Men med nuvarande teknik är 100 procent förnybar el av flera skäl en orealistisk dröm och vilka alternativ som kommer i framtiden vet ingen, skriver Lennart Back.
Svar till Lise Nordin och Stina Bergström (NWT 9/7)
Verkligheten har slagit Miljöpartiet på fingrarna flera gånger senaste tiden men de har fortfarande inte lärt sig att förankra sina idéer i den fysikaliska verkligheten. Elproduktionen skall bli 100 procent förnybar och kärnkraften kommer att skrotas, skriver Nordin och Bergström närmast upphetsat, för nu har vi fått en energiöverenskommelse. Men med nuvarande teknik är 100 procent förnybar el av flera skäl en orealistisk dröm och vilka alternativ som kommer i framtiden vet ingen.
Trots vad som påstås är varken sol- eller vindkraft förnybara. Vindkraft är i själva verket den minst förnybara elproducenten som finns i kommersiellt bruk. Per producerad kWh kräver den mer av icke förnybara resurser som stål, koppar, betong och utrymme än något annat elproduktionssystem och producerar dessutom mer koldioxid än kärnkraft. Detta är emellertid något som tyvärr inte bara miljöpartister förtränger. Att det inte är vettigt att byta ut Sveriges kärnkraft mot vindkraft visar en vetenskaplig studie, Googla ”phys.org windpower sweden”.
Den så kallade energiöverenskommelsen är en papperstiger. Svante Axelsson har fått uppgiften att samordna vår energiproduktion så att den blir 100 procent förnybar 2040. Anställningen kanske är ett tack för att han som ordförande i Naturskyddsföreningen förvandlat den från en intresseförening till något som starkt erinrar om en statsunderstödd klimatalarmistisk tankesmedja. Att man utser en samordnare ser jag som ett tecken på att man inte har en aning om hur förverkligandet skall gå till, men vill ha något pågående att hänvisa till. Herr Axelsson kommer då att upptäcka att han fått en verklig nöt att knäcka.
Skribenterna ställer den retoriska frågan hur vi skall få el när solen inte lyser och det inte blåser och påstår sedan felaktigt att vattenkraft är en del av svaret. Om Miljöpartiet mot all förmodan och sunt förnuft lyckas i en av sina hjärtefrågor och får all kärnkraft skrotad kan vattenkraften inte samtidigt vara både baskraft och reglerkraft. Att skribenterna undviker resten av svaret är inte förvånande.
När det förnybara inte levererar och vattenkraften inte räcker till får vi göra det exempelvis tyskar och engelsmän tvingats till – bygga ut den fossila energin om man inte tänker införa ransonering eller bygga ut vattenkraften rejält. Men med de ”moderna miljökrav” på all vattenkraft som man tänker införa finns det snarare en risk att vi framöver får mindre med vattenkraft att luta oss mot.
Man vill nu försöka få Vattenfall att göra ytterligare en idiotaffär genom att rea ut brunkolsverksamheten i Tyskland. Och som grädde på moset vill man framöver köpa utsläppsrätter för totalt drygt sex miljarder och annullera dem. Dessa symbolhandlingars effekt på klimatet är noll. Man slänger med andra ord våra skattepengar i sjön. Jag kommer osökt att tänka på Margaret Thatchers omdöme om socialister. Hon sa att problemet med dem var att de alltid förr eller senare får slut på andras pengar.
Lennart Back
Före detta adjunkt i maskinteknik
+ – + – + – +
by 
Så avstannad golfström, obebobar ekvator och massor med översvämmad mark (av saltvatten) är något positiv utveckling. Ska alla klimatflyktingarna simma omkring eller har du plats hos dig?
Här är ett sätt att minska beroendet av olja.
https://www.facebook.com/groups/klimatnatverket/permalink/10154259245026211/
Tar man hänsyn till att den totala energiproduktionen ökar från år till år innebär det mer eller mindre att det lilla ljusgröna fältet står för en del av ökning och inte ersätter något i egentlig bemärkelse.
Med andra ord lär förnybart inte minska några koldioxidutsläpp utan möjligen minska lite på ökningen av utsläppen.
Denna bild, som visar energiproduktionen i Världen, behöver en förklaring.
https://www.dropbox.com/s/op21u3vr33y353p/e.jpg?dl=0
För att inse hur stor (liten) del som den förnyelsebara energin utgör, leta längst upp i det högra hörnet. Där skönjer man en ljusgrön strimma. Det skall bli intressant att se hur Miljöpartisterna lyckas ändra bilden med att bygga ut svensk vattenkraft.
Koldioxid är med nuvarande låga halt i atmosfären en bristvara. Tidigare eror med mycket rikare växt- och djurliv än nu var 5-10 grader varmare och hade flerfalt högre CO2-halt.
Långa och upprepade istiders kalla hav samt rester av många årmiljoners rika biologiska liv har bundit enorma mängder koldioxid ur atmosfären och undan för undan – med några ökande avbrott – sänkt dess CO2-halt från 80-90 till modern tids 0,03-0,04 procent.
Något varmare hav sedan Lilla Istiden samt tillskott från mänsklig verksamhet återför nu en aning av all bunden koldioxid till atmosfären – till gagn för Jordens liv och mänsklighetens försörjning. Femfaldigt ökad jordbruksproduktion sedan 1930, 40 procent större spannmålsskördar de senaste tjugo åren och 11 procent mer växtlighet de senaste 30 åren är faktiskt konstaterade resultat av detta.
Färre lider nöd. Fler har fått det bättre. Tvärt emot att minska den livgivande CO2-halten bör vi behålla och helst öka den – men med eliminerade, minskade, renade eller återvunna andra skadliga substanser. Kol i hav, sediment och Jordens inre är verkligen ingen bristvara, till skillnad från i atmosfären.
Därför bör vi inte tala om “utsläpp” utan om “tillskott” av koldioxid till atmosfären. Dubbel halt skulle väsentligt öka både naturlig växtlighet och odlade skördar. Detta vet förstås seriösa forskare men vågar inte uttala högt för att inte riskera anslag och positioner.
Bra skrivet.