2015-07-14
I debatten om vår energipolitik framhålls ofta Tyskland som ett föredöme. Det är därför synnerligen viktigt att se vad som hänt där.
Tysklands satsningar på förnybar el, ”Energiewende”, har resulterat i utbyggnad till total märkeffekt 78 GW, gigawatt. Dygnets maximala behov är 50 – 70 GW. Dessa kolossala investeringar har lockats fram med politiska garantier, som omfattar dels rätt för vind- och solel att leverera all sin produktion på nätet, dels garanterade förmånliga priser för ett par decennier. Nätbolagen vidarebefordrar dessa till slutkunderna.
De garanterade priserna var under 2014 i genomsnitt 8 cent/kWh. För solkraft var genomsnittet 25 cent, eftersom de äldsta anläggningarna garanterades 60 cent, c:a 5:60 kronor med dagens växelkurs 9,3 SEK/€.
Efterfrågan utöver förnybar el får konventionella kraftverk konkurrera om. På elbörsen har deras genomsnittliga priser per kWh drivits ner från tidigare normala 5 cent till 4,5 cent 2010 och 3,3 cent 2014.
De konventionella kraftverken har plikten att med ”reglerkraft” säkerställa leverans till alla elkunder. När vind och sol ökar så plötsligt att kol och gas inte hinner reglera ner tillräckligt snabbt, får den ”pålitliga” reglerkraften dumpa sin överskottsel till negativa priser.
Detta inträffade den 11:e och 12:e april med lägsta noteringen minus 8 cent/kWh. Den ”nyckfulla” elkraften, som orsakat överskottet, fick däremot det garanterade fulla priset.
Den snabba utbyggnaden av vind- och solkraft med höga priser har höjt priserna för slutkunderna. Utöver nätkostnaderna betalade privatkunder per kWh 2,4 cent 2010, 5,3 cent 2013 och c:a 6,5 cent (60 öre) 2014 enligt tidningen Handelsblatt. Motsvarande fördyringar för företag har tvingat många att flytta eller lägga ner.
Nu finns detaljerad statistik över tysk elproduktion under fyra år av Energiewende, googla ”klimatsans energifakta”. Där finns länkar till flera poster med pedagogiska grafer över vad som faktiskt varit.
Under vecka 4 i år var produktionen av förnybar el nära noll under alla arbetsdagarna. En post med rubriken ”Vindstilla. . .” visar att det samtidigt var vindstilla även i Sverige, Danmark, Tyskland och Frankrike.
Konklusionen är att ALLA ”gamla” kraftverk måste vara kvar, hur många vindkraftverk vi än bygger.
Solkraft uppträder närmast som en daglig störning på nätet.
Kraftbolagen har utsatts för stora överraskningar. En av Europas största elproducenter, norska Statkraft, har egen naturgas från Nordsjön och en ledning till kontinenten. Gaskraft kan regleras snabbare än kol- och kärnkraft samt har lägre utsläpp av koldioxid än kolkraft.
Det borde ge konkurrensfördelar, varför koncernen investerade i två aggregat om tillsammans 800 MW strax utanför Köln.
Det första körde år 2009 med full kapacitet under 5.500 av årets 8.760 timmar. Det andra startades upp under 18 timmar i maj 2013 och ställdes sedan av under tre månader. Under 2014 nådde det 110 timmar med full last. Relationen mellan priset på gas och priset på el är så ogynnsamt att det sällan lönar sig att leverera el. I februari förmodade Handelsblatt att det ena aggregatet kommer att monteras ner.
Kolkraftverken konkurrerar på sina marginalkostnader, vilket innebär att de inte täcker sina kapitalkostnader. Anläggningarna värderas som skrot. Det betyder att de så småningom kommer att läggas ner, vilket 26 anläggningar förvarnat om.
Att subventionera mera produktionskapacitet på en redan mättad marknad innebär kapitalförstöring. Det har politikerna beslutsamt blundat för. Sedan har de vänt upp-och-ner på ekonomin.
Det verkliga värdet av reglerkraften kommer att visa sig, när så många kraftverk lagts ner, att man måste bygga nytt. Kalkylen för en sådan investering blir sagolik. Kapitalkostnaden är en stor del av all energiproduktion. Antalet timmar i produktion blir centralt i investeringskalkylen.
Men vad skall man räkna med på en marknad som domineras av nyckfull, ”opålitlig” produktion? Blir det 7.000 timmar, 5.000 timmar eller bara 100 timmar? På en sund marknad skulle den osäkerheten drabba de ”opålitliga” energislagen, sol och vind. Något som skulle göra deras investeringskalkyler rätt omöjliga.
Näringsminister Sigmar Gabriel sade i november att Energiewende liknade ”Irre Zustände”, ungefär ”tillstånd av galenskap”.
Energiewende utgör en nationell kapitalförstöring av gigantiskt format!
Vill vi ha det så i Sverige?
Sture Åström
Sekreterare i Nätverket KLIMATSANS
Tyvärr visades inte ovanstående graf, som “säger mer än tusen ord”.
+ – + – + – +
Jag kan tillägga att olika versioner av manuset ovan med små avvikelser refuserades av Ny Teknik tre gånger, två gånger med direkt anknytning till andra inlägg om Energiewende. Jag har inte sett något ärligt försök av Ny Teknik att relatera sanningen om det tyska fullskaleförsöket. Hur ett organ som säger sig vilja informera om teknik kan vilja hålla läsarna ovetande om en så viktig tekniks praktiska genomförande är för mig oförståeligt.
Grafen var med vid alla tillfällena.
SÅ
by 
Är bra ur konkurrenssynpunkt att elen i väst är dyrare än elen i Kina.
Hej Sture!
Sent men inte desto mera högljutt stödjer jag helhjärtat den av Dig framförda kritiken mot den tyska energipolitiken benämnd “Energiwende” – vilken i enlighet med Din sammanfattning “utgör en nationell kapitalförstöring av gigantiskt format”.
Att denna tyska energipolitik bygger på en illojal konkurrens-fördel för vindkraften med hjälp av extrema och ovederhäftiga subventioner, gör den juridiskt oacceptabel och i starkt behov av rättsliga åtgärder i syfte att omgående skydda och därmed rädda den tidigare satsningen i Tyskland på KÄRNKRAFT och KOLKRAFT – den senare huvudsakligen baserad på brunkol.
mvh / Olof Hellström
Som fd chefredaktör på Ny Teknik vet jag att det på redaktionen finns många journalister som kommit fram till samma slutsats som du. Det har även publicerats artiklar som visat att det går åt mer energi att bygga ett vindkraftverk än samma verk kommer att kunna leverera under sin livstid. Läsarna, ingenjörerna, uppskattade rapporteringen. Men de uppskattade även artiklarna om teknikutvecklingen av lager, växellådor och nya material i kraftverken. Under min tid som ansvarig utgivare ifrågasattes många de politiska subventioneringsbesluten. Det är möjligt att tidningen nu har en annan agenda men det kan också bero på att man redan publicerat liknande debattartiklar.
Äntligen en tidning som genomskådar klimatbluffen.Finns det något aktiebolag med vindkraft som genererar några vinster till aktieägarna? Tar man bort subventionerna är de bankrutt.
Vindkraften ar utan tvivel mycket lonsam for dem som bygger kraftverken och hyr ut marken. Darfor opponerar sig Kina inte emot vidare utveckling av vindkraften eftersom de ar storproducenter av “bladderkvarnarna”, men sjalva koper de franska karnkraftverk.