Blev Åsa Romson egentligen tomhänt efter Parismötet ?
Jag utgår ifrån att departementets svar på direkt fråga är korrekt. I så fall kan inte miljöministerns uttalande i presskonferens och intervjuer vara korrekt, skriver Sigvard Eriksson.
I uppsnacket till klimatkonferensen, COP21 i Paris betonade politiker och aktivister att ett juridiskt bindande avtal mellan världens länder måste till för att rädda jorden. Nu var det sista chansen, precis som vid den misslyckade konferensen i Köpenhamn 2009.
Den 27 november 2015 sände jag följande frågor till miljödepartementet:
1) Vilka mandat har Sveriges regering/miljödepartementet/miljöministern att ingå internationellt bindande avtal å Sveriges vägnar?
2) Kommer det att bli någon riksdagsdebatt om avtalet? Krävs någon form av ratificering av Riksdagen innan avtalet vinner laga kraft?
Den 12 december, när förhandlingarna avslutats uttryckte miljöministern sig så här triumferande i en pressrelease: ”Världens länder har enats om ett nytt globalt och rättsligt bindande klimatavtal (min kursiv). Beslutet kom efter svåra slutförhandlingar vid klimatmötet COP21 i Paris. Det nya avtalet blir ramverket för ländernas klimatarbete under lång tid framöver.”
I efterspelet tillkännager Åsa Romson m fl politiker glatt att avtalet är en enastående framgång. Sex år efter ”sista chansen” i Köpenhamn och nu ett urvattnat avtal; borta är paragraferna om tvingande kontroller, klimatdomstol och sanktioner. Länderna får göra så gott de kan. Romson tweetade efteråt ”mission completed”. Visst, med flyttbara målstolpar kan man alltid rulla bollen i mål.
Den 21 januari kom svaret från departementet: ”Avtalet kommer att undertecknas i New York den 22 april. Att länderna skriver på avtalet innebär dock inte att de är bundna av det, utan bara att de signalerar att de har som avsikt att bli parter. Innan EU och Sverige förbinder sig till avtalet måste det ratificeras. För ratificeringen krävs riksdagens godkännande. När det kommer ske är inte klart i dagsläget.”
För den som följt förarbetet till avtalet och läst det slutliga avtalet framgår att alla kvantifierbara åtaganden övergått till intentioner och ambitioner, individuellt för länderna. Jag utgår ifrån att departementets svar på direkt fråga är korrekt. I så fall kan inte miljöministerns uttalande i presskonferens och intervjuer vara korrekt. Kanske finns det någon juridisk spetsfundighet som tillåter att avtalet beskrivs som bindande. Det hindrar inte att avtalet de facto inte är mer än en avsiktsförklaring.
Varför överdriver ministern, eller ljuger hon inför svenska folket om klimatavtalet? Nog kan man väl vänta sig en mer uppriktig redovisning från ett statsråd i Sveriges regering.
Sigvard Eriksson
Före detta företagsledare, fri debattör
+ – + – + – +
2016-02-05
En kortversion av ovanstående har införts under rubriken:
Åsa Romson fabulerar om klimatavtalet
+ – + – + – +
by 
Ett så här dyrbart gåvoavtal, det är väl 100% feministiskt?
Sture: “Eftersom papperet i Paris inte är bindande, är det inget AVTAL.”
Med lite juridisk spetsfundighet skulle man kunna säga att man har ett icke bindande avtal skriftligt för att hindra att andra avtal sluts på annat håll i denna fråga. Det ger även politikerna möjlighet att säga precis vad de vill, utlova löften, som de kan bryta genom att hänvisa till Paris-avtalet.
Det är en vanlig taktik som departementen använder sig av. När de inte vill att någon ska läsa en utredning eller liknande publicerar de den bara på engelska. Så har skett i alla tider.
AVTALET ÄR INGET AVTAL
Enligt Nationalencyklopedin är ett avtal:
en rättshandling som kan vara dels ensidigt förpliktigande, ex.vis ett gåvoavtal, och dels ett ömsesidigt förpliktigande, vilket innebär en överenskommelse mellan två eller flera parter att utföra en viss prestation.
Det är ju klart som korvspad: Bilhandlaren skriver under på att leverera en bil och jag skriver under på att betala den.
Eftersom papperet i Paris inte är bindande, är det inget AVTAL.
Något av det allra viktigaste som finns inom juridiken är att precisera exakt vad varje ord betyder. Vänstern har under ett sekel metodiskt devalverat betydelsen av många ord. Nu kommer “avtal” med där, om inte Riksdagen avbryter charaden.
Vad är titeln jur doktor värd, när den inte hindrar sådant här nonsens ? ? ?
Jag har läst lite av texten. Det är svårgenomträngligt byråkratspråk på engelska. Någon svensk variant finns inte på länge enligt departementet. Därför är min farhåga att inte många riksdagsmän orkar läsa in avtalet innan riksdagsdebatten. Min sammanfattning av det jag läst är ungefär “vi ska göra så gott vi kan efter lokala förutsättningar”. Allt kryddat med honnörsord som nationsdrivet, genusinriktad och med urbefolkningars kunskaper hänsyn tagna till. Alltså genomtuggat och nattmanglat så att alla fått sitt. Inte mycket för miljarderna cirkusen kostade. Ändå får man vara glad att intentionerna INTE infriades. Eller hur?
Det ska bli kul att se om någon riksdagsledamot kommer att rösta nej till avtalet.
Sigvard Eriksson ligger i främsta linjen och skjuter skarpt. Ja, hur många har bekymrat sig om att läsa “The Agreement”? Sannolikt är det ytterst få av riksdagsledamöterna. De kommer ändå att godkänna det inför nästa steg. Det är ytterst viktigt att vi inte lämnar Walk Over i det här läget. Frågan om varför vi överhuvudtaget är kvar under klimatkonventionen måste debatteras. Koldioxidutsläppen kommer att öka i takt med tillväxtländernas styrka oberoende av UNFCCC, samtidigt som vi “Kyotoländer” sakta men säkert tynar bort om Åsa Romson och övriga klimathotare får stå oemotsagda.
Bra siktat Sigvard!
Åsa Romson är doktor i miljöjuridik. Man häpnar – och förskräcks! Detta anknyter till pågående debatt om kvalitet och kunskaper på universitet och högskolor, senast initierade av historieprofessorn Dick Harrison i Lund. Om man sänker ribban till 10 cm kan alla hoppa över. Men vad är vitsen?