Biståndsminister Isabella Lövin (MP) vill höja biståndet till det cyklondrabbade öriket Vanuatu i Stilla havet.
Landet överfölls nyligen av ett kraftigt oväder, cyklonen PAM, med en förödelse vi knappt kan föreställa oss. Att efter bästa förmåga hjälpa till med att återuppbygga vad som rase-rats är en moralisk plikt som anstår ett välmående land som Sverige.
I sin debattartikel i Aftonbladet (17/3) visar biståndsministern sin besatthet av en verklighetsfrånvänd syn på klimatfrågan. Hon skriver tvärsäkert att cyklonen PAM bekräftar att antalet väderrelaterade katastrofer ökar och att om inte klimatförändringarna bromsas kommer katastroferna fortsätta öka. Hon menar tydligen att den globala uppvärmningen leder till en ökad frekvens av orkaner och att vi kan påverka detta. Antingen ljuger hon medvetet, eller så begriper hon inte bättre.
Det finns inga vetenskapliga belägg för att antalet orkaner eller cykloner har ökat, kommer att öka, eller att de har blivit våldsammare. Statistiken över orkanfrekvensen på jorden talar ett tydligt språk. Ovädren kommer och går. Något specifikt mönster kan inte urskiljas. Om något, ser man en viss minskning av orkanfrekvensen under senare år.
Biståndsministern har rätt i att bistånd spelar en viktig roll för att rusta samhällen att bättre klara av naturkatastrofer. Det kan till exempel handla om att bygga bättre bostäder och infrastruktur och utveckla varningssystem. Ett sådant synsätt behöver inte underbyg-gas med lösa spekulationer om vad som gör att katastroferna inträffar.
Varför gör ministern denna osakliga koppling till klimatförändringar och människans skuld? Är skuldkänslan det som driver biståndsministern i hennes viktiga arbete? Kan hon inte hålla isär biståndsfrågorna från klimatpolitiken?
Ministern tycks mena att om vi hade minskat koldioxidutsläppen tidigare hade inte katastrofen inträffat. Om den ändå hade inträffat skulle vi i så fall vara utan skuld. Hjälpbehovet till Vanuatus invånare hade då inte varit lika behjärtansvärt. Sanningen är nog att PAM inte bryr sig om våra utsläpp. Vanuatu ligger i ett cyklonbälte och cykloner/orkaner är inte ovanliga. PAM hade ändå drabbat Vanuatu. Men då hade vi kanske inte haft råd med något bistånd.
Sigvard Eriksson
medlem i Nätverket Klimatsans
+—+—+—+
Får en minister ljuga hur mycket som helst?
Isabella Lövin gör osakliga kopplingar till klimatförändringarna, skriver Sigvard Eriksson.
by 
Sigvard Eriksson pekar på den inkompetens eller alternativt opportunism som finns hos politiker av alla färger när det gäller klimatkatastrofer och dess orsaker. Man förväntar sig nästan att tom jordbävningar snart kommer att skyllas på våra koldioxidutsläpp. Sanningen är att ingen verkligen kan identifiera alla faktorer som påverkar klimatet. Man vet inte varför istider uppstår och försvinner. Låt oss enbart betrakta katastrofer relaterar till inverkan av starka vindar och dess orsaker. Dessa är virvelstormar i USA (trornadoes), tropiska orkaner (hurricanes, typhones), extratropiska stormar (blizzards och de vi upplever i Sverige såsom Gudrun) och katabatiska vindar. Energitillförsel är a och o vid en analys.
Energin till tornadoes hämtas från jetvindar som krockar med kalluftmassor från norr i USAs mellanväster där Klippiga bergens läge spelar en stor roll. Orkaner hämtar sin energi från en varm vattenyta när de väl har bildats. Kommer de in över land dör de snabbt ut. Vinterstormar hämtar energin från stora kalla luftblock som rör sig mot ekvatorn. När dessa krockar med jetvindarna så uppstår stormar. Den starkaste medelvindstyrkan på jordklotet beror på att tunga kalla luftmassor “ramlar ned” från Antarktis högplatå via dalar mot kusten. Dessa 4 typer av starka vindar kan således kopplas till 4 olika fysikaliska system där energitillförselns orsak varierar.
Att påstå att någon av dessa vindfenomen beror på människans utsläpp av koldioxid bör betraktas som i bästa fall oansvarigt och i många fall som medvetet bedrägeri. En minister har möjlighet att undersöka om det finns vetenskapligt stöd för hens påståenden.
Hans Jelbring
Klimatolog