Enligt exempelvis Johan Rockström, som före klimatmötet i Paris ständigt dök upp som en dyster följetong i artiklar och TV-soffor, var detta möte sannolikt vår sista chans att rädda jordens klimat från fantasifullt beskrivna framtida katastrofer.
Budskapets allvar tycks inte fullt ut ha nått alla delegater nere i Paris. Det enda i klimatväg man kom överens om var nämligen att låta länderna försöka genomföra de måttliga utsläppsbegränsningar de själva uppgivit. Alltså – gör i princip som ni vill.
Detta innebär förstås att länder med rödgröna regeringsinslag, som exempelvis Sverige, kommer att försöka fortsätta på den inslagna vägen som leder till frivillig avindustrialisering med hjälp av ineffektiv förnybar energi och skatter relaterade till verkningslösa utsläpp. Här finns anledning att se upp.
Efter fem år har man sedan tänkt följa upp hur länderna klarat sina frivilliga målsättningar, men hur stater som inte skött sig skall hanteras framgår inte. Hur man skall hantera den fullt tänkbara möjligheten att den globala medeltemperaturen sjunker framgår inte heller.
Utvecklingsländer som Kina och Indien tror uppenbarligen inte på koldioxidens farlighet och det påstådda behovet av snabba och dyra utsläppsminskningar. Sannolikt har man egna forskare som frikopplat från FN och dess politiska spel helt korrekt konstaterat att utsläppen är tämligen harmlösa eller till och med gynnsamma. De har varit mycket tydliga med att de prioriterar de egna medborgarnas välfärd och har därför förbundit sig att öka sina utsläpp i åtskilliga år till. Det gjorde man nog inte om man på allvar trodde att utsläppen kunde leda till katastrofer.
Även nyare forskning visar allt tydligare att koldioxidens påverkan på globala medeltemperaturen är mycket liten. Det finns inget vetenskapligt underlag för de katastroflarm som används som motiv för klimatmötena. Det är dags att sluta med dessa dyra skådespel som mobiliserar tiotusentals statister varje år.
Brittiska Daily Mail anger att Parismötet producerade 300 000 extra ton koldioxid och bloggosfären imponeras inte av mötesresultatet. Ett udda exempel kan tas från en skribent som nu vill byta ut Antropocen (Människans tidsålder) mot idiocen, den tidsålder då idiotin började styra och förnuftet lämnade planeten. Som exempel nämns president Obama som tydligen anser att den i verkligheten obefintliga globala uppvärmningen är ett lika stort problem som global terrorism.
Många inblandade har skyndat sig att prisa Parismötets magra resultat men garderar sig med brasklappen att det är mycket kvar att göra, alternativt att mötet innebar starten på en process.
Alla gröna lobbyorganisationer som exempelvis Greenpeace och WWF kan alltså se fram mot fortsatta uppdrag. Man vill förstås åstadkomma det man i TV-seriesammanhang brukar kalla en cliffhanger och kratta manegen för nya klimatmöten så att man framöver kan träffas på nya exotiska platser och på andras bekostnad rädda klimatet fler gånger.
Lennart Back
+ – + – + – +
2016-01-15
Mycket väsen för lite ull i Paris
+ – + – + – +
2016-01-19
+ – + – + – +
by 