverige skall ”gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle”. Det skulle kräva att man satsar på investeringar av ”minst cirka 800 miljarder kronor per år”, vilket skulle minska arbetslösheten.

Det sistnämnda är ett vanligt exempel på socialisters oförmåga att tänka logiskt. Varje krona man ”satsar” tas från något annat, där således arbetslösheten ökar. Värre är att allt ”fossilfritt” som vindkraftverk, solceller och elbilar är olönsamt och därför kräver subventioner för att bli verklighet. Det dränerar kapitalmarknaden på resurser för satsningar på de lönsamma projekt vi behöver, för att ersätta de jobb som ständigt rationaliseras bort i existerande verksamheter. Det betyder att varje olönsamt jobb man ”skapar” med subventioner, ger en förlust av upp till tre lönsamma jobb. Subventionerna minskar vårt välstånd.

Man frågar sig hur en koncernchef i ett privat företag kan skriva under något sådant, men förstår snart att han ser framför sig hur subventionerna skall berika just hans bolag. Lite svårare är det att förstå hur en tidigare moderat politiker kan ställa sig bakom ett sådant resonemang.

by