Sveriges klimatguru Anders Wijkman har utsetts till regeringens rådgivare. Han är en av två ordföranden i lobbyorganisationen Rom-Klubben, samt ledamot i Vetenskapsaka-demien, Skogs- och Lantbruksakademien, World Academy of Art and Sciences, och i styrel-serna för Stockholm Resilience Center, the International Institute of Industrial Environmental Economics in Lund (så heter det även på svenska), the Tällberg Foundation och dessutom ordförande i styrelsen för Återvinningsindustrierna.
+ – + – + – +
Det är så mycket som är konstigt i klimatdebatten. Den bör rimligen utgå från mätbara och observerade fakta, omdömesgill tolkning av dem med kritisk granskning därav. Grunden för all vetenskaplig utveckling är öppenhet och välkomnande av kritik. Denna är en omistlig förutsättning för framsteg.
Istället utgår debatten från en hypotes om koldioxidens dominerande verkan på klimatet, som ännu efter 25 år inte kunnat bevisas. De flesta hypoteser hinner skrotas under så lång tid. Många forskningsrön säger istället att solen är den främsta drivkraften för klimatets ständiga förändringar. Man behöver bara minnas hur det kändes på badstranden, när solen gick i moln, för att man skall inse hur plausibelt det är. Dessa rön bortser IPCC från, fast den första rapporten kom redan 1801. Koldioxid har inte visats göra så mycket åt klimatet att det kunnat märkas.
Men när IPCC skall presentera forskningens senaste resultat stänger man in ett hundratal byråkrater och politiker, delegater för FN:s nationer, för att i hemlighet och ”ord för ord” under en hel vecka förhandla fram en officiell rapport. Ingen öppenhet alltså.
Sedan håller FN varje år en jättekonferens med tiotusentals delegater för nationerna för att ”förhandla” om klimatpolitik. De arrangeras av UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change. Där deltar också observatörer från ett stort antal ”gräs-rotsorganisationer” som WWF, Greenpeace och Svenska Naturskyddsföreningen, SNF. Ganska få av dessa deltagare torde ha annan finansiering än skattemedel.
På dessa konferenser talar man INTE om klimatet. Den som säger något om det, kastas handgripligen ut. Där gäller bara klimatpolitik, som närmare bestämt inte alls handlar om klimatet utan om ekonomi: Vem får ”Den Gröna Klimatfondens” hundra miljarder dollar om året, det vill säga omfördelning av världens resurser, se uttalande av Ottmar Edenhofer.
Vår svenske auktoritet Anders Wijkman har också uttalat sig. I Svenska Dagbladet förklarade han att det behövs ”En ny ekonomisk logik”. Vad det innebär förklarade han tydligare i Ludvika. I Dalarnas Tidning den 2013-01-22 kan man läsa:
. . . det ekonomiska system som vi känner till det måste skrotas och ersättas med ökad global styrning, där omfördelningen av resurserna måste göras i stor skala.
Central styrning och omfördelning i stor skala är precis vad sovjetisk planekonomi handlade om. Enda skillnaden är att nu skall den vara ”global”. Så ville förstås kommunisterna också ha det, för annars skulle de bli utkonkurrerade av de fria ekonomierna. Vilket också skedde.
Planekonomi är inte möjlig utan en enorm byråkrati. I över 20 år har UNFCCC sysselsatt tio-tusentals förhandlare utan att åstadkomma något av bestående värde. Planekonomi ra-serar välståndet och slutar i ruin. Se på fullskaleprovet i Öst-Europa.
Kan Anders Wijkman förklara vad som skiljer hans och IPCC:s idéer från ”grön kommunism” ?
Sture Åström
by 
Anders Wijkman är en autodidakt med en enastående förmåga att ta för sig av
innehållet i IPCC:s köttgrytor. Det var något år innan Köpenhamn som han argumenterade med att han bevistat 100-tals möten och visste vad han talade om. Han var på den tiden inne på att det förelåg en konspiration mot det rätta tänkandet. Han hänger nu med en arm i romerska ringar och kan vara nöjd med sina till intet förpliktigande reträttplatser. Liv utan koldioxid existerar inte.
Är inte det kommissionen i Brüssel presterar förvillande likt ett planekonomiskt system?
Kontrollapparaten är i alla fall av samma kaliber som i Sovjet. Förvånansvärt att inte Albanien har en ledande roll i EU !
“Planekonomi är inte möjlig utan en enorm byråkrati.” Fel. Planekonomi är aldrig möjligt.
Fast. Det går att ha planekonomi men det innebär då mycket mindre välstånd; brist på varor. Det blir stagnerad utveckling och inskränkningar på allt. Modellexempel: Venezuela, Kuba och Nordkorea. Nytt land till den listan kan snart läggas Sydafrika och några afrikanska länder till. Sydafrika är intressesant. Från ett rikt land till armod, sedan kommunisten Nelson Mandela fick makten.