Den 15/2 publicerade GP en debattartikel med rubriken:

Klimatet kräver modiga politiker och stora insatser

Den var författad av två chalmerister, professor Christian Azar och docent Daniel Johansson.

Från Klimatsans sände vi in först ett manus, som avvisades och sedan ett annat, båda inom omfånget 1.800 tkn, som gäller repliker. Båda versionerna var undertecknade av professorerna Jan-Olov Liljenzin och Tore Scherstén, ledamöter av IVA respektive KVA.

I dessa manus påpekade vi dels att den uppvärmning vi haft varit välgörande och dels att det nu inte finns några tecken på förnyad uppvärmning, men däremot tecken på en kommande avkylning.

En sådan replik skulle ge en sann debatt om grunderna för dagens ”klimatpolitik”. Men GP degraderade sin debattsida till entonig domedagsbasun genom att redan dagen efter ta in två repliker baserade på klimatlarmen:

Klimatet behöver mod och konkreta förslag
Där föreslår Lars Almström, Klimatsvaret, högre skatter på koldioxid.

Så får vi ett klimatsäkert biodrivmedel
Agronom J-G Hemming föreslår satsningar på en ännu oprövad metod att producera metanol.

Den snabba reaktionen gör troligt att redaktionen i förväg tipsat författarna om det första inlägget.

När det sedan borde varit dags för vår replik den 18/2, tog man in följande artikel i full längd:

Lösningen på klimatkrisen är trefaldig
Mattias Goldmann, Fores, förslår en fossilbränslefri fordonsflotta och en skatteväxling, som skall belasta koldioxid. Mest graverande är hans referens till Stern-rapporten av 2006, som skrämdes med kostnader mellan 5 % och 20 % av BNP för väntade, hypotetiska, klimatförändringar. Den har blivit fullständigt nergjord av flera kritiker och IPCC har numera dividerat hans uppskattningar med en faktor mellan 10 och 25.

ANALYS AV ARTIKELN AV AZAR-JOHANSSON

Nedan citerar vi avsnitt av artikeln med kursiv text och våra kommentarer därunder.

Så kom då nyheten. 2014 är det varmaste år som någonsin observerats. Det gäller globalt men också för Sverige. Vilken slutsats ska man dra av detta? skriver Christian Azar och Daniel Johansson, Chalmers.

Detta är ingressen, som kanske är skriven av redaktionen. Påståendet avser uppgifter från NASA, som uppger en skillnad på två hundradels grader med en felmarginal, som är fem gånger större åt båda hållen. Inte ens en journalist borde missa att påståendet då är rent nonsens. De forskare på NASA och Chalmers, som inte protesterar mot påståendet, visar sitt bristande omdöme.

Vad som händer ett enskilt år är egentligen inte bevis för något. Även variationer från ett decennium till ett annat behöver inte betyda så mycket. I stället måste man titta på långsiktiga trender och då framträder ett tydligt mönster. Nio av de tio varmaste åren på global nivå sedan 1900-talets början har ägt rum på 2000-talet. Det första decenniet, 00-talet, var varmare än 90-talet, 90-talet var varmare än 80-talet, och så vidare. Den globala temperaturen har gått upp med cirka 0,8 grader över de senaste 100 åren.

Vi kan instämma i den första raden. Men fortsättningen är ett typexempel på en lögn, som beror på utelämnande av väsentliga uppgifter. De nämner inte att de senaste 15 à 18 åren inte haft någon uppvärmning och inte heller att tiden före 80-talet såg flera perioder med omväxlande avkylning och uppvärmning, se grafen nedan.

Den långsiktiga trenden är alltså att klimatet går upp och ner. Inget tyder på att dessa svängningar har upphört. Idag tyder inget på att nästa fas är uppåtgående, medan mätningar av solens aktivitet förebådar en avkylning. Det sistnämnda måste varje seriös klimatforskare vara medveten om.

Den långsiktiga trenden är tydlig. Jorden håller på att värmas upp och mänskliga aktiviteter, främst utsläpp av koldioxid, bär med största sannolikhet huvudansvaret för detta.

De svängningar som varit visar att naturliga drivkrafter är avgörande. Det har blivit varmare, när halten koldioxid inte stigit. Det har blivit kallare, då halten stigit. Det finns inga hållbara bevis på att koldioxid har någon märkbar effekt på klimatet. Det är bara en hypotes, som IPCC inte kunnat bevisa på sina 25 år och flera hundra miljarder dollar i kostnader. I normala veteskapliga sammanhang räcker det för att förklara hypotesen ogiltig.

Detta är kärnpunkten i debatten om klimatet: Koldioxid har ingen märkbar verkan!

Hur varmt kommer det bli? Svaret beror huvudsakligen på två faktorer. Det handlar dels om hur känsligt klimatet är för höjda halter av koldioxid i atmosfären och dels om hur stora våra framtida utsläpp blir.

När det gäller klimatkänsligheten är osäkerheten fortfarande mycket stor. Om halten av koldioxid i atmosfären dubbleras beräknas temperaturen öka med någonstans mellan 1,5 och 4,5 grader.

De fortsätter att diskutera hur vattenånga kan förstärka effekten av koldioxid och konstaterar att 30 års forskning och bättre datorer inte minskat osäkerheten. Denna är fortfarande stor bl.a. eftersom det är så svårt att beräkna molnbildningen.

De avslutar så här:

För att lyckas minska utsläppen så här mycket krävs omfattande satsningar på förnybar energi, främst sol och vind, och ökad energieffektivisering och en lång rad andra tekniker. Men det krävs också modiga politiker som vägleder och söker stöd för den politik som krävs och det behövs medborgare som stöder denna politik.

Visst skall vi effektivisera användningen av energi, men det sker inte genom att subventionera ineffektiva energislag som vindkraft och solkraft. Politiker kan inte göra vare sig till eller ifrån för klimatet. Det förefaller mest skötas av solen. Klimatkatastrofen har varit en bluff i 30 år.

Författarna har missat att den mest omedelbara risken nog är ett kallare klimat. Det kan bli mycket kostsammare än ett varmare.

MEDIAS SAMFÄLLDA VILSELEDNING AV ALLMÄNHET OCH POLITIKER

Här har vi gjort erfarenheten att GP envist avvisar, censurerar, artiklar som ifrågasätter klimathotet. Redaktionen förefaller arbeta tillsammans med aktivister, för att underblåsa den stämning av domedagens närmande, som dessa vill framkalla. Detsamma gäller alla de ”stora” tidningarna: DN, SvD, Expressen, AB och DI. Några har på ett år haft ett 40-tal debattartiklar om klimatet, men alla diskuterar enbart hur snabbt politiken skall betvinga koldioxiden. Artiklarna hänger alltså helt uppe i luften, om vi har rätt i att koldioxid inte påverkar klimatet märkbart. Vilket vi har mätbara fakta som styrker.

Denna samfällda vilseledning av väljarna är ett gigantiskt demokratiskt problem. Felinformerade väljare röstar fel. Ett exempel är den grekiska tragedin. Skall det gå lika illa här hos oss också ?

Sture Åström

by