Dagens förnyelsebara energi är olönsam och behöver därför subventioner. Ibland anförs att de fossila bränslena får stora subventioner, vilka kan flyttas över till de förnyelsebara energislagen.

Internationella Valutafonden IMF föreslog 2013 att finansieringen av förnyelsebara energikällor inte bara skall göras genom höjda energiskatter utan även genom att utnyttja dagens subventioner av fossila bränslen. De påstod att de direkta globala subventionerna är 500 miljarder dollar per år. När de dessutom räknar in den av dem förutsatta miljöförstörelsen från koldioxid stiger siffran till 1900 miljarder dollar. Kostnaden för att införa förnyelsebara energikällor uppskattar de till ca 800 miljarder USD per år.

IMF påpekar faktiskt att de fattiga i världen drabbas om subventionerna tas bort men föreslår att man “kompenserar” dem för detta.

På världens mest besökta klimatblogg skrev den mångkunnige forskaren Willis Eschenbach den 3 juli 2014 en giftig analys av detta förslag:

http://wattsupwiththat.com/2014/07/03/the-price-tag-of-renewables-part-2/#more-112443

• Det finns ingen miljöförstörelse kopplad till koldioxiden. Annan miljöförstörelse kan kanske mätas i pengar även om ingen kan tala om hur. Vad som är säkert är att dessa pengar inte finns i verkligheten och därför inte kan användas för någon som helst finansiering.

• De som idag betalar ut de verkliga subventionerna är i huvudsak de oljeproducerande länderna.

• De globala subventionerna hamnar idag till 95% i tredje världen, ex.vis i Venezuela och Egypten, i form av lågt bensinpris, ibland bara några ören per liter.

Till Eschenbachs resonemang kan man tillägga att I-länderna betraktar fossila bränslen som skatteobjekt och därvid tar in mycket större belopp till statsbudgeten än man betalar ut som (ofta felriktade) subventioner till ny teknik som inte kan stå på egna ben, t.ex. elbilar och vindkraftverk.

Claes Lindskog

by