Färgmarkeringarna anger hur högt över havet istäcket når.

En av våra medlemmar fick följande fråga på Facebook:

”Hur förklarar forskarna issmältningen när mätstationerna inte visar på någon global höjning av medeltemperaturen? Är det fejkade bilder som t.ex. Greenpeace lägger ut? Hur ska vi få reda på sanningen när rapporteringen är så motstridig?”

Den refererade bilden ligger på Greenpeaces hemsida och visar en stor pöl av smältvatten ovanpå isen. Mitt på bilden står:

”Mellan 2002 till 2011 smälte Grönlands is SEX GÅNGER SNABBARE än under förra decenniet. (Källa IPCC 2013)”

Kommentar: Bilden ser äkta ut, men man ser pölens botten långt mot dess mitt. Djupet kan således inte handla om mer än någon enstaka decimeter. Det skall ställas emot isens tjocklek, c:a 3 km. Att det bildas pölar några sommardagar är mer en fråga om väder än om klimat.

Notera att på 3 km höjd är luftens temperatur 20 grader lägre än vid marken. Grönland måste således drabbas av en värmebölja på 25 grader, för att snön ovanpå skall börja tina. Där isens front ligger på marken, tinar den närmast marken, så att de övre lagren blir hängande i luften, för att så småningom brytas av och falla ner. På Grönland och Antarktis förlorar isen volym främst genom att glaciärer glider ut i havet och där kalvar av isberg, som flyter iväg till varmare vatten. Pölarna ovanpå har ingen praktisk betydelse, men indikerar givetvis det aktuella väderläget.

PERSPEKTIV
När vi betraktar klimatet måste vi utgå från Naturens mäktighet med dess enorma krafter och enorma massor. Landisarna på Grönland och Antarktis är utmärkta exempel. De har överlevt i hundratusentals år medan vi haft flera istider med varma perioder däremellan. Den period vi nu befinner oss i har varit varmare än nu under Bronsåldern, Romartiden och Vikingatiden med kalla epoker däremellan. Den senaste av dessa pågick till 1850, då en långsam uppvärmning började och höjde den globala temperaturen med 0,74 grader fram till 1998. Därefter har ingen uppvärmning skett och det finns inga tecken på att en sådan kan väntas.

Denna ”klimatförändring” utgör en naturlig återhämtning efter den tidigare kalla perioden, Någon påverkan av koldioxid kan inte spåras i mätdata.

Istäcket på Grönland är upp till 3 km tjockt. Det tar sekler innan en ändrad temperatur vid ytan har trängt igenom hela täcket. Vad som ändras från det ena decenniet till nästa bryr sig isen inte om.

Således: Uppgiften från Greenpeace kunde vara korrekt, men det behöver inte vara alarmerande. Smältvattnet utgör en liten faktor i massbalansen för isen. Avgörande är nederbörden ovanpå istäcket och sedan glaciärernas kalvning av isberg.

Det är inte lätt att få fram ens tillnärmelsevis riktiga data på mängden smältvatten från ett område som är fem gånger större än Sverige, och där inga människor bor, som kunde kolla vad som sker i verkligheten. Man använder data från satelliter, som seglar på en höjd överstigande 100 svenska mil. De mäter hur många millimeter nederbörd, som kommer ovanpå isen och hur stora isberg, som lossnar från glaciärerna. Mätningarna sker med stor noggrannhet, vilket kan ge ett bedrägligt intryck av korrekthet. Data matas in i ”datormodeller”, som gör fina kartor för utvecklingen dag för dag. Att de innehåller stora fel blir klart, när man jämför resultaten från olika källor.

I augusti basunerar engelska BCC ut beskedet att : ”Greenland ice sheet losses double”. Som källa uppgavs tyska Alfred Wegener Institute, väl känt som rätt alarmistiskt.

Något tidigare hade USA:s NCA, National Climate Assessment, offentliggjort siffror på de många kubik-kilometer Grönland och Antarktis förlorar varje år. Nedan en jämförelse av uppgifterna från de två källorna med relation till landisarnas hela massa i promille. Gigaton är nära lika med kubik-kilometer.

Landisarnas årliga massförlust

Om förlusterna fortsätter i samma takt lever landisarna vidare i tusentals år. Tar vi hänsyn till att en uppvärmning varit på gång under mer än ett sekel, blir det naturligt med massförluster ännu en tid. Dock konstaterar solforskare runt om i världen att solen nu uppför sig lika extremt som för 200 år sedan. Då led vi av den ”Lilla Istiden”. Därför förutspår de några kalla decennier innan nästa sekelskifte.

Landisarna kommer då att växa till igen.

Det allvarliga här är att IPCC och Greenpeace använder data för att skrämmas. Deras ”affärsidé” är att skrämma allmänhet och politiker till att ge dem bidrag med ändamål att ”rädda världen”, något de inte har visat någon kompetens att hantera. Utan ”klimathot” behövs inget IPCC och Greenpeace måste börja argumentera mera intelligent.

by