Rolf Schuster har sammanställt offentligt tillgängliga data på ett lätt överskådligt sätt.

Även september visar att vi behöver ha alla “vanliga” kraftverk kvar, hur mycket vindkraft vi än bygger.

by

“Klimatkänsligheten”, Climate Sensitivity, är ett centralt begrepp i kretsen runt IPCC. Därmed menas det antal grader som den Globala Temperaturen skulle stiga med, om halten koldioxid i luften fördubblas. Otaliga forskargrupper har ägnat sig åt frågan och presenterat sina resultat, se grafen ovan. Där har Göran Fröjdh lagt in rektanglar omkring de värden Johan Rockström refererar till och de många lägre värden, som de flesta nya rapporter visar och som svenska media samfällt förkväver informationen om.

Sedan hävdar jag att inverkan av koldioxid är så liten och oregelbunden att begreppet saknar vetenskaplig relevans.

2015-10-15 Johan Rockström

“Vår generation är den första som kan fatta kunskapsbaserade beslut om jordens framtid.”

Innehållet är typiskt för honom och hans fabuleringskonst. Bl.a. skriver han att landisen på Antarktisk kan smälta och höja havsnivån med 58 meter. Dagens ekonomi utgår från att “resurserna är oändliga”. Som rubriken visar lider han av storhetsvansinne i tron att människan numera kan styra klimatet.

+ – + – + – +

Samma dag sände jag in nedanstående manus:

Skall Parisavtalet ge en ny ekonomisk modell ?

Johan Rockström menar att Jordens framtid kan bestämmas av kunniga människor. Men själv demonstrerar han stor okunnighet. Tydligast visas det av hans referens till att havet kan stiga 58 meter, vilket förutsätter att Antarktis landis smälter. Det kan inte ske ens på en halv miljon år. Dessförinnan har vi nog haft riktiga istider flera gånger. Isen är nämligen tre kilometer tjock och där uppe är det 20 grader kallare än vid marken.

Det är korrekt att fattigdomen i världen halverats på ett par decennier. En av orsakerna till det är att vi använt fossila bränslen och släppt ut koldioxid i luften. Den är växternas viktigaste näring. De har frodats och klarat torka bättre. Jorden har blivit grönare, vilket särkilt märks söder om Sahara från Röda havet till Atlanten. Tillsammans med den noterade stigningen av den globala temperaturen med en knapp grad på hundra år har den höjda halten av koldioxid bidragit till dramatiskt större skördar. FAO visar att spannmål ökat med 42 procent mellan 1993 och 2013.

Med utsläppen har världens fattiga fått billigare energi och billigare mat, det som lyft dem ur fattigdomen, googla ”koldioxid växt välgörande”.

Utsläppen har varit nyttiga för hela mänskligheten.

Det finns inga mätbara tecken på att koldioxid påverkar den globala temperaturen. Denna har inte stigit på mer än 15 år, medan halten koldioxid ökat. Under det förra seklet har temperaturen både stigit och sjunkit medan halten koldioxid ökat. Det visar att koldioxidens inverkan är försumbar jämfört med de naturliga krafterna.

Rockström bygger sin skrämsel på klimatpanelen IPCC:s ”klimatmodeller”, det vill säga datorsimuleringar. De har visat ständigt stigande temperatur ända till år 2100, vilket blivit mer och mer fel sedan stigningen avstannade för länge sedan. Rockström måste förklara varför han tror att spåmän, som misslyckats med en prognos för 15 år, kan klara att spå 85 år.

Det finns idag inga mätbara fakta som tyder på en kommande långsiktig uppvärmning. En kortsiktig sådan kan utlösas framemot jul av nästa El Niño, vilket inte ska förväxlas med den långsiktiga trenden. De flesta solforskare konstaterar att solens regelbundna cykler nu går in i en period med lika låg aktivitet som under Lilla Istiden, vilket ger hög sannolikhet för några kalla decennier framöver, googla ”solen jorden kallare”.

Det är en bedömning som vilar på gjorda mätningar och jämförelse med historiska förlopp. För en uppvärmning talar endast IPCC:s simuleringar, som visats felaktiga och som IPCC:s egen arbetsgrupp WG I på sidan 505 i sin rapport 2001 förklarade meningslösa, eftersom klimatet är så kaotiskt och man vet så lite om dess naturliga drivkrafter.

Riktigt avslöjande blir Rockströms tal om ekonomi: Han tror att ekonomin hittills utgått från att resurserna är oändliga. Men definitionen av begreppet är: ” Läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. I varje företag gäller det att använda tillgängliga, knappa, resurser så väl som möjligt.

Det är vetenskap och sunt förnuft, som ger framtidens välstånd, inte okunniga fantasier om framtiden.

Rent skrämmande blir det när Rockström talar om att det behövs ”en ny ekonomisk modell”. Det skall klimatavtalet i Paris handla om enligt följande tre offentliga uttalanden:

1. FN:s högsta ansvariga för klimatfrågan är Christiana Figueres. Hon sade i februari att klimattoppmötet i Paris skall bli ”första steget mot en total omgörning av världsekonomin”, googla ”figueres intentionally”.

2. Ordföranden för en av IPCC:s arbetsgrupper är Ottmar Edenhofer. Han har förklarat att klimatpolitiken handlar inte så mycket om miljön. Den ”skall omfördela världens resurser”, googla ”nzz ipcc ottmar”.

3. Ordförande för den svenska regeringens Miljömålsberedning är Anders Wijkman. Han förklarar i SvD: ”Nu krävs en ny ekonomisk logik”, googla ”svd wijkman logik”.

Wijkman är även ordförande i Rom-Klubben, som öppet verkar just för the “New World Order”.

Alla tre tycks ha samma mål. Det medför global planekonomi. Väljarna skall övertygas om det nödvändiga i denna utveckling för att ”rädda planeten” från en katastrofal ”global uppvärmning”, som bara finns i datorsimuleringar.

Det minsta vi medborgare kan begära är att regeringen redovisar förslagen till avtal i Paris, så att vi kan debattera dess villkor, innan våra delegater i Paris får sina instruktioner.

Vill vi väljare ha en ”global omfördelningspolitik” eller inte.

Wibjörn Karlén, professor em. ledamot Kungl. Vetenskapsakademien, KVA
Tore Scherstén, professor em. ledamot KVA
Sture Åström, civ.ing. Nätverkets sekreterare

Sydsvenskans debattredaktör Eva Rothstein har meddelat att detta manus inte kommer att publiceras. Därmed ansluter hon sig till riksmedias samfällda policy att hålla läsarna ovetande om sådan information, som visar att dagens klimatdebatt är meningslös och därmed även det stora klimatmötet i Paris.

by

Staffan Laestadius är professor emeritus i industriell omvandling (KTH), ordförande i tankesmedjan Global Utmanings klimatråd samt medlem i regeringens framtidskommission för grön omställning och konkurrenskraft. Han har givit ut boken “Klimatet och välfärden – mot en ny svensk modell”.

Han har varit en flitig debattör i klimatfrågan och fick in en artikel i SvD Kultur:

2015-09-29

Kulturen sviker i mänsklighetens ödesfråga

Han inleder så här:

Det står en elefant i modernitetens vardagsrum. Vi talar inte om den och agerar som om den inte finns.

Och avslutar så här:

Men är det orimligt att begära att kulturens arbetare och uttolkare ägnar sig åt denna vår tids största ödesfråga?

Dagen efter sände jag in nedanstående replik:

+ – + – + – +

Laestadius har missat faktakollen
Elefanten heter datorsimuleringar

Självklart skall kulturens arbetare och uttolkare kunna ägna sig åt vår tids största ödesfråga, så som Staffan Laestadius begär 29/9. Men det gäller att se vad hans elefant heter?

Varje forskares första plikt är att kritiskt granska de fakta en framställning bygger på. Laestadius påstår att utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, sannolikt leder till katastrofer inom några decennier eller i slutet av seklet. Det gäller framtiden. Vad vet han om den?

Han har utgått från den hypotes som FN:s klimatpanel IPCC lanserade för 25 år sedan. Den har han inte granskat tillräckligt. Därför måste vi göra det här.

Enligt denna hypotes värmer mer koldioxid atmosfären marginellt. Så litet att det inte oroar, men IPCC antar att det får mer vattenånga att avdunsta från haven och den har mångfalt större effekt. Det skulle öka uppvärmningen och därmed avdunstningen igen, varv efter varv, så att vattenångan genom så kallad återkoppling skulle orsaka en okontrollerad uppvärmning, som skulle bli katastrofal.

Notera att katastrofen vilar på en osäker hypotes, ett antagande och tre spekulativa ”skulle” ovanpå varandra, det vill säga osäkerhet i femte potens.

IPCC hänvisade 2009 till stöd för sin hypotes av 97 procents majoritet bland ”klimatforskarna” enligt en studie vid Illinois University. Denna omfattade 10.257 tillfrågade, varav 75 svarade ”rätt”. Det blir 7 promille, googla ”fusk i klimatdebatten”.

Däremot har över 30.000 forskare i USA skriftligt protesterat mot hypotesen.

Under sina 25 år har IPCC noterat ständigt ökande utsläpp av koldioxid och gång på gång larmat om katastrofer som inte inträffat.

Polarhavens isar smälter inte bort, isbjörnarna mår bra. Orkaner, tyfoner och tromber är färre än på 90-talet. Extrema oväder kan inte knytas till halten koldioxid. Haven stiger inte oroande, fler söderhavsöar växer än krymper, googla ”rena klimatfakta”.

IPCC anger trekvarts grads ökning för tiden 1880 – 1997. Den processen kan delvis ses som en naturlig återhämtning efter Lilla Istiden dessförinnan. Temperaturen både steg och sjönk, medan halten koldioxid oavbrutet steg. Det visar klart att koldioxid inte kan vara klimatets dominerande drivkraft såsom IPCC hävdar.

Processen har varit välgörande. Koldioxid är växternas viktigaste näring. Något högre temperatur och mer koldioxid i luften gynnar växterna, som behöver ”andas” mindre luft och därmed förlorar mindre vatten. De klarar torka bättre och vandrar in i öknarna. Dessa har minskat, inte vuxit som IPCC sagt.

FAO noterar 20 procent ökade skördar av spannmål det senaste decenniet, googla ”välgörande FAO”. Det har betytt billigare mat, som räddat hundratals miljoner människor från fattigdom och svält.

Uppvärmningen och utsläppen har varit nyttiga för hela mänskligheten.

Utifrån sin hypotes har IPCC gjort ett hundratal datorsimuleringar, som visat ständigt ökande global temperatur. Men nu har det inte blivit varmare på snart 19 år. Simuleringarna har slagit allt mer fel – konstaterat av samtliga fem institut som följer utvecklingen.

Det är på dessa simuleringar av klimatet år 2100, som Laestadius baserar sina påståenden. Han måste förklara varför han tror att spåmän som misslyckats med 19 år skall klara att spå 85 år. Notera att IPCC:s egen arbetsgrupp I på sidan 505 i sin rapport år 2001 klart uttalade att klimatet är kaosartat och dess drivkrafter så ofullständigt kända, att simuleringar av framtida klimat är meningslösa.

IPCC har negligerat solforskningen, fast astronomen William Hershel redan 1801 rapporterade ett samband mellan klimatet och växlande solfläckscykler, googla ”solen jorden kallare”. Verkan av koldioxid är så liten att den inte säkert kunnat urskiljas i de naturliga växlingar som skett.

I flera rapporter år 2013 analyserade 18 svenska, norska och andra forskare Solens interaktion med Jorden och de övriga planeterna. Deras samfällda slutsats var att vi nu går mot en kall period, googla ”prp morner”.

Således: IPCC förutsäger en varmare framtid med simuleringar som har visat sig felaktiga. Mätningar av solens aktivitet och jämförelse med dess historiska uppträdande gör sannolikt att vi får några kalla decennier.

Elefanten heter datorsimuleringar. Ödesfrågan är den vetenskapens dekadens, som fått forskare att agera domedagsprofeter. Det är en värdig uppgift för kreativa kulturarbetare att illustrera den och göra den förståelig, eftersom vår civilisation vilar på framstegen av sund vetenskap.

Nätverket KLIMATSANS

Wibjörn Karlén, professor em. Naturgeografi, ledamot Kungl. Vetenskapsakademien, KVA
Tore Scherstén, professor em. ledamot KVA
Sture Åström, civ.ing., nätverkets sekreterare

+ – + – + – +

Två repliker infördes:

2015-10-01

Ekokritiken finns – i poesin

Björn Kohlström: frilansskribent och lyrikredaktör för Jönköpings-Posten.

2015-10-04

Poesi kan inte förändra samhället

Jonas Gren, poet, medlem i Klimatmagasinet Effekts redaktion och masterstuderande på Stockholm Resilience Center.

2015-10-07 Slutreplik av Laestadius

Kulturtystnaden om klimatet är ett demokratiproblem

Ingressen lyder:

Det är ett demokratiproblem att inte fler röster utanför klimatforskarnas skara gör sig hörda, skriver Staffan Laestadius i en slutreplik i debatten om kulturen och klimatet.

Laestadius skriver själv:

Kohlström och Gren argumenterar mot en text som inte skrivits – synbarligen störda över att någon från KTH trampar in i deras kultursfär.

Det är väldigt få röster, pennor och penslar som gör sig hörda utanför de klimatforskandes skara. Detta är ett demokratiproblem.

+ – + – + – +

Slutrepliken betydde alltså att vårt manus inte befanns lämpligt för trycksvärtan. Möjligen kan motiveringen vara densamma som jag fått från en annan kulturredaktion:

Ert manus handlar ju om klimatet. Det är naturvetenskap, som hör hemma på nyhetssidorna. Här debatterar vi kultur d.v.s. debatten om klimatet.

+ – + – + – +

Detta förlopp illustrerar ytterst väl:

CIVILISATIONENS VERKLIGA ÖDESFRÅGA

1. Laestadius fattar inte att det är han själv som är problemet. Med sin ställning som skattebetald forskare agerar han domedagsprofet. Det är ett uttryck för vetenskapens förfall, den vetenskap som skapat vår moderna civilisation.

2. Han kritiserar att alltför få ”gör sig hörda”, men låtsats inte om, att vi som har fakta om klimatet att meddela, inte får plats i den offentliga debatten. Media förkväver den information som gör resten av debatten meningslös.

3. Detta är i synnerlig hög grad ett demokratiproblem: Felinformerade väljare kan inte rösta rätt. Demokratin bygger på yttrandefrihet och allas rätt att bli hörda, vilket varit en självklarhet för medias uppgift i samhället. Men inte nu längre. . .

4. Även regeringen har låtit sig bli felinformerad, eller kanske beivrar den vilseledandet av väljarna. Rent skräckinjagande blir det, då regeringen som sina närmaste rådgivare väljer domedagsprofeter. Eller kanske politiska extremister.

(Alla domedagsprofeter tycks förutsätta att enda sättet att rädda världen är en New World Order i en Överstat med global fördelningspolitik, styrd av FN. Hur det skulle kunna skilja sig från sovjetisk planekonomi kan jag inte förklara.)

Sture Åström

by

Vi ser att även denna månad har blåsten varit svag under långa perioder. Jämfört med totalt installerad effekt har sol- och vindkraft levererat:

41,6 % Maximum
14,7 % Medel
2,5 % Minimum

Kolkraftverken behövs fortfarande.

by

Bilden ovan visar officiella amerikanska data avseende förekomsten av värmeböljor. Dessa definierar EPA, motsvarigheten till Naturvårdsverket, så här:

En värmebölja är en period som varar minst fyra dagar med en medeltemperatur som kan förväntas bara ske en gång vart tionde år (baserat på historiska rekord).

Den visar tydligt att 30-talet var varmast. Med stor marginal.

Det skapar tvivel beträffande IPCC:s larm om ständig uppvärmning. Därför har NASA/GISS, som sköter de stora databaserna för vädret, ”justerat” siffrorna, se nedan.

Till vänster visas de officiella data från databasen nerladdade 1999. Grafen visar tydligt dels att 1934 var varmast, 0,6 grader C varmare än 1998, och dels att någon betydande uppvärmning inte skett efter 1970.

Men när ”samma data” laddas ner från databasen 2014, får grafen utseendet till höger. Toppen för 1934 har blivit lägre och värdena efter 1970 har blivit upp till en halv grad högre. Det är på sådana ”justeringar” av gamla avläsningar på termometrarna, som ”värmerekordet” på två hundradels grader för 2014 baseras.

Vem kan säga vilka fel man gjorde för 80 år sedan?

Det är inte bara 1934 som ändrats. Det har man gjort nästan genomgående, så att tempe-raturer innan 1950 har blivit lägre och de därefter har blivit högre.

Man kan inte längre lita på några uppgifter från IPCC ! ! !

Detta utvecklas utförligt i en rapport från

Société de Calcul Mathématique SA
(Sällskapet för matematiska beräkningar)

Kampen mot global uppvärmning: ett absurt, dyrbart och meningslöst korståg.

(Klicka på röd text för hela rapporten. Den är på 195 sidor!)

Rapporten skåpar ut den dilettantmässiga hanteringen av data där justeringarna av gamla temperaturer bara är ett område för kritik. Dess slutsats är att tillgängliga data inte ger något stöd för en trend av stigande global temperatur

MÄTNINGARNA AV CO2

Atmosfärens halt av CO2 mäts på en höjd av 3,397 meter på vulkanön Mauna Loa mitt i Stilla havet. Eftersom vulkanen pyser ut CO2, kan mätningarna bara göras på natten, då marken blir kallare än havet och luften strömmar neråt. Således avser proven luft på hög höjd. Med hänsyn till att stora variationer uppstår vid marken mellan dag och natt är uppenbarligen fotosyntesen av stor betydelse. Det ger betydande skillnader mellan halten vid marken och på hög höjd. Tillsammans med industriella utsläpp ger det också stora geografiska skillnader. Koncentrationen varierar både med tid och plats precis som tempe-raturer gör. Med kemiska mätmetoder mättes mer än 400 ppm i början av 1800-talet, efter stora vulkanutbrott då.

Den franska rapporten konstaterar att inga försök gjorts att utreda hur väl mätningarna på Mauna Loa motsvarar ett globalt medelvärde. Således är det inte ens säkert att data visar på en verklig stigning av halten CO2 i atmosfären. Metoderna för att mäta CO2 måste ses över och valideras.

OVÄDER OCH HAVETS NIVÅ

Rapporten konstaterar att ingen ökning av extrema oväder kan noteras.

I Frankrike finns mätningar av havets nivå från 1807. De visar en stigning på 150 mm under 200 år utan tecken på acceleration.

FÖRNYBAR ENERGI

Intressanta detaljer för den franska marknaden redovisas. Konklusionen är:

Med falsk moral har en nischmarknad skapats som bekvämt underhålls av skatter eller elräkningar betalade av alla skattebetalare.

NATURLIGA DRIVKRAFTER

Rapporten går sedan igenom olika bevisade influenser på Jordens klimat: Jordaxelns lutning, banan runt Solen, dennas varierande aktivitet, kosmiska strålar och Jordens geo-termiska aktivitet samt molnbildning och strömmarna i haven.

MÄNNISKANS PÅVERKAN

Rapporten konkluderar att människans påverkan är lokal och närmast försumbar i global skala. Jag har en invändning mot att de använder data för olika gasers uppehållstid i atmosfären från IPCC, fast dess inkompetens påpekats flera gånger i rapporten och siffrorna kritiserats sedan länge.

Det finns också en grundläggande felaktig logik i tron att politiken kan påverka klimatet. Den förutsätter att naturen är stabil och att endast mänskliga aktiviteter förändrar denna stabilitet. Till exempel kan man tro att det finns en naturlig, stabil nivå för CO2 som mänskliga aktiviteter har stört. Den tanken är i huvudsak falsk: det är naturligtvis en CO2 cykel, där CO2 ständigt genereras, lagras och används. Människans utsläpp läggs inte till denna cykel: de är en del av den.

KONKLUSION

IPCC: s rapport är helt bristfällig, när det gäller de grundläggande vetenskapliga metoderna, eftersom den ignorerar naturliga variationer i de variabler, som den har avsett att analysera: temperatur, nederbörd, CO2, etc. IPCC argumenterar som om globen befinner sig i ett stabilt tillstånd, endast stört av mänsklig verksamhet. IPCC: s rapport är lika bristfällig, när det gäller datainsamling, eftersom den i princip väljer data eller dataserier, som stöder dess teser och kasserar alla de andra, vilka helt enkelt ignoreras.

MIN KONKLUSION

IPCC styrs av politiker utan förståelse vare sig för vetenskapens grunder eller för naturvetenskap. De har inte förmått skilja mellan experter och charlataner som utgett sig för experter. De har låtit politiskt önsketänkande avgöra vilka data de skall presentera, vilka den franska rapporten menar är värdelösa.

IPCC måste avvecklas! Organisationen har visat sig så inkompetent och dessutom så belastad med ohederlighet, att den inte går att reformera.

Sture Åström

by

2015-10-01

I december är det dags för nästa megakonferens om klimatet, denna gång i Paris. Det är FN:s klimatpanel IPCC som ligger bakom dessa magnifika tillställningar. I år beräknas deltagarantalet till 40 000, inklusive representanter för ett flertal miljöorganisationer och mediefolk. Det är tänkt att ett bindande klimatavtal skall skrivas under.

Huvudfokus vid klimatmötena sägs vara att minska och slutligen helt avskaffa de av människan förorsakade koldioxidutsläppen. Men osäkerheten om koldioxidens betydelse för klimatet är så stor att man måste fråga sig om det över huvudtaget är möjligt att dra några meningsfulla slutsatser om framtiden.

Professorn i dynamisk meteorologi Lennart Bengtsson säger att atmosfären inte är förutsägbar för mer än några veckor framåt och att detta också gäller för klimatsimuleringar. Det är helt enkelt en konsekvens av klimatets och vädrets inneboende kaoseffekter. Bidrag som enbart är en följd av växthuseffekten är betydligt svagare än den interna kaoseffekten.

I brist på forskningsresultat som kan säga något om framtiden har klimatfrågan tagits över av politiker och miljöaktivister. Det är ingen konspiration. De människor som försöker hålla klimathotet vid liv är öppna med vad de vill. Talet om att klimathotet är för allvarligt för att skötas demokratiskt, utan i stället kräver en världsregering, är uttryck för en ideologisk ambition som går långt ut-över klimatfrågan.

Många har hört talas om Parisavtalet. Men av innehållet har inte mycket sluppit ut. Man kan lätt få intrycket att de politiker, aktivister och byråkrater som ivrar för ett svenskt undertecknande helst ser att allmänheten vet så lite som möjligt om avtalets maktpolitiska konsekvenser.

Det är omöjligt att veta exakt vad avtalet kommer att innebära. Tillgänglig dokumentation förskräcker dock. Där talas om en klimatskuld som skall återbetalas genom enorma åtaganden. En klimatfond skall finansieras med hundratals miljarder per år.

Man anar en gigantisk Governing Body, en slags överstatlig klimatregering som krävs för att styra världen. En Climate Tribunal (domstol) föreslås. Den får befogenhet att genomföra sanktioner mot länder som inte uppfyller sina åligganden. Ingenting av detta har rapporterats i media.

Det är ingen tvekan om att ett bindande klimatavtal kommer att inkräkta på den nationella suveräniteten. Makten blir mer otydlig och det politiska ansvarsutkrävandet blir svårare. Den extrema miljörörelsens dröm om Global Governance kan bli verklighet.

Sigvard Eriksson
Medlem i nätverket Klimatsans

by