2010-11-10 Dagens Industri

Här ett förfärande aktuellt debattinlägg från 2010, som visar att politikerna har låtit sig förblindas ända sedan 2008:

Ge mig en halvtimme, så ska jag förklara för våra politiker hur koldioxid fungerar, vilka våra växthusgaser är och hur de fungerar, skriver näringslivsprofilen och klimat­skeptikern Per-Olof Eriksson på DI Debatt.

När jag i juni 2008 publicerade mitt ”avskedsbrev” till Volvostyrelsen, där jag uppmanade ledamöterna att sätta sig in i debatten om koldioxidens fördelar och ­eventuella nackdelar, bemöttes jag med ­inlägg som ”Eriksson tror att jorden är platt”.

Endast några få hade då ­vågat kliva fram och ifråga­sätta de datamodeller som FN via sitt organ IPCC hade välsignat och som förutsade att människan håller på att överhetta jorden ­genom att producera koldioxid.

DI visade mod genom att publicera mitt brev. I de övriga stora drakarna var skeptiska artiklar portförbjudna. ­Sedan dess har mycket hänt. Allt fler­ ifrågasätter trovärdigheten i prognosmodellerna.

Alla seriösa forskare vet att vatten­ånga – och moln– är helt dominerande som växthusgas, den värmer jorden från obeboeliga 18 minus­­grader till beboeliga 14 plusgrader.

Man vet också att koldioxid är en svag växthusgas som vid en fördubbling i atmosfären från dagens nivå på 0,04 procent endast ger en temperaturhöjning på cirka 1 grad. För att ­utvecklingen ska bli farlig måste det finnas en positiv återkoppling, en förstärkning, vilket FN:s forskare har byggt in i sina datamodeller.

Här slutar samsynen. Några tror på förstärkningen och ivrar för drastiska åtgärder. Andra tror att det finns en ­negativ återkoppling som stabiliserar jordens klimat.

Vi har haft stora naturliga temperaturvariationer förr men det har alltid svängt tillbaka. Sanningen är att istid har varit dominerande under den ­senaste miljonen år och har återkommit med kuslig regelbundenhet.

Ledningen för Ingenjörsvetenskaps­akademin, IVA, vars medlemskrets borde ha förutsättning att sätta sig in i klimat­debatten, har länge ­vägrat att öppna för diskussion i ­frågan, men verkar nu ha börjat svänga.

För några veckor sedan fick vi bland annat lyssna till Sveriges och en av världens främsta experter på dessa klimatmodeller, Lennart Bengtsson. Han medgav att det finns stora osäkerheter i modellerna och att dessa hittills ­verkar överdriva effekterna av ökad koldioxid.

Han avslutade med att vädja till ­politikerna att inte överreagera på ­dagens klimatmodeller. De ger ­fort­farande osäkra prognoser, och det är ­inga­lunda uteslutet att framtida uppvärmning blir obetydlig och huvudsakligen fördelaktig. Han vill främja fortsatt mätning av de verkliga klimatförändringarna samtidigt med att ­utveckla ­modeller som bättre kan ta hänsyn till den så viktiga molnbildningen.

De flesta människor vill gärna medverka till ett grönt samhälle, vi vill bo i en ren miljö, undvika slöseri etcetera. Men blir det grönare för att vi försöker ta bort den gas – koldioxid – som är livsnödvändig för växtligheten?

Sveriges skogar växer i dag 20–30 pro­­cent snabbare än för 100 år ­sedan och historiskt har en måttlig uppvärmning som den som man kan förvänta sig under innevarande århundrade, alltid lett till att naturen och samhället har blomstrat. Påståenden om motsatsen är grundlös skrämselpropaganda.

Våra politiker har stora möjligheter att styra utvecklingen med lagar, skatter och subventioner. När de i dag tror blint på prognoserna från FN:s klimatpanel, IPCC, styr de våra begränsade resurser till åtgärder som kan vara helt ­bort­kastade samtidigt som nödvändiga ­åtgärder blir försummade.

Exempel på sådana åtgärder är:

Pris på utsläppsrätter för koldioxid i Europa orsakar utflyttning av industri till andra länder vilket leder till kapital­förstörelse utan att påverka ­koldioxid­utsläppen.
Kostnaden för utsläppsrätter och ­elcertifikat har höjt elpriset med 30–40 öre per kilowattimme plus moms vilket är en belastning för ­industri och människor.
En kombination av subventioner och skatter, som har lett till byggandet av oekonomiska och opålitliga vindkraftverk samt höjt priset på födoämnen och bioråvaror som det nu är lönsamt att elda upp.
Försök att avskilja koldioxid från framförallt kolkraftverk för lagring i underjorden förbrukar 20–30 procent av kapaciteten.

Sådant slöseri kan inget land hålla på med i längden. Utvecklingsländer som Kina och Indien måste göra andra prioriteringar.

Nu tycker jag att det är dags att våra politiker får en grundkurs i hur ­kol­dioxiden fungerar, vilka växthusgaser vi har etcetera. Jag brukar kunna förklara det på en halvtimme. ­Efter­följande frågor kan bli många. Låt oss avsätta en halv dags obligatorisk ­utbildning för våra politiker, så att de kan börja tänka själva.

Debatten är inte över, som Al Gore påstår.

Per-Olof Eriksson, fd vd, Sandvik

by