Leveranssäkerhet enligt Svensk Energi. År 2014 uppnåddes 99,98 %.
Det bör vara en självklarhet att varje modifiering av elmarknaden måste upprätthålla denna höga säkerhet i leveranserna.
I Sydsvenskan infördes en artikel av Jonny Hylander, professor i förnybar energi, och Göran Sidén, universitetslektor i elkraftteknik, med rubriken: ”Kärnkraften kan avvecklas på tio år”, den 28/3.
Jag sände omedelbart in en replik, som emellertid inte fått plats, varför jag återger den nedan med några synpunkter efteråt.
+ – + – + – +
Utan kärnkraft stannar Sverige.
Författarna föreslår en omvälvning på elmarknaden med att skrota kärnkraftverken: 40 procent av dagens elbehov.
För fördelningen av Sveriges elbehov 2015 anger författarna procenttal, vilket är förvirrande, då de sedan diskuterar mängden energi: antalet TWh, TeraWatt-timmar = miljarder kWh. Enligt Svensk Energi producerades 2015 följande antal TWh:
Total produktion 159, vatten 75, vind 16, kärn 54, övrig värme 14 samt export 23. Vårt elbehov var således 136 TWh.
År 2015 fattades 35 TWh för att nå 100 procent ”förnybart”. De föreslår utbyggnad av vindkraft med 20 TWh plus biokraft med kanske 10 TWh och 5 TWh solkraft, tillsammans 35 TWh.
Men 2015 var varmt. Ett normalkallt år behöver vi 142 TWh. Ett torrår ger vattenkraften bara 53 TWh. Således behöver vi 35 + 6 + 22 = 62 TWh istället för författarnas 35 TWh.
De tar ingen hänsyn till kostnaderna. Vindkraft och biokraft är så olönsamma att de kräver subventioner med 15 öre/kWh enligt Energikommissionens PM 24/3. Solkraft kräver ännu mer.
Vindkraft och solkraft är opålitliga. Deras effekt är ibland nära noll enligt aktuella driftdata, googla ”europas el 2015”. Det är önsketänkande att ”det blåser alltid någon annanstans”. Samtidig vindstilla har gällt från Finland till Spanien och från Irland till Ural, googla ”vindstilla europa”. Vi vill ha ström alla gånger vi tänder lampan och frysen måste gå alla dagar på året.
Konklusionen är klar: Hur mycket vind- och solkraft vi än bygger, så måste vi ha kvar alla de pålitliga kraftverken. Författarnas förslag är inte seriöst.
Nätverket KLIMATSANS
Sivert Göthlin, civ.ing. fd. driftansvarig för Vattenfalls elproduktion och stamnätet
Sture Åström, civ.ing. nätverkets sekreterare
+ – + – + – +
SYNPUNKTER:
1. Båda arbetar vid Högskolan i Halmstad med funktioner, som förutsätter professionell expertis avseende elproduktion.
2. Det är häpnadsväckande att “experter” föreslår en genomgripande omstöpning av elproduktionen utan att ens nämna något av så centrala begrepp som Effekt, Kapacitet, Leveranssäkerhet och Kostnader.
3. Lika häpnadsväckande är att hela beräkningen baseras på det senaste året utan hänsyn till att det råkade vara varmt och kräva mindre el än ett “normalår”, samt att bered-skap för ett “torrår” inte berördes. Deras beräknade utbyggnad med 35 TWh räcker därför bara till 56 %, lite mer än hälften av en ansvarsfull dimensionering.
4. Biokraft kräver en myckenhet träpellets eller träflis för 10 TWh. I en debattartikel av full längd borde något ha kunnat nämnas om möjlig tillgång och erforderligt pris. Men egentligen skulle ju 15 TWh behövas.
5. Helt avgörande för användningen av vindkraft är vad man gör de dagar då det råder vindstilla. Har man få möllor, kan vattenturbinerna reglera sin effekt upp och ner efter behovet. Men det gäller bara så länge det finns kärnkraft som står för basbelastningen. Avvecklas den, måste vattenkraften ta över basbelastningen och kan då inte kompensera, balansera, vindkraftens nyckfulla produktion. Möjligheterna att öka vattenkraftens kapacitet är starkt begränsad.
Ökar man antalet möllor dramatiskt, blir effekten vid vindstilla ändå nära noll. Driftdata för hela länder visar att vindkraftens effekt regelmässigt varierar från 50 % till 5 % av märkeffekten med extremvärden på 70 % och 1 %.
Kärnkraften måste alltså ersättas med lika pålitlig gas- eller kolkraft. De anläggningarna blir inte nämnvärt billigare för att de bara behöver köra 10, 100 eller 1.000 timmar per år istället för normala 6.000 – 8.000 timmar. Det är genom att producera som de får intäkter till att betala investeringskostnaderna. Ju mer vindkraft det finns, desto färre drifttimmar blir det för gas- och kolkraftverken. Ingen vill investera i dem på sådana villkor.
Då måste staten gå in och subventionera gas- och kolkraft, så att de får betalt även då de inget producerar. Det är vad som nu sker i Tyskland och Storbritannien. “Galenskap” sa den tyske näringsministern Sigmar Gabriel. . .
Det är vad herrarna Hylander och Sidén föreslår.
Vi måste alltså ha pålitlig kraft, gas- och kol-kraft. Varför skall de inte få köra, så att de betalar sig ? Det är vindkraften vi inte behöver.
Sture Åström
+ – + – + – +
Det är symptomatiskt att Sydsvenskan tar in en så undermålig artikel, men vägrar införa en replik som rättar till dess missuppfattningar, särskilt som repliken är undertecknad av en verklig “expert” med erfarenhet av ansvaret att hålla Sveriges elproduktion igång. Sedan måste man fråga sig vilken standard Högskolan i Halmstad kan hålla på undervisningen med sådana lärare.
+ – + – + – +
by 
