Dalarnas Tidningar hade samma dag två inlägg med bäring på klimatet.

2015-11-01

Pseudovetenskap och desinformation legitimerar klimatavtalet

I december hålls nästa megakonferens om klimatet, denna gång i Paris. Det är FN-organet UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change som ligger bakom dessa magnifika tillställningar. I år beräknas deltagarantalet till 40 000, inklusive representanter för ett flertal miljöorganisationer och mediafolk.

Syftet med klimatkonferenserna är att ett juridiskt bindande klimatavtal skall undertecknas av närmare 200 länder. Det nya avtalet skall ersätta det så kallade Kyotoprotokollet som löper ut år 2020.

Huvudfokus sägs vara att minska och slutligen helt avskaffa de koldioxidutsläpp som kommer från mänskliga aktiviteter. Därigenom skall den globala uppvärmningen i bästa fall stanna vid två grader vid seklets slut, jämfört med förindustriell tid. I den politiska retoriken är ängslan stor att detta mål inte kommer att uppnås.

De dystra framtidsscenarierna bygger på IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) datorsimuleringar. Men dessa har ingen trovärdighet då de år efter år visar allt större avvikelser från den faktiska utvecklingen. Klimatkatastroferna existerar endast i datorerna. Något säkert orsakssamband mellan 1900-talets temperaturhöjning med trekvarts grad och stigande koldioxidhalt i atmosfären, har inte kunnat påvisas. Trots tilltagande ökningstakt av koldioxidhalten har ingen signifikant temperaturhöjning skett de senaste ca arton åren. Osäkerheten om koldioxidens växthuseffekt, klimatkänslig-heten, har inte minskat trots trettio års forskning och allt bättre datorer.

Meteorologiprofessorn Lennart Bengtsson säger att atmosfären inte är förutsägbar för mer än några veckor framåt. Det är helt enkelt en konsekvens av klimatets och vädrets inneboende kaoseffekter. Bidrag som enbart är en följd av växthuseffekten är betydligt svagare än den interna kaoseffekten. (anthropocene.se, 14 september 2015)

Nyhetsmedia rapporterar selektivt sådant som stärker tesen att det pågår farliga klimatförändringar orsakade av koldioxidutsläpp från mänskliga aktiviteter. Att det finns tusentals granskade och publicerade vetenskapliga artiklar som pekar åt ett annat håll än IPCC förtigs. Klimatfrågan har spårat ur på grund av politisering och mediala överdrifter utan vetenskaplig grund.

Man drar i Sverige ofta långtgående slutsatser om det kommande klimatet trots stor osäkerhet i underlaget, säger Lennart Bengtsson. (DI 20/11 2015)

Här faller ett stort ansvar på Public Service. SVT verkar ha utsett miljöprofessorn Johan Rockström till klimatexpert. Detta är ett stort problem då Rockström blandar hållbarhetsfrågor i allmänhet med spekulationer och överdrifter om klimatet utan vetenskaplig grund och framställer hotbilder som vore de vetenskapligt belagda. Vid hans framträdanden i TV eller radio förekommer ingen debatt, inga kritiska frågor.

Den 4:e september publicerade DN en intervju med Johan Rockström. Följande yttrande av Rockström är klippt ur intervjun: Jag kan inte se annat sätt än att 200 länder måste lämna ifrån sig en del av sin beslutanderätt till en planetär institutionell förvaltning. (min fetning)

Vad menar Rockström? Med tanke på hans centrala placering i klimatpolitiken och som opinionsbildare i offentlig tjänst är det inte betydelselöst vilka ambitioner han har.

I brist på forskningsresultat som kan säga något om framtiden har klimatfrågan tagits över av gröna politiker och miljöaktivister. Vetenskapen har satts på undantag. Talet om att klimathotet är för allvarligt för att skötas demokratiskt, utan i stället kräver en världsrege-ring eller planetär förvaltning, är uttryck för en ideologisk ambition som går långt utöver klimatfrågan. Likheten med den extrema miljörörelsens dröm om Global Governance är slående.

Ett bindande klimatavtal kommer att inkräkta på den nationella suveräniteten. Makten blir mer otydlig och det politiska ansvarsutkrävandet blir svårare. Samtidigt finns fortfarande inga klara belägg för att koldioxiden orsakar någon farlig höjning av den globala temperaturen.

Det är hög tid att nyhetsmedia informerar allmänheten om hela innehållet i det avtal som våra politiker och byråkrater förhandlar för hela Sveriges räkning.

Att Sverige skall gå före med omfattande nedmontering av effektiv energiproduktion till stora samhällskostnader tillfredsställer inget annat än den hybris som stavas moralisk stormakt.

Sigvard Eriksson

+ – + – + – +

Nedläggning av svensk kärnkraft ett svek mot Baltikum

Kan det vara vettigt att i förtid lägga ned koldioxidfri svensk kärnkraft, när vi samtidigt bygger en sjökabel Nord Balt för elöverföring till Litauen? Nord Balt är ett samarbete mellan Svenska kraftnät och den litauiska stamnätsoperatören Lit Grid. Projektet delfinansieras av EU. Elförbindelsen Nord Balt, som inte gillas av ryssarna, varför Ryska flottan demonstrerat genom att störa arbetet med sjökabeln, har enligt Svenska Kraftnät stor säkerhetspolitisk betydelse i Östersjö-området och kommer att förbättra de baltiska ländernas försörjningssäkerhet.

Kapaciteten hos elöverföringen är nästan lika stor som elproduktionen från vår kärnreaktor Ringhals 1. Den 15 oktober beslutades att Ringhals 1 kommer att stängas redan 2020. Redan nu har man insett att en nedläggning av svensk kärnkraft kan slå hårt mot Skåne. Elbrist i södra Sverige kan uppstå en kall vinter dag, varför vi i ett sådant läge kan tvingas köra igång oljekraftverket i Stenungssund. Vilket skedde senast 2012. Stenungsund är Europas största oljekraftverk, men med en något lägre elproduktion än Ringhals 1. Sjökabeln beslutades under förra regeringen. Är det verkligen möjligt, vid en återkommande sträng kyla, att förbättra försörjningsläget för el i Baltikum, när nuvarande regering genom en höjd kärnkraftsskatt samtidigt tvingat fram en förtida nedläggning av väl fungerande kärnkraftverk här i Sverige?

Björn Wahlberg

by