Fixeringen vid koldioxid har gjort vetenskap till ovetenskap
I min debattartikel – Fel lägga alla ägg i koldioxidkorgen -12 nov i VLT redovisar jag ett antal skäl till att ifrågasätta den s k AGW-hypotesen (människoorsakad global uppvärmning). Det mesta talar för att hypotesen är felaktig.
I vilket annat sammanhang som helst skulle bristen på bevis för hypotesens giltighet innebära att den betraktas som falsifierad och därför förkastas. I stället hävdar IPCC att den med 95 procent säkerhet är sann.
19 nov bemöter Omställningsnätverket i Västerås min artikel. Två av nätverkets vanföreställningar vill jag bemöta. I övrigt vill jag använda debattutrymmet till att ytterligare utveckla IPCC:s trovärdighetsproblem.
Att kurvan över den globala medeltemperaturen inte har planat ut är fel. Det är så enkelt som att bara konstatera fakta. Att det senaste årtiondet är bland de varmaste som registrerats är sant. Hur skulle det annars vara? Vi är ju alla överens om att vi haft en fortgående uppvärmning fram till ung 1997, då utplaningen började!
Det andra är den efterhängsna myten om enigheten bland 97 procent av världens klimatforskare. Detta kommer från några vetenskapligt ogiltigförklarade tendentiösa undersökningar som för länge sedan utgått i den seriösa debatten.
Observationer av verkligheten kan antingen styrka, bevisa eller falsifiera en hypotes. Hur ser då verkligheten ut?
1) under första halvan av 1900-talet, innan vi började bränna fossila bränslen i större omfattning steg den globala medeltemperaturen lika mycket som under andra halvan då den fossila förbränningen tagit fart.
2) åren 1958 till 1977 sjönk den globala temperaturen trots att CO2-halten fortsatte att öka.
3) Under de senaste ca 18 åren har ingen signifikant temperaturhöjning observerats trots fortsatt ökning av atmosfärisk CO2. Enligt IPCC:s datormodeller skulle temperaturen ha stigit med drygt en halv grad.
Det spelar ingen roll om CO2-ökningen är antropogen eller ej. Ovanstående visar ändå att växthuseffekten överdrivits. Därmed måste också AGW-hypotesen anses falsifierad och skall förkastas.
Av central betydelse för datormodellernas förutsägelser är det som benämns klimatkänsligheten. Denna definieras som den temperaturökning som följer av en fördubblad CO2-halt. IPCC har i sin senaste rapport angivit denna till 1,5 – 4,5 grader C.
Ett antal nyligen presenterade studier anger betydligt lägre värden. Lägsta värdet anges i en norsk studie (Skeie et al., 2014) med 0,9 – 3,2 grader C. Det är sammantaget en stor grupp välmeriterade klimatforskare som ligger bakom studierna och som ifrågasätter IPCC:s högre värden.
Frågan om varför dessa studier inte uppmärksammas i media måste ställas. Att rapportera om detta, liksom om den avstannade uppvärmningen, är en journalistisk skyldighet och nödvändigt för medias trovärdighet.
Jordens klimat undergår ständiga förändringar. Våra kunskaper om naturliga faktorers påverkan på klimatet är mycket begränsade. Det är därför inte möjligt att fastställa en referensnivå för att bedöma den tillkommande antropogena påverkan. Allt tyder på att de naturliga variationerna är storleksordningar större än vad människan kan åstadkomma. Att som IPCC med 95 procent säkerhet hävda att det huvudsakligen är just antropogena faktorer som ligger bakom den globala temperaturhöjningen det senaste århundradet är pseudovetenskap.
Hur det kunnat bli så att västvärldens regeringar låtit sig uppfyllas av långtgående ambitioner att till astronomiska kostnader rädda jorden från ett klimathot som bygger på så lösa boliner, är en gåta. Att mediala opinionsbildare varit så framgångsrika i att övertyga allmänhet och politiker om att vi skall tro på klimatmodellernas förutsägelser kan vara ett svar. Det visar i så fall att klimatvetenskapen har stora problem med hur den återges i media.
Fixeringen vid koldioxiden är av politiskt ursprung och har gjort vetenskapen till ovetenskap. Gärna energieffektivisering och minskad fossilförbränning för att minska ohälsosamma utsläpp (ej CO2). Men blanda inte in klimatförändringar i detta!
Sigvard Eriksson Norrtälje Medlem i Nätverket Klimatsans
by