I USA:s Senat presenterade republikanska partiet den 30/7 en rapport, som visar att privata fonder donerat stora summor till klimat-aktivistiska samfund såsom WWF, Greenpeace, etc, vars totala tillgångar blivit 7,9 miljarder dollar. Visserligen är rapporten en partipolitisk produkt, men den ger lite perspektiv åt många katastroftroende kommentatorers hånfulla uttalanden om att ”vissa klimatkritiska grupperingar lär få 10-tals miljoner dollar från oljeindustrin”, något som dock aldrig kunnat bekräftas.

Beloppen till de många miljöorganisationerna torde vara TUSEN gånger större än de som kritiker av IPCC fått. De donerade medlen medger statliga skatteavdrag, så man kan säga att en del av pengarna kommer från de amerikanska skattebetalarna. Man har inte kunnat spåra alla bidragen, men tillgångarna hos olika miljöorganisationer enligt tabellen nedan ger en vägledning:

Av rapporten framgår också hur statliga organ samarbetar med olika miljöorganisationer och hur statsanställda, ex.vis i EPA, motsvarigheten till vårt Naturvårdsverk, ibland är medlemmar i organisationerna, titta här.

Där finns en länk till senatsrapporten. Den noterar vidare att de donerande fonderna ofta leds av några miljardärer, som således kan ha ett dolt inflytande på myndigheterna.

En synpunkt kan läggas till: Dessa 7,9 miljarder är en droppe i havet jämfört med de statliga forskningspengar som i många länder läggs på projekt med målet att bevisa den glo-bala uppvärmningen och utveckla dess påstådda följder. Eftersom uppvärmningen f.n. är obefintlig, läggs mycket stora belopp årligen på forskning av typen: ”Givet en global uppvärmning, vad blir konsekvenserna för isbjörnar, pingviner, kackerlackor, alpina mossor, etc.” Eller omvänt: Den som vill forska på kaninernas fortplantning får inga anslag. Men det får han om han formulerar projektet så att det avser den globala uppvärmningens verkan på kaninernas fortplantning.

Claes Lindskog

by