Avlägsna orter i arktiska Kanada har varit hänvisade till dieselgeneratorer för sin el. Där har man kombinerat dem med vindkraft, för att spara bränsle, som är dyrt att frakta så långt. I Storbritannien gör man numera samma kombination, eftersom de många vindkraftverken står stilla ibland.

Engelska Daily Mail rapporterade den 18/11 att ”Gröna skatter kan orsaka blackout nästa år!” En färsk rapport till energiministern Amber Rudd konstaterade att de gröna skatterna på el hade drivit många stora kraftverk i konkurs. Därför förutsåg hon en klar risk för blackout nästa år. Totala kapaciteten har minskat med 20 % på 5 år.

Hon har skurit ner subsidierna till ”grön” el och avser att satsa på gas- och kärnkraft. Hon prioriterar säker tillgång på el högre än minskade utsläpp.

Hennes företrädare har drivit fram helt absurda förhållanden, som rapporterades redan 2013, ex.vis av Narrskeppet.

The Times redovisade dagens läge den 22/11:

Man har gjort verklighet av det som ännu, såvitt jag vet, bara diskuteras i Tyskland: Subventioner för att hålla “reglerkraft” stående på stand-by. Och lösningen med dieselaggregat är förstås praktisk av många skäl:

1. Dieselaggregat är en standardprodukt, för vilken tillverkningskapaciteten är närmast oändlig. Det är bara att köpa.

2. De levereras i en container, som man bara behöver köra till möllan och parkera.

3. De är mer snabbstartade än t.o.m. gaskraftverk.

4. Deras effekt kan automatiskt regleras, för att balansera möllans nyckfulla produktion.

5. Placeringen invid en mölla gör att leveransen av ström till nätet upprätthålls, vilket eliminerar problemen med oförutsebar obalans i nätet.

Ungefär 1.000 aggregat har placerats ut de senaste 18 månaderna. De har i regel kapaciteten 2 MW, megawatt, för att matcha vindkraftverkens 2 à 3 MW. Ett aggregat subventioneras med upp till £ 83.000 för att bara finnas på plats, SEK 1,1 miljoner med dagens kurs.

När det snurrar i gång, får det upp till SEK 4,77 per kWh, d.v.s. 9 gånger normalt pris, eftersom det tar belastningstopparna. När det sedan säljs, kan det få 30 % av kostnaden av skattemedel och dessutom befrielse från skatt på realisationsvinst.

Dessa villkor har gjort att “dieselkraft” är den snabbast växande sektorn på elmarknaden i Storbritannien !

Det är resultatet av hejdlösa satsningar på ”förnybar el”, för att minska utsläppen av koldioxid. Ren galenskap, eftersom utsläppen inte påverkat klimatet så mycket att det kunnat mätas. Dessutom har deras höjning av halten koldioxid i luften visat sig vara välgörande för hela mänskligheten, se här och här.

Mail citerar den förre chefsrådgivaren till energidepartementet, professor David MacKay:

EU:s mål för ”grön energi” är baserade på ”vetenskapligt nonsens”.

by

Solen driver klimatet, inte koldioxiden. Foto: Lembke

Vi har noterat att satsningen ”SvD 2 grader” inte syftar till att förmedla nyheter baserade på fakta utan istället är medveten och systematisk propaganda för en politik, som dess redaktion förmodligen inte förstått. Varje avsnitt har hittills huvudsakligen bestått av skåpmat med ursprung från IPCC:s många larm, som visat sig omotiverade. Verkligheten visar att IPCC inte har bara lite fel utan totalt fel:

1. Varmare klimat är välgörande. Det är inte spekulation utan historiskt faktum.

2. Mera koldioxid, livets gas, visar sig välgörande. Jorden är grönare och skördarna större.

Vi har inga avlönade skribenter, som kan bemöta alla avsnitt, där heltidsavlönade alarmister intervjuats. Men vi har alerta medlemmar, som ibland tar sig tid att analysera särskilt upprörande brott mot de pressetiska reglerna.

Medlemmen ”ces” har noterat hur en icke-nyhet gjorts till en falsk nyhet. Den 14/11 kunde man läsa:

Börsjättarna: Sätt pris på koldioxid

”Åtta av tio börsföretag vill ha ett globalt pris på koldioxid, visar SvD Näringsliv enkätundersökning. Och inte ett enda av företagen tycker att världens politiker gör tillräckligt i klimatfrågan.”

Undersökningen skickades ut till de 100 största företagen på Stockholmsbörsen. Den besvarades av ”nästan 30 av Sveriges största börsbolag”. Av dem vill ”över 80 procent” ha ett globalt pris på koldioxid.

En undersökning med en svarsfrekvens på mindre än 30% på ett så litet urval är inte trovärdig. 80 procent av nästan 30 företag är lika med mindre än 24 företag. Sådana som svarar på en dylik undersökning är företag med ett speciellt intresse för dessa frågor.

Mindre än 24 sådana av 100 är lika med mindre än en fjärdedel.

Så ljuger SvD och andra propagandaorgan. Förr i tiden fanns det chefredaktörer och journalister med integritet.

+ – + – + – +

Så långt ces. Hans analys väcker ett par frågor:

A. Är redaktionen så okunnig, att man inte förstår att 30 % svarsfrekvens gör enkäten meningslös?

B. Är redaktionen inte dummare än att de förstår detta, men bestämmer sig ändå att ”göra journalistik” av siffrorna för kampanjens skull? Det strider alltså mot de pressetiska reglerna och är direkt ohederligt.

Det redaktionen inte tycks förstå är att deras kampanj egentligen har politiska syften:

Johan Rockström i sitt Earth Statement: We need to fundamentally transform the economy. (Vi behöver en fundamental omgöring av ekonomin.)

Anders Wijkman i SvD 4/12 2012: Nu krävs en ny ekonomisk logik.

Ottmar Edenhofer, ordförande i en av IPCC:s arbetsgrupper: Klimaschutz hat mit Umweltschutz kaum mehr etwas zu tun. Klimapolitik verteilt das Weltvermögen neu.(Klimatfrågan har inte längre så mycket med miljöskydd att göra. Klimatpolitiken skall fördela världens rikedomar på nytt sätt.)

Christiana Figueres, FN:s högsta ansvariga för klimatfrågan: First time the world economy is transformed intentionally. (Första gången världsekonomin ändras avsiktligt.)

Innebörden av alla dessa offentliga uttalanden är ganska klar: Avsikten är införandet av en global omfördelningspolitik, för vilket man redan inrättat en Grön Klimatfond på 100 miljarder dollar om året. Som en början. . .

Detta blir svårt att skilja från planekonomi. På ledarsidan är SvD ”obunden moderat”, där de viktigaste punkterna väl är frihet, demokrati och marknadsekonomi. Planekonomi är raka motsatsen till alla dessa punkter och har hittills dessutom alla gånger den provats gjort medborgarna utfattiga.

Vilken trovärdighet får tidningen, då förnuft och anständighet på ledarsidan direkt motarbetas på hela uppslag i delarna för nyheter och näringsliv?

Sture Åström

by

Detta är loggade havsnivåer från mätstationerna på Kiribati. De visar att på 60 år har havet inte stigit mer än 0,6 mm/år. Detta sände jag till SvD den 2/11 till ”klimatreportern” Jenny Stiernstedt. Hon hade tidigare rapporterat att Kiribatis president förutsätter att havet kommer att översvämma öarna. I en debattartikel den 19/10 gjordes samma förutsättning. Mätningar av öarnas areal visar att fler växer än minskar.

+ – + – + – +

Chefredaktör Fredric Karén på SvD har ett svårt jobb: Att leda en stor organisation i en krympande bransch. Han har insett några av de grava problemen. Sin kolumn den 15/8 ger han rubriken:

Källkritiken är viktigare än någonsin

Han hänvisar till Pressens Etiska Regler, som säger dels att allmänhetens förtroende kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling och dels att sakuppgifter skall kontrolleras så väl som möjligt.

Den krympande ekonomin har gjort honom medveten om konkurrensen från nätet, vilket han behandlade den 30/8 under rubriken:

Foliehattsteorier på väg att bli sanningar

Som exempel på en sådan teori som börjar uppfattas som en ”sanning” nämner han att etablerade medier döljer uppgifter om brottsliga invandrare och invandringens kostnader. Han menar att nätets effektiva distributionsapparat nu gör det lätt ”för den som vill presentera en alternativ sanning”. Han ser att hans yrkesroll ”skakas om i grunden”.

Han är beundransvärd som ibland tar emot telefonsamtal från okända. Han svarade och jag påtalade behovet av ”alternativa sanningar” beträffande klimatet. Han annonserade att SvD skulle göra en kraftfull satsning på klimatreportage av en särskild ”klimatreporter” samt att självklart skulle även kritiska röster komma till tals.

Inför mitt besök i Stockholm den 6 – 8 oktober erbjöd jag mig att besöka redaktionen och redovisa grundläggande klimatfakta. Jag menade att det var en fråga för chefredaktören att besluta om: att bryta den Politiskt Korrekta linjen att aldrig tillåta kritik mot ”klimathotet” och istället öppna för sådan kritik. Han hänvisade emellertid till ”klimatreportern”, som visade sig vara Jenny Stiernstedt. Hon hade inte tid medan jag var i stan, så jag föreslog ett möte ”när som helst”. På det svarade hon:

”Jag har fullt framöver, måste prioritera det som jag kan göra journalistik av.”

Den 4/10 lanserades så den nya satsningen ”SvD 2 grader” på ett helt uppslag, vars huvudtema var:

Ett förändrat klimat kommer att driva miljoner människor på flykt.

All texten baseras på helt felaktiga påståenden från IPCC och NASA om att havet kommer att stiga en meter till seklets slut. Det visar den inkompetens som tagit över i de stora institutionerna världen över på grund av att kritiker utestängts från debatten. Naturlagarna sätter en gräns vid c:a 20 cm, vilket förklaras i posten: Havets nivå oroar inte.

Vidare skylls naturkatastrofer som är vanliga i vårt normala klimat på ”klimatförändringarna”.
Orkaner och cykloner har blivit färre det senaste decenniet. Filippinerna och Söderhavsöarna ligger där det är normalt med sådana ibland. Men där bor många fler människor än förr och varje mobil kan spela in en film. Syrien ligger där torka är normalt då och då. Men sedan 1990 har antalet invånare fördubblats och de förbrukar mer vatten än sina föräldrar.

De stora återförsäkringsbolagen Munich Re och Swiss Re har konstaterat att kostnaderna för skador av ”extremväder” har gått ner.

Stiernstedts referenser till översvämning av Alexandria, Maldiverna och Bangladesh illustrerar den okunskap debatten vilar på.

Alexandria är en miljonstad på uppslammade massor från floden Nilen. Sådana sjunker under sekler. Men regelbundna översvämningar tillförde mer slam varje år innan stora dammen i Assuan byggdes. Att stränderna eroderas nu beror således på att landet sjunker, inte på att havet stiger.

Maldiverna växer allt eftersom korallerna växer. I sin okunnighet har Stiernstedt fallit för det jippo dess dåvarande president Mohamed Nashed arrangerade 2009: Han höll möte med regeringen under vattenytan iklädd cyklop och syrgastub, vilket fick stort genomslag i media. Men dessa har inte berättat att han diktatoriskt stoppade ett TV-program om en vetenskaplig undersökning av stränderna, som visade att havet inte stiger där.

Bangladesh har två problem: Dels ligger det på ett uppslammat delta och dels ligger detta på den tektoniska platta, som sakta trycks in under Himalaja.

Således: En del av de problem som nämnts är inbillade, havet stiger inte. Resten beror inte på ”klimatförändringarna”, eftersom sådana inte noterats på 19 år. De kan inte påverkas av koldioxid, även om man tror att den påverkar klimatet.

Stiernstedt har tidigare varit politisk reporter på Aftonbladet. Det är förmodligen där hon lärt sig vad man ”kan göra journalistik av”. Det tycks vara skrämsel och stora rubriker. Det tycks ha varit en så solid merit vid utnämningen till ”klimatreporter” att ingen kunskap om klimatfakta var behövlig, det som jag erbjöd mig att tillhandahålla. Skrämsel och stora rubriker är också kännetecken på Sveriges mest extreme klimatalarmist, Johan Rockström. Han undviker vanligen att redovisa några mätbara fakta som grund för sina påståenden. Det var tydligen naturligt att inbjuda honom till redaktionsteamet.

Som absolut klimax presenterades den 13/11 ”klimatskeptikernas” synpunkter. För att finna rätt ”kompetens” vände man sig till Rockströms handgångne efterträdare på Stockholm Resilience Centre, Johan Kuylenstierna, som lade fram sin syn under rubriken:

6 svar som retar klimatskeptikerna

Stupiditeten tycks obegränsad: Rubriken visar hur oärlig presentationen är.

I delen Näringsliv lägger han ut texten vidare:

Starka krafter motarbetar klimatforskningen

Däri har han rätt, men han inser inte att han själv gör just det: Motarbetar ”riktig forsk-ning” om klimatet genom den falska propaganda han och Rockström ständigt trumpetar ut. Med hjälp av många media, ex.vis SvD.

+ – + – + – +

Karén har inte insett att det dyraste kapitalet SvD har är prenumeranternas förtroende för tidningens sannfärdighet och goda omdöme, tidigare unikt bland rikstidningar. Något finns kvar på ledarsidan, men i övrigt håller han nu på att förskingra det: Satsningen ”SvD 2 grader” är ett övertydligt exempel på överträdelse av de Pressetiska Reglerna:

1. Kontrollera sakuppgifter har Stiernstedt ansträngt sig att undvika. Det mesta hon skriver är fel, fast det finns lätt tillgängliga fakta, som jag erbjudit mig att hjälpa till att finna.

2. Felaktig sakuppgift skall rättas. Det har inte skett.

3. Den som vill bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till det. Vi är många som påpekat fler felaktigheter än de jag nämnt ovan. Ingen har fått komma till tals.

4. Återge alla parters ståndpunkter. Här har man dels hållit på i mer än en månad med ständigt felaktiga påståenden, orkestrerade av landets meste alarmist, Rockström, och dels låtit en av hans närmaste presentera argument som falskeligen tillskrivs oss. Det är rent hån. Dessutom kallas vi nedlåtande för ”klimatskeptiker”. SvD har blivit en megafon för propaganda.

Således upprätthåller inte SvD pressens viktigaste uppgifter: Att informera allsidigt och upprätthålla yttrandefrihet med alla sidors tillgång till mediet. Det fyller mig med sorg att landet Sverige har fallit så djupt, att rent totalitärt agerande från en rikstidning kan fortsätta.

Sture Åström

by

Recension: Pia Hellertz ”Att leka Gud”

Bokens titel klickade genast till i huvudet: Det är ju vad de gör som tror att de kan styra klimatet. Nu har larmrapporterna om klimatkatastroferna börjat blandas upp med hopp-ingivande besked: ”Energiomställningen skapar jobb och konkurrenskraft” samt ”Det går att ställa om till en fossilfri välfärdsstat” och ”Vår generation är den första som kan besluta om Jordens framtid”. Vi skall alltså klara både Jorden och välfärden undan katastrofen bara vi gör som profeterna med sina gudomliga insikter säger.

Pia Hellertz ger en utomordentligt fullödig beskrivning av ”Historien om den globala uppvärmningen” och kompletterar med ”Geoengineering”, försöken att styra väder och klimat, samt projekten HAARP och LOFAR m. fl.

Hon redogör för diskussioner om de värsta hoten mot mänskligheten. Ett hot som hon ser som allvarligt och akut diskuteras nästan inte alls: Den ekonomiska kollaps som världens ohejdade skuldsättning gör närmast oundviklig. Däremot skär frågan om utsläppen av koldioxid och den globala uppvärmningen igenom nästan alla politiska frågeställningar. Därför ägnar hon boken åt den och gör det mycket grundligt med täta referenser till sina källor.

Den svenske nobelpristagaren Svante Arrhenius lanserade hypotesen om koldioxidens verkan på klimatet 1896. När klimatet började bli märkbart varmare på 80-talet gjorde ett antal forskare datorsimuleringar, som visade en fortsatt uppvärmning, vilket fick stor politisk uppmärksamhet. FN:s klimatpanel IPCC skapades 1988 med svensken Bert Bolin som ordförande. Den publicerade stora rapporter, som slog fast att uppvärmningen fortsätter och orsakas av människans utsläpp av koldioxid. Al Gore förstärkte intrycket av en kommande katastrof med filmen ”En obekväm sanning” år 2006. Den visade skräckscener av en överhettad Jord med översvämmade städer, etc. Fast den gör åtminstone 20 felaktiga påståenden, visas den fortfarande i svenska skolor. Hon nämner också familjen Gores nära sovjetiska förbindelser.

Hon gör en resumé av klimatförändringarna de senaste tusen åren och går omsorgsfullt igenom de klimathot IPCC larmat om samt realismen i de data som anförs.

En beskrivning av IPCC, dess organisation och arbetssätt är klargörande liksom av dess återkommande stora konferenser. Fusk och manipulation av data har avslöjats i Climategate I och II samt ytterligare ett antal små och stora skandaler. Intressant är också beskrivningen av de många grupper, hon kallar dem ”maktgrupper”, som driver och finansierar en omfattande opinionsbildning omkring klimathotet: Rom-Klubben, Trilaterala kommissionen, Bilderberg-gruppen, m.fl. Det ledde fram till Agenda 21, som undertecknades av 179 nationer vid den stora konferensen i Rio de Janeiro 1992. Flera källor ser den som en global fascistisk plan: De nya ”Gröna” är de gamla ”Röda”. Kontroll över mänsklig-heten är målet såväl för många idealistiska miljökämpar som för politiska extremister och för den elit som ett antal multimiljardärer anser sig vara.

Lite kusligt är det att se hur välkända personer seriöst diskuterat att minska jordens befolkning. Rom-Klubben förklarade att mänsklighetens största hot var människan själv.

Den senare delen av boken handlar om Geoengineering med avsikt att påverka väder och klimat samt olika forskningsprojekt som HAARP, LOFAR, m.fl. beträffande elektromagnetisk kommunikation samt kemiska och biologiska vapen. Avslutningsvis diskuterar Pia Hellertz de paradigmskiften hon ser i historien. Nu finns beröringspunkter mellan en andlig världsbild och en med en Ny Världsordning, New World Order, NWO.

I denna del är många fakta mindre kända eller hemliga, vilket gör att vissa resonemang kan kallas konspirationsteorier även om redovisade vittnesmål gör dem tankeväckande.

Boken ger en fullödig men lättläst och fängslande beskrivning om utvecklingen av ”klimatfrågan”. 20 sidor referenser till röster både för och emot ”klimathotet” ger den mycket hög trovärdighet.

Sture Åström

Boken finns hos Ad Libris och kan även beställs direkt hos förlaget här eller med mejl till adress:

order(snabela)dsm.nu

by

Vokabulär:

DEUX MOTS: två ord. BOURSE MONDIALE: världens börs. VENDEZ: sälj. ACHETEZ: köp.

AIR PUR: ren luft. FLORE: flora, växtlighet. USINES: fabriker, företag. VOITURES: bilar

Skall den jättestora klimatbluffen avslöjas för ”folket”, är det kanske en skämttidning som skall göra det. Charlie Hebdo finns i Paris och har visat stort mod. Därför har jag bett Lars och Anne Myrén i Bryssel om hjälp. De har bistått med skanningar av ett uppslag i senaste numret. Terrordådet den 13/11 förskjuter förstås en del av deras intresse för COP 21.

Bilden visar investerare som inte tror på klimatlarmen, men hoppas att ekonomin skall få fart igen.

Jag försökte översätta från en sida text med hjälp av Google:

+ – + – + – +

FARS OCH FÄLLOR PÅ COP 21

Hollande svär att han har övertalat Peking att bekämpa klimatförändringarna. Tänker han leverera sina 130 Airbus utrustade för nya utsläppsgränser? Vem skulle vilja omintetgöra Kinas tillväxt? Knappast de klimatnarrar, som anländer från och med den 30 november.

För att förstå den tjusiga COP 21 i december, får man glömma mediabruset och noga betrakta de tre verkligt viktiga frågorna.

1. Den första handlar om den stackars grabben – vår president François Hollande – just hemkommen från en officiell visit i Kina. Enligt de officiella kommunikéerna har skjutjärns-Hollande övertygat ett imperium om att göra något för klimatet.

Vi sväljer ett nervöst skratt och går vidare till allvarliga frågor. (Kina har just medgivit att man grovt underskattat förbrukningen av kol. De officiella siffrorna får höjas med bagatellen 600 miljoner ton om året.) Om Kina har sådan rädsla för regeringarna i Väst, så är det inte för att det har blivit planetens största producent av växthusgaser. Nej, det ängslas för nedgången i tillväxten, som knappast når 7 % i år jämfört med 10 % tidigare år.

Denna lilla nyhet störtade ner vår Börs och dess mäktiga vänner i depression, för vem kan köpa våra turbiner, våra kärnreaktorer och våra flygplan? I första hand, Kina. Dess ekonomi måste växa i samma galna takt, så att våra fabriker för grejer att förstöra världen med kan köra i full fart. Går detta ihop med en ärlig kamp mot klimatförändringar. Nej, självklart inte.

Nej, därför att Kina nöjer sig inte med att importera. Det säljer också till hela världen, prylar made in China, utan vilka det inte kunde köpa något. Handelsutbytet mellan Kina och Frankrike är en katastrof med ett underskott som har passerat 25 miljarder euro. Vi säljer för 15 och köper för 40. Men vi fortsätter som vi brukar om och om igen med så kallade tillväxtländer, för våra stormän vill inget annat än gasa på så snabbt och dyrt som möjligt.

(Här storknade jag, så nedan kommer ett kortfattat referat.)

Hur gör då Kina? Jo, det fortätter på sin galna kurs: Kina förbränner ensamt lika mycket kol som resten av världen, c:a 3,5 miljarder ton per år. Ett kolkraftverk tas i drift var tionde dag.

Kol ger 1,3 gånger så stora utsläpp som olja, 1,7 gånger dem från naturgas.

Hollande ber alltså kineserna om en hjälpande hand, samtidigt som han begär att de inte skall göra någonting.

2. Den andra frågan handlar om den stora bluffen COP 21, som sätter allt på en begränsning av globens uppvärmning till två grader. Men varifrån kommer denna siffra? Knappast långt från ett rövhål till anonym förhandlare. (Enligt Stéphane Foucart i Le Monde 5/6 2015.) Den vilar inte på någon som helst vetenskaplig bas. Den är skickligt framtagen av politiker för att kunna uppträda som ”realister”.

3. Den tredje frågan handlar om rentvätt i toppen. Man kommer osökt att tänka på en berömd roman av Poe “La lettre volée” (Det stulna brevet): Åsnorna – polisen – söker i veckor efter ett dokument, som nödvändigtvis finns i en våning, utan att finna det.

Men hoppsan! Det ligger ju på ett bord fullt synligt för vem som helst.

All information är tillgänglig om FN:s kamp mot klimatförändringarna. De som vill veta något kan ta reda på det.

Vem organiserade det allra första toppmötet om Tellus, det i Stockholm 1972? Maurice Strong. Vem har skapat och senare dirigerat UNEP, United Nations Environment Program? Maurice Strong. Han står bakom de stora konferenserna i Rio 1992, i Kyoto 1997 och fungerade som undersekreterare i FN åt Kofi Annan.

Vem är han då ? Utan omskrivning, en sann världsmedborgare. Född 1929 i Kanada har han lett många prestigefyllda men motbjudande företag grundade för att exploatera fossil energi som Dome Petroleum, Caltex (Chevron), Norcen Energy Resources, Petro-Canada. Många gånger samtidigt som han talat för FN. Man har lämnat nycklarna till någon som haft ett direkt intresse att inte begränsa utsläppen av koldioxid.

Det är inte allt. Strongs högra arm i Rio 1992 var Stephan Schmidheiny, chef i bolaget Eternit med asbest i produktionen. Han är dömd till 18 års fängelse som ansvarig för 3.000 arbetares död. Domen har dock ej vunnit laga kraft p.g.a. preskription.

Återstår det groteska fallet med Laurence Tubiana, av Hollande utnämnd att representera Frankrike i COP 21. Han är initiativtagare och ledare för det monstruösa institutet IDDRI. Bland des grundare finns flera storindustrier, ex.vis de celebra värnarna om klimat och bin: Bayer och BASF.

Sammanfattningsvis: Jetsettets världsmedborgare håller ”förhandlingarna” vid liv. Vi satsar på att COP 21 redan förbereder en triumfatorisk slutkommuniké.

Fabrice Nicolino

by

Riksdagsledamöterna Jörgen Andersson, M, och Krister Örnfjäder, S.

Dessa båda ledamöter har idag fått nedanstående mejl med kopior till ett betydande antal andra “beslutsfattare”.

Vem beslutar i COP 21 ?

Är det Sveriges Riksdag, Regeringen eller Sveriges folk?

Ärendet har en dignitet som en grundlagsändring, demokrati skall ersättas med planekonomi enligt förslaget.

http://www.regeringen.se/artiklar/2015/04/regeringens-strategi-infor-cop21

http://antropocene.se/2015/november/klimatmotet-cop21-handlar-inte-om-klimatet-del-vi.html

Hälsningar
Lars Cornell

by

2015-11-11

Vårt klot hotas av koldioxidjakten, skriver Klimatsans med Sandviks förre koncernchef Per-Olof Eriksson i spetsen.

När Jorden hade sitt rikaste växt- och djurliv var det fem-tio grader varmare än nu med flera gånger högre koldioxidhalt och mer syre i atmosfären. Det gynnade jordens liv.

Nu är det kallare med mycket lägre koldioxidhalt och mindre rikt växt- och djurliv. Ändå varnar FN:s klimatpanel IPCC för hotande klimatkatastrof om det blir några få grader varmare och litet mer koldioxid i luften.

Därför manar IPCC världens länder att minska sina koldioxidutsläpp genom att kraftigt minska sin användning av kolhaltiga bränslen. Lockbete blir en internationell klimatfond på 100 miljarder US-dollar per år.

Klimatmötet i Paris blir därför en huggsexa om finansiering och fördelning av fonden – med påstått klimathot som täckmantel.

De facto har jorden värmts en knapp grad sedan Lilla Istidens slut cirka 1850. Då var det ofta besvärande kallt med nöd och svält. Högre temperatur gynnade tillsammans med ökande koldioxidhalt i atmosfären, växtförädling och bättre odlingsmetoder livet på Jorden.

Världens skördar har ökat fem gånger sedan 1930. Jordens växtlighet har vuxit med elva procent de senaste 30 åren. Det har lyft hundratals miljoner ur nöd och svält. Fler har fått det bättre – vilket hälsoprofessorn Hans Rosling påpekar.

Men nuvarande bättre klimat hotas nu dubbelt. Dels vill FN:s klimatpanel och dess tillskyndare minska koldioxidhalten från cirka 400 till 350 ppm (miljondelar). Dels är solens magnetiska aktivitet åter minimal som under Lilla Istiden.

Det tyder på kommande kyligare klimat.

För nätverket Klimatsans

Per-Olof Eriksson, tekn. dr., tidigare koncernchef Sandvik
Claes Johnson, prof. em. matematik, Stockholm
Gunnar Juliusson, prof. stamceller, Lund
Gösta Pettersson, prof. em. biokemi, Lund
Tore Scherstén, prof. em. medicin, Göteborg
Tege Tornvall, faktajournalist, har skrivit boken “Solen driver vårt klimat”
Sture Åström, civilingenjör, nätverkets sekreterare

+ – + – + – +

GD gjorde också en intervju med Per-Olof Eriksson under rubriken:

P-O Eriksson: Jorden blir kallare, inte varmare

P-O skrev sedan följande till redaktionen:

Rubriken: ”Jorden blir kallare inte varmare” är inte en ärlig beskrivning av vad vi skrivit eller vad jag sagt. Det står visserligen i slutet av debattartikeln att solens magnetiska aktivitet nu är minimal, vilket skulle kunna peka mot lägre medeltemperaturer under de kommande åren, men vi har tyvärr ingen säker förklaring till varför jorden med en viss regelbundenhet varit mycket kallare (stora och små istider) och varmare (dinosaurie tiden, men även bronsålder och vikingatid ) utan att människan kan ha påverkat det.

Vi(jag) hävdar bara att det är fel att jaga koldioxid eftersom den har positiva effekter och väldigt liten påverkan på jordens medeltemperatur. Likaså hävdar vi att den temperaturhöjning, som skett sedan lilla istiden upphörde i mitten av 1800-talet, (0.85 grader) bara varit positiv. Vi är förskräckta över hur en vetenskaplig forskningsdebatt kan ha landat hos politikerna och därvid blivit en religion som lett till många felprioriteringar.

+ – + – + – +

IPCC har ständigt haft fel

Det är svårt att spå, särskilt om framtiden. Men det är vad IPCC försökt göra i 25 års tid med ständiga larm om kommande katastrofer, som inte inträffat. De har ständigt haft fel.

Det som framgår av artikeln ovan är att deras två mest grundläggande påståenden, de som allt annat vilar på, är helt felaktiga:

1. Ökad halt koldioxid är inte skadlig, utan övervägande positiv, eftersom växtligheten gynnas.

2. Högre temperatur är inte heller skadlig, utan övervägande positiv. Detta bekräftas av flera fullskaleprov i historien. Varma epoker har haft rikare växt- och djurliv, vilket skapat förutsättningar för historiens hög-kulturer.

IPCC:s scenarier för år 2100 har bl.a. varnat för:

– Utbredning av öknarna. Verkligheten är den motsatta, de minskar, eftersom nederbörden ökar. Det är under kalla epoker som öknarna växer.

– Minskade skördar. Verkligheten är den motsatta, de ökar.

– Katastrofalt högre havsnivå. Ja, den kan stiga EN millimeter mer per år, vilket begränsas av naturlagarna, se här. Det hinner knappast orsaka några större katastrofer innan klimatets naturliga svängningar vänder neråt igen med sjunkande temperatur och sjunkande nivå.

IPCC kämpar åt fel håll !

Sture Åström

by

2015-11-11

Grunden i Al Gores klimatbudskap var att koldioxidhalt och temperatur hänger i hop. Så långt var allt rätt, men han glömde att kolla hur de hänger i hop, skriver Härje Thunholm.

Vad kom först, hönan eller ägget, är en klassisk fråga och på samma sätt kan vi fråga vad kommer först, koldioxidhalt eller temperatur? Både koldioxidhalt och temperatur varierar och man kan därför i en tidsregistrering av förändringshastigheter lätt se vad som är orsak och vad som är verkan, det så kallade fasläget. Redan i de mätningar på borrkärnor som Al Gore hänvisade till kunde man se att en ändring i temperaturen kommer först och att ändring i koldioxidhalten följer hundratals år senare. Nutida registreringar visar samma sak, men i det korta mätintervallet ser vi en fasförskjutning på 9-12 månader. Förskjutningens storlek förklaras av inblandade processers tröghet. Havsytan värms upp och allt eftersom värmen tränger djupare avges mer koldioxid till atmosfären. När havsytan kyls av går processen åt motsatt håll.

De datormodeller som används för att prediktera klimat visar att ökad koldioxidhalt leder till ökad temperatur. Mätningar visar alltså att det är tvärtom, ökad temperatur leder till att koldioxidhalten ökar. Orsak och verkan i modellerna är således fel.

De variationer i jordens klimat som vi upplever kan på grund av denna koppling mellan orsak och verkan inte till nämnvärd del ha orsakas av våra koldioxidutsläpp. Vad värre är att minskning av koldioxidutsläpp inte är någon effektiv bot mot klimatförändringar. Som medicinering är metoden närmast att betrakta som kvacksalveri.

Om några veckor ska våra regeringar försöka komma överens om att spendera ofattbara summor för att söka sänka jordens medeltemperatur genom minskade utsläpp av koldioxid. Borde man inte kolla först genom mätningar att medicinen är verkningsfull innan man spenderar? Datorberäkningar kan vi inte lita på eftersom modellerna inte klarar av att reda ut vad som är orsak och vad som är verkan.

Den som själv vill övertyga sig om faslägen kan hitta mätdata genom att googla “climate4you” och sedan söka efter rubrik CO2.

Härje Thunholm
tekn. lic.



by

Vår outtröttlige vän Rolf Schuster har skickat sin månatliga sammanställning. Den innehåller mera än det jag visar här. Du kan få hela rapporten, om du anmäler intresse för det.

Produktionen av vindkraft flaxar som vanligt våldsamt upp och ner, vilket skapar problem för övriga leverantörer, som skall ställa om tillräckligt snabbt.

by

På tre helsidor har jag fått tillfälle att utveckla min syn på den rundgång av lögner, som den officiella klimatdebatten baseras på. Det är ju rent häpnadsväckande att Sveriges klimatambassadör utgår från fundamentalt felaktiga fakta, se föregående post. Här några utdrag ur artikeln:

Det politisk-akademisk-mediala komplexet

President Eisenhower varnade i sitt avskedstal 1961 för det ”militär-industriella komplexet”. Försvaret och den industri, som tillverkar dess materiel, bildar en både personellt och ekonomiskt stark kraft. Dess intresse att få mera skattepengar måste balanseras, menade han.

Men han fortsatte:

Vi måste betrakta riskerna med att landets lärde kommer att domineras av statligt anställda med statliga forskningsanslag, så att inte politiken blir fånge hos en vetenskaplig-teknisk elit, då pengar alltid har stor makt.

Han kunde inte förutse den motsatta utvecklingen: Nu är det ”politiken” som fängslat ”vetenskapen”. Denna har blivit så politiserad att dess förtroende allvarligt urholkats. Ett tydligt exempel är klimatforskningen. I dess centrum står FN:s klimatpanel IPCC.

– – –

Den frågan avslöjar hur feltänkt IPCC var från början: De politiker, som behövde expertråd, men inte ansåg sig tillräckligt kunniga för att välja ut experter, överlät åt ännu mer okunniga politiker att välja experter.

– – –

Vi saknar den modige politiker, som står upp och talar om den befriande nyheten:

UTSLÄPPEN ÄR NYTTIGA. Jag har blivit lurad av IPCC, och lovar att inte fortsätta att lura er medborgare. Vi behöver inget ’”klimatavtal”.

Då skulle media mobba honom och han riskerar förlora de ”goda” bland väljarna. Och sitt mandat. Så han sjunger med i kören.

– – –

Således tror ”klimatforskarna”, journalisterna, granskningsnämndens ledamöter, politikerna och allmänheten-väljarna att utsläppen måste bekämpas. Därför går ännu större anslag till forskning om den skadliga koldioxiden. . .

Att livets gas, koldioxiden, istället varit välgörande vågar ingen säga högt. Politikerna sitter fångade i den myt de själva skapat. Och de vågar inte bryta förtrollningen.

Allt har blivit möjligt därför att skatterna betalar löner till så många, som kan propagera för kampen mot utsläppen och de högre skatter den kräver. Vi är få röster som sprider kunskap om klimatets fakta, och vi får inga bidrag från något håll.

Då medborgarnas skatter används till politisk propaganda, blir debatten utan balans och demokratin kan inte fungera.

Sture Åström
civ.ing. sekreterare i Nätverket KLIMATSANS

Köp numret och sprid till dina tveksamma bekanta.

Lösnummer till ett pris av 50:- + porto 28:- kan beställas här:

Eller med ett mejl direkt till: order(snabela)dsm.nu

Prenumeration kostar 265:- per år.
Erläggs till plusgiro 18 02 40-4 eller till bankgiro 5296-8070.

by