Jag har blivit uppmärksammad på en dom i Mark- och miljööverdomstolen, som huserar hos Svea hovrätt i Wrangelska Palaset, se ovan.

Det gäller Mål nr M 9668-14, som finns på nätet här. (Klicka på röd text.)

Ägaren SE till en industrifastighet i Falun har av stadens Miljönämnd fått föreläggande att inom tre år byta ut sin oljepanna mot en värmekälla ”med lågt eller inget inslag av ej förnybara energikällor”. Eftersom han inte har personal på plats, kan han inte använda en pelletspanna eller liknande, som kräver ständig tillsyn. Avståndet till fjärrvärme är för stort. Enda alternativet är en helautomatisk anläggning, en värmepump, som skulle kosta en miljon kronor. Avtalet med hans hyresgäst löper ut om 1½ år, vilket hyresgästen inte vill lova att förlänga och alldeles säkert inte acceptera den högre hyra som investeringen i en värmepump skulle kräva.

+ – + – + – +

SE överklagade till Länsstyrelsen och sedan till Mark- och miljödomstolen vid Nacka Tingsrätt. Där anförde han bl.a. att det saknas laglig grund för nämndens beslut. Den upphävde Miljönämndens beslut:

En mer generell utfasning av kvarvarande oljeeldning i kommunen och i landet i stort får förutsättas kunna komma till stånd på andra sätt, exempelvis genom en förstärkning av ekonomiska styrmedel eller ett generellt förbud. Mot denna bakgrund framstår det varken som lämpligt eller rimligt att förelägga SE med att byta värmekälla på det sättet som kommunen gjort.

Länsstyrelsens och miljönämndens beslut ska således upphävas.

+ – + – + – +

Falu Miljönämnd överklagade till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt. Den begärde in ett par remissyttranden:

Naturvårdsverket har i huvudsak anfört följande. Miljöbalken ska tillämpas på verksamheters energianvändning, även om dess energianvändning och växthusgasutsläpp i sig är ringa i ett globalt perspektiv. Hushållning med energi och övergång till förnybara energikällor är centrala åtgärdsområden för att kunna begränsa växthuseffekten. Att begränsa växthuseffekten är ett prioriterat mål i Sverige. Föreläggandet innebär inte ett generellt förbud mot oljeeldning. . .

Vid en årsförbrukning av 35 kubikmeter olja blir det ungefärliga koldioxidutsläppet 9 500
kg/år. Miljönyttan vid byte till en värmepump, bestående i minskade koldioxidutsläpp,
kan beräknas till 50 000 – 100 000 kr per år. Med hänsyn till den miljönytta åtgärden
innebär och med hänsyn till att den initiala kostnaden är låg och lönsam på sikt
framstår åtgärden som rimlig.

Här tar man sig för pannan och undrar dels hur NVV:s sanna kunskaper i naturvetenskap ser ut och om man där vet vad godtycke betyder. Med mina helt oprofessionella kunskaper räknar jag i huvudet:

35 kubikmeter olja väger ungefär 30 ton.

Varje kolatom i oljan förenas med två syreatomer, som är något tyngre. Mängden koldioxid bör bli c:a tre gånger så stor, alltså storleksordningen 90 ton.

NVV har räknat fel på en tio-potens.

Sedan frågar men sig hur NVV räknar för att få miljönyttan av 9.500 kg mindre utsläpp till 50.000 – 100.000 kr, d.v.s. c:a 5 kr/kg eller 10 kr/kg. Per kg olja blir det tre gånger så mycket, d.v.s. 15 kr/kg – 30 kr/kg. Fabulöst !

En myndighet kan inte bara klämma fram sådana siffror. Det är renodlat godtycke. Den måste redovisa hur man kommit fram till dem. Och i en dom är denna redovisning ännu viktigare.

Och notera: Det är fortfarande godtycke, om NVV egentligen räknat på 90 ton koldioxid, men klantat till det med ett tryckfel.

Energimyndigheten har i huvudsak anfört följande. Oljeeldning som värmekälla för
uppvärmning av byggnader i yrkesmässig användning uppfyller varken kravet på
bästa möjliga teknik eller kravet på energihushållning och användning av i första hand
förnybara energikällor. Kravet på att i första hand använda förnybara energikällor ska
ses som en förpliktande regel och inte ett målsättningsstadgande. Det innebär att
miljöbalken i normalfallet ställer krav på att verksamhetsutövaren ska använda
förnybara energikällor om så är möjligt. . .

Det saknar betydelse om en åtgärd endast leder till försumbart minskade utsläpp jämfört med den totala mängden utsläpp eller minskad skada på människors hälsa eller miljö. Det är tillräckligt att en åtgärd innebär en ökad energieffektivisering eller att användning av
icke-förnybar energi byts ut till användning av förnybar energi för att främja
resurshushållning och leda mot ett kretsloppssamhälle.

Här ger man alltså Miljönämnden rätt och plikt att överpröva varje medborgares val av värmesystem. Och dess ingripanden är motiverade även om de leder till ”försumbart minskade utsläpp”.

+ – + – + – +

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Detta avsnitt är tre fulla sidor långt. Jag gör därför några få utdrag:

De frågor som Mark- och miljööverdomstolen har att ta ställning till är om
nämnden har haft fog för att förelägga SE att byta värmekälla och om nämndens
föreläggande har varit tillräckligt preciserat.

Bestämmelserna i miljöbalken syftar enligt 1 kap. 1 § till att främja en hållbar
utveckling och ska tillämpas så att bl.a. hushållning med energi främjas. . .

Hänsynsregeln i 2 kap. 5 § miljöbalken ger uttryck för hushållningsprincipen. Enligt
bestämmelsen ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd hushålla med
råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I
första hand ska förnybara energikällor användas. . .

Hushållningsprincipen innebär att all verksamhet ska bedrivas och alla åtgärder ska
vidtas på ett sådant sätt att råvaror och energi används så effektivt som möjligt och
förbrukningen minimeras. Principen gäller även mindre verksamheter, som den nu
aktuella. . .

I förarbetena till miljöbalken anges särskilt att tillsynsmyndigheten inte bara kan agera vid direkt miljöpåverkande överträdelser, utan även när t.ex. hushållningsprincipen inte iakttas.

Här ger miljöbalken rättighet och plikt till Miljönämnden att lägga sig i vad som helst i vilket företag som helst. Hänvisningen till förarbetena till lagen är rättsvidrig. De är inte lag utan uttryck för politiska åsikter, som inte nödvändigtvis ingår i Riksdagens beslut.

Vid skälighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska miljönyttan som en åtgärd
kommer att leda till vägas mot kostnaderna för åtgärden. Verksamhetens storlek är en
faktor som bör vägas in i bedömningen av miljönyttan. Det är i detta fall fråga om en
mindre verksamhet. Med hänsyn till att även mindre verksamheter bidrar till utsläppet
av växthusgaser och med hänsyn till Naturvårdsverkets beräkning av miljönyttan i
detta fall kan konstateras att miljönyttan av åtgärden trots verksamhetens storlek ändå
är beaktansvärd.

En ”skälighetsavvägning” utan begränsande riktlinjer inbjuder till obegränsat godtycke.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte ens påståtts i målet att den aktuella oljepannan ger upphov till några lokala hälso- eller miljöproblem. Föreläggandet om byte av värmekälla grundar sig istället på ett allmänt behov av att minska på omfattningen av användandet av olja som uppvärmningsmetod.

Här tar domstolen på sig att driva fram en utveckling som annars endast tillstår Riksdagen.

Vad gäller frågan om föreläggandet är tillräckligt preciserat så finner Mark- och
miljööverdomstolen med hänsyn till den grundliga utredning som ligger bakom
nämndens beslut och de överväganden som görs i beslutet att föreläggandet är
tillräckligt preciserat. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut
fastställas.

Avgörandet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte
överklagas.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Inom Sverige kan domstolens utslag inte överklagas. Men numera ingår Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna i svensk lag. Den är överordnad svenska lagar och förordningar. Den ger starkt skydd för äganderätten.

Konventionens tilläggsprotokoll nr 1 preciserar villkoren för att ”allmänintresset” skall få göra intrång i äganderätten. För varje sådan åtgärd gäller följande krav:

1. Åtgärden skall vara NÖDVÄNDIG. Den skall motsvara ett ”trängande socialt behov” (a pressing social need). Behovet att minska just SE:s utsläpp kan inte vara så starkt, att det kan motivera att han drivs i konkurs. Det gäller om man tror på att koldioxid påverkar klimatet. För oss som insett att det inte är fallet, blir domstolens utslag absurt.
2. Åtgärden skall vara ÄNDAMÅLSENLIG. Bytet av oljepannan mot en värmepump ger en mätbar minskning av utsläppen, ifall vi räknar med att svensk el är fossilfri. Dock påverkas inte klimatet, vilket gör bytet meningslöst.
3. Åtgärden skall vara PROPORTIONERLIG. Det allmännas nytta skall stå i proportion till den enskildes skada. Här kan den enskilde riskera att förlora sitt företag. Här finns inga rimliga proportioner.
4. Vid allvarliga inskränkningar skall ekonomisk ersättning lämnas för att helt täcka förlorat marknadsvärde. Om SE drivs till konkurs, skall han få ersättning för sitt företag till fulla värdet. Det skulle bli billigare för kommunen, om den betalade värmepumpen, vilket förstås är orimligt ur andra synpunkter.
5. Det åligger myndigheten att för varje fall som berör en enskild medborgare bevisa att ovan nämnda villkor uppfylls. Det är inte den enskilde som skall bevisa att de INTE är uppfyllda.

Det skulle alltså vara möjligt att överklaga till Europadomstolen i Strasbourg, men det kräver att man tidigt i processandet hänvisat till de Mänskliga Rättigheterna, så att domstolarna vägt in deras betydelse. Det har inte skett i detta mål.

I en värld där myndigheterna tror att de har ansvaret att rädda världen från undergång blir förstås alla dess åtgärder väl motiverade. . .

Det har flera gånger varit entrébiljetten till diktatur det senaste seklet.

by