Kjell Vowles är chefredaktör och styrelseledamot för Klimatmagasinet Effekt, frilansjournalist och fristående inledarskribent i Fria Tidningen. Han har tidigare arbetat för Fokus.
Han skrev 2016-05-29 en artikel på DN Kulturdebatt med rubriken:
Nationalismens kollisionskurs med vetenskapen
Han är ett utmärkt exempel på vänsterns självbedrägeri med sig själva som norm för det “goda” och allt annat som “extremt” och fult och smutsigt. I själva verket är det han som utgår från det extrema och verklighetsfrämmande.
Typiskt för många i vänstern är att alla man tycker illa om kladdas ihop och misstänklig-görs med personangrepp och omotiverade insinuationer. Det är rent oförskämt, när detta drabbar framstående medborgare, som bidragit till att skapa det välstånd, som gör det möjligt för honom att ägna tiden åt agiterande. Artikeln andas åsiktsförtryck och tragiska försök att reducera vetenskapliga meningsskiljaktigheter till en politisk höger-vänster debatt.
Jag sände in nedanstående manus, som emellertid inte får plats, då en replik från Sverigedemokraterna med delvis överlappande innehåll tas in. Då de angrips direkt av Vowles, har jag full förståelse för den prioriteringen.
+ – + – + – +
Kjell Vowles gör helt rätt, när han tar klimathotet som exempel på principiella skillnader mellan vänster och höger i politiken. Men han utgår från vad som för tillfället är Politiskt Korrekt och från ”guilt by association”.
På högra sidan har man respekt för sanning och kunskap, sin egen kunskap, och en sund skepsis baserad på denna. Vänstern appellerar till känslorna och lockelsen att göra stordåd, att rädda världen, att känna sig god.
Bilden invid artikeln är ett bra exempel: Den visar en rökplym med solen bakom. Den okunnige världsförbättraren hajar till och tycker: ”Hu vad hemskt”. Den kunnige realisten konstaterar följande:
– Närmast skorstenen är ”röken” genomskinlig. Där finns alltså inget sot.
– Skorstenen släpper ut vattenånga och koldioxid. Båda är genomskinliga när vatten-ångan är het. När den kyls bildas små droppar av rent vatten. De stoppar ljuset från solen, så att bilden visar plymens mörka skuggsida. Hade kameran varit på samma sida som solen, hade plymen varit helt vit: ofarlig ånga.
Koldioxid är alltid genomskinlig. Den är växternas viktigaste näring, googla ”liv utan koldioxid”.
Vowles inleder med en referens till fakta, som han inte försöker förstå. De senaste 60 åren utgör ett fullskaleprov av klimatförändringarnas effekter. Det är väl känt att mer värme och koldioxid är gynnsamt för växtligheten. I kommersiella växthus värmer man och sprutar in koldioxid för att få större skördar. Det har nu hänt på hela planeten:
– FAO anger 40 procent större skördar av spannmål de senaste 20 åren. Världens fattiga har fått mer mat och billigare mat.
– Världsbanken beräknar att andelen människor som lever i ”extrem fattigdom” minskat från 37 procent 1990 till mindre än 10 procent 2015. Närmare två miljarder människor har lyfts ur elände.
– Jorden har blivit 11 procent grönare på 30 år enligt satellitfoton. En internationell forskargrupp publicerade 2016-04-26 i Nature Climate Change en rapport, där de uppskattade att 70 procent av den ökade grönskan beror på koldioxiden.
– Öknarna minskar, vilket professor Ulf Helldén i Lund visade redan på 80-talet. Denna positiva nyhet tystades ner av FN, som istället inrättat ett särskilt organ för att bekämpa öknarnas utbredning: UNCCD .
– Fler Söderhavsöar växer än krymper enligt University of Auckland.
Klimatpanelen IPCC har haft fel på alla dessa punkter. Konklusionen är klar. Efter ett fullskaleprov, behöver man inte gissa. Man VET:
1. Ett varmare klimat är BRA.
2. Utsläppen av koldioxid är BRA.
Emot detta står IPCC:s ständigt felslagna larm om katastrofer och dess förutsägelser om framtida katastrofal uppvärmning, klimathotet. Dessa baseras på datorsimulerade ”klimatmodeller”, som visat allt större avvikelse från verkligheten det senaste decenniet. Dess egen arbetsgrupp konstaterade redan 2001 att klimatet är ett kaos, vars drivkrafter är så dåligt kända att förutsägelser om dess långsiktiga utveckling är meningslösa, googla ” ipcc tar wg1 505” och läs stycket som börjar: ”In sum. . .”
Att IPCC trots detta fortsatt med datorsimuleringar och låtit dessa vara grund för sitt arbete vittnar om önsketänkande och självbedrägeri. Detsamma gäller Vowles själv, när han vill tro att IPCC representerar ”en vetenskaplig konsensus”. Då denna ”hundra procents majoritet” devalverades till 97 procent år 2009, refererade dess ordförande Rajendra Pachauri till en studie vid Illinois University, som var så uselt gjord att den bara visade 7 promille, googla ”fusk i klimatdebatten”. Det visar grov inkompetens.
Det understryks av den ”bedömning” 2013, som Vowles refererar till: IPCC höjde sannolik-heten för att dess förutsägelser skulle slå in från 90 procent, som hävdades 2007, till 95 procent. Men Pachauri ville inte ange några faktaunderlag och ingen forskare, som var villig att underteckna påståendet. Det har då inget med vetenskap att göra.
IPCC är ett politiskt organ, som visat sig oförmöget att skilja seriösa forskare från okunniga aktivister. Dessa har inte rapporterat några fakta som visar att koldioxid påverkar klimatet så mycket att det kunnat mätas. De senaste månadernas värme och minskningen av Arktis havsis kan hänföras till väderfenomenet El Niño, som är kortvarigt, och redan börjat övergå till den kalla La Niña. Seriösa solforskare har visat fakta, som ger stor sannolikhet för att vi nu får ett par kalla decennier, googla ”klimatet snart kallare”.
Det finns alltså inget ”klimathot”.
Klimatfrågan har inget med höger eller vänster att göra. För den gäller bara sanning, fakta och anständighet. Vowles gör sig skyldig till bristande moral, när han dels inte intres-serar sig för fakta och dels med skohorn vill klämma in frågan bland ultranationalister och andra extremister. Att han ser sådana länkar beror inte på högerpartierna utan på att han och vänstern fastnat i en Politisk Korrekthet, som bygger på det falska klimathotet.
Vowles vill inte se kopplingen till kommunism-planekonomi. Den blir tydlig bara man lyssnar på vad framstående företrädare för ”klimatpolitik” faktiskt säger:
Ottmar Edenhofer, ordförande för en av IPCC:s arbetsgrupper: Klimatpolitiken skall fördela världens resurser på nytt sätt.
Christiana Figueres, tills nyligen FN:s högsta ansvariga för klimatfrågor: COP 21 blir första steget att ändra den 150 år gamla modellen för ekonomisk utveckling.
Klaus Schwab, ordförande i World Economic Forum, Davos: Det är inte enkla justeringar eller små anpassningar som behövs, utan omfattande och nytänkta systemförändringar.
Anders Wijkman, ordförande för regeringens ”Miljömålsberedning”, tillika ordförande i Rom-Klubben, som öppet lobbar för ”the New World Order”: Nu krävs en ny ekonomisk logik.
Det handlar alltså om en global omfördelningspolitik med en ny och logisk ekonomisk modell som kräver nytänkta systemförändringar, New World Order. Anders Wijkman har inte velat förklara de principiella skillnaderna till sovjetisk planekonomi.
Politik för att bemästra det inbillade klimathotet saknar verkan och mening. Ändå bedrivs en utomordentligt massiv propaganda, som Vowles blivit offer för. Den huvudsakliga för-klaringen till detta måste vara att mäktiga intressen fikar efter ännu mer makt. Klimathotet är skynket som skall dölja detta för de okunniga, så att de inte skall märka avsikterna.
Sture Åström
Sekreterare Nätverket KLIMATSANS
+ – + – + – +
by