Den ryske rymdforskaren dr. Habibullo Abdussamatov vid Pulkovo-observatoriet i Sankt Petersburg visar nertill hur antalet solfläckar och deras cykler varierat fram till 2013 och hur han förutser att de kommer att variera därefter.
Upptill visas energin i solens totala utstålning. Den varierar i normala fall synkront med solfläckscyklerna, men i blått visas en underliggande cykel med perioden 200 år, som han förutser kommer att ge ett kallt klimat några decennier framöver.
+ – + – + – +
Sammandrag av föredrag vid den internationella konferensen:
Polar Climate and Environmental Change in the Last Millennium
Den 24 – 26 augusti i Torun, Copernicus hemstad i Polen.
Orsakerna till ändringar av isens massa på havet i Arktis och möjliga framtida isförhållanden där
Adj. Professor Fred Goldberg
The Swedish Polar Institute, Lidingö
Det är en vanlig uppfattning att isen på havet i Arktis har minskat under de senaste 100 åren och kommer snart att försvinna helt under sommaren. Denna studie visar att isens tillväxt och minskning följer en 60 års cykel orsakad av en varm ström i Stilla havet, som kallas the Pacific Decadal Oscillation, PDO. När denna ström är positiv och går moturs runt norra Stilla havet, strömmar en del av det varma vattnet upp genom Berings Sund och in i Arktis, vars ismassa då minskar. När PDO-strömmen är negativ och flyter medurs, går kallare vatten upp till Arktis och isens massa ökar.
Därför minskar och ökar isens massa i perioder om 30 år. Åren 1910 – 1940 var PDO positiv och isen minskade. 1940 – 1977 var PDO negativ och isen byggdes upp igen. 1977 hade vi Det Stora Klimatskiftet varefter PDO blev positiv fram till 2008 så att isens massa minskade. Denna period sammanföll med satelliterans dagliga observationer över Arktis. Det minskande istäcket under den senaste 30-årsperioden har trotts vara resultatet av en människoskapad global uppvärmning under det senaste århundradet. När PDO blev negativ 2008, började isens massa öka igen och kommer att fortsätta att göra det under en ny 30-årsperiod. Detta faktum döljs oftast av media och av vissa forskare.
Isens variationer på havet i Arktis orsakas av det växlande inflödet av varmt eller kallt vatten genom Berings Sund. Det sker 30 år i taget (60 års cykel) med mindre avvikelser. Detta innebär att vi står nu inför en 25 – 30 år lång period av ökande ismassa i Arktis. Denna trend förstärks nu av låg solaktivitet. Solfläcksmaximum för den 24: e cykeln år 2013 var bara hälften så starkt som den tidigare cykeln 2002. Ledande sol forskare hävdar också att nedgången av solens aktivitet kommer att pågå under lång tid och kanske likna den Lilla Istiden (Little Ice Age, LIA) under senare delen av 1600-talet.
by 