I december är det dags för nästa megakonferens om klimatet, denna gång i Paris. Det är FN:s klimatpanel IPCC som ligger bakom dessa magnifika tillställningar. I år beräknas deltagarantalet till 40 000, inklusive representanter för ett flertal miljöorganisationer och mediefolk. Det är tänkt att ett bindande klimatavtal skall skrivas under.
Huvudfokus vid klimatmötena sägs vara att minska och slutligen helt avskaffa de av människan förorsakade koldioxidutsläppen. Men osäkerheten om koldioxidens betydelse för klimatet är så stor att man måste fråga sig om det över huvudtaget är möjligt att dra några meningsfulla slutsatser om framtiden.
Professorn i dynamisk meteorologi Lennart Bengtsson säger att atmosfären inte är förutsägbar för mer än några veckor framåt och att detta också gäller för klimatsimuleringar. Det är helt enkelt en konsekvens av klimatets och vädrets inneboende kaoseffekter. Bidrag som enbart är en följd av växthuseffekten är betydligt svagare än den interna kaoseffekten.
I brist på forskningsresultat som kan säga något om framtiden har klimatfrågan tagits över av politiker och miljöaktivister. Det är ingen konspiration. De människor som försöker hålla klimathotet vid liv är öppna med vad de vill. Talet om att klimathotet är för allvarligt för att skötas demokratiskt, utan i stället kräver en världsregering, är uttryck för en ideologisk ambition som går långt ut-över klimatfrågan.
Många har hört talas om Parisavtalet. Men av innehållet har inte mycket sluppit ut. Man kan lätt få intrycket att de politiker, aktivister och byråkrater som ivrar för ett svenskt undertecknande helst ser att allmänheten vet så lite som möjligt om avtalets maktpolitiska konsekvenser.
Det är omöjligt att veta exakt vad avtalet kommer att innebära. Tillgänglig dokumentation förskräcker dock. Där talas om en klimatskuld som skall återbetalas genom enorma åtaganden. En klimatfond skall finansieras med hundratals miljarder per år.
Man anar en gigantisk Governing Body, en slags överstatlig klimatregering som krävs för att styra världen. En Climate Tribunal (domstol) föreslås. Den får befogenhet att genomföra sanktioner mot länder som inte uppfyller sina åligganden. Ingenting av detta har rapporterats i media.
Det är ingen tvekan om att ett bindande klimatavtal kommer att inkräkta på den nationella suveräniteten. Makten blir mer otydlig och det politiska ansvarsutkrävandet blir svårare. Den extrema miljörörelsens dröm om Global Governance kan bli verklighet.
Sigvard Eriksson
Medlem i nätverket Klimatsans
by 