På tre helsidor har jag fått tillfälle att utveckla min syn på den rundgång av lögner, som den officiella klimatdebatten baseras på. Det är ju rent häpnadsväckande att Sveriges klimatambassadör utgår från fundamentalt felaktiga fakta, se föregående post. Här några utdrag ur artikeln:

Det politisk-akademisk-mediala komplexet

President Eisenhower varnade i sitt avskedstal 1961 för det ”militär-industriella komplexet”. Försvaret och den industri, som tillverkar dess materiel, bildar en både personellt och ekonomiskt stark kraft. Dess intresse att få mera skattepengar måste balanseras, menade han.

Men han fortsatte:

Vi måste betrakta riskerna med att landets lärde kommer att domineras av statligt anställda med statliga forskningsanslag, så att inte politiken blir fånge hos en vetenskaplig-teknisk elit, då pengar alltid har stor makt.

Han kunde inte förutse den motsatta utvecklingen: Nu är det ”politiken” som fängslat ”vetenskapen”. Denna har blivit så politiserad att dess förtroende allvarligt urholkats. Ett tydligt exempel är klimatforskningen. I dess centrum står FN:s klimatpanel IPCC.

– – –

Den frågan avslöjar hur feltänkt IPCC var från början: De politiker, som behövde expertråd, men inte ansåg sig tillräckligt kunniga för att välja ut experter, överlät åt ännu mer okunniga politiker att välja experter.

– – –

Vi saknar den modige politiker, som står upp och talar om den befriande nyheten:

UTSLÄPPEN ÄR NYTTIGA. Jag har blivit lurad av IPCC, och lovar att inte fortsätta att lura er medborgare. Vi behöver inget ’”klimatavtal”.

Då skulle media mobba honom och han riskerar förlora de ”goda” bland väljarna. Och sitt mandat. Så han sjunger med i kören.

– – –

Således tror ”klimatforskarna”, journalisterna, granskningsnämndens ledamöter, politikerna och allmänheten-väljarna att utsläppen måste bekämpas. Därför går ännu större anslag till forskning om den skadliga koldioxiden. . .

Att livets gas, koldioxiden, istället varit välgörande vågar ingen säga högt. Politikerna sitter fångade i den myt de själva skapat. Och de vågar inte bryta förtrollningen.

Allt har blivit möjligt därför att skatterna betalar löner till så många, som kan propagera för kampen mot utsläppen och de högre skatter den kräver. Vi är få röster som sprider kunskap om klimatets fakta, och vi får inga bidrag från något håll.

Då medborgarnas skatter används till politisk propaganda, blir debatten utan balans och demokratin kan inte fungera.

Sture Åström
civ.ing. sekreterare i Nätverket KLIMATSANS

Köp numret och sprid till dina tveksamma bekanta.

Lösnummer till ett pris av 50:- + porto 28:- kan beställas här:

Eller med ett mejl direkt till: order(snabela)dsm.nu

Prenumeration kostar 265:- per år.
Erläggs till plusgiro 18 02 40-4 eller till bankgiro 5296-8070.

by