Monthly Archives: September 2016

Havet ger mest koldioxid

160929-jordens-kol-v4

Jordens förråd av kol, som är “fritt” att ingå i “kolcykeln”.

Siffrorna avser GtC, gigaton Carbon, miljarder ton kol. Man räknar bara innehållet av kol i koldioxiden och alla andra kolföreningar som ingår. Mängden koldioxid får man med faktorn 3,67. Siffrorna avser beräkningar och uppskattningar med viss osäkerhet, men de ger proportionerna, som är så viktiga att betrakta.

Människans årliga utsläpp är c:a 10 GtC, vilket som synes bokstavligen är “en droppe i havet”.

Det allra mesta av jordens kol är “bundet” i jordskorpan huvudsakligen i kilometertjocka formationer av kalksten, men även som stenkol, brunkol, torv och olja. Där ligger det passivt.

Växterna skapar sina vävnader av kolet i luftens koldioxid. Samtidigt avskiljs syre, som är nödvändigt för djurens andning. Växterna är djurens näring. Växter och djur bildar “biomassan”. Allt liv är således skapat ur luftens koldioxid. När växter och djur dör, bildar kolet i dem återigen koldioxid, som går tillbaka till luften.

Detta kretslopp kallas “kolcykeln”. Det uppskattas till 120 GtC per år.

Mellan havet och atmosfären äger ett liknande kretslopp rum. Vid ekvatorn är havet varmt, vilket gör att koldioxid drivs ut. Runt polerna är havet kallt och absorberar då koldioxid, drygt 90 GtC per år.

Kretsloppen omfattar tillsammans drygt 90 + 120 = 210 GtC per år.

Atmosfärens totala innehåll av koldioxid kan enligt NASA relativt väl beräknas till närmare 900 GtC. Således omsätts hela dess innehåll på drygt 4 år. Våra utsläpp finns i luften bara dessa 4 år. Deras 10 GtC per år utgör en dryg procent av atmosfärens innehåll. Under de 4 åren hinner det bli 4 à 5 %. Då halten i luften nu är 400 ppm, miljondelar, svarar människans utsläpp således för c:a 20 ppm.

Under det senaste seklet har halten ökat från 300 till 400 ppm. Av ökningen på 100 ppm beror 20 ppm på våra utsläpp, d.v.s. en femtedel.

Fyra femtedelar av koldioxidhaltens ökning kommer från havet och biosfären. Uppvärmningen kommer först och orsakar en utgasning från havet, som därefter ger stigande halt av koldioxid. Denna ger ökad växtlighet, som ger ökad förmultning med utsläpp av koldioxid.

Detta visar ganska övertygande att koldioxiden INTE har orsakat den uppvärmning vi haft. Denna har drivits fram av naturliga krafter.

Bilden visar inte de mängder som ständigt övergår till bundet tillstånd, dels genom att koraller och skaldjur bildar kalksten, och dels genom att kolet i biologiskt material, ex.vis torvmossar, inte når kontakt med luft ,och därför inte oxideras till koldioxid. Storleken på dessa flöden har jag inte sett några siffror på.

Notera att under årmiljonerna har biomassan “sugit ut” koldioxid ur luften och bundit den i jordskorpan, så att koldioxiden nu blivit en bristvara. När vi bränner kol och olja frigör vi alltså bundet kol, så att bristen kompenseras och ett mer normalt tillstånd för planeten uppnås.

“Utsläppen” är i realiteten nyttiga “Tillskott” till atmosfärens förråd av livgivande “fri” koldioxid. Detta har bekräftats i det fullskaleprov de senaste 60 åren utgör.

IPCC, Obama, EU, SMHI och svenska regeringen har helt fel om värdet av koldioxid. Vi behöver MERA av den gasen i luften, inte mindre. Detta är nu inte första gången “världs-samfundet” har helt fel. Under en epok visste man med religiös övertygelse att jorden är platt, fast grekerna mer än tusen år tidigare visat att den är rund. . .

+ – + – + – +

P.S.

Professor Gösta Walin, som har lång erfarenhet av havets förhållanden, har vänligen uppmärksammat mig på sina tidigare beräkningar, som visar att havets ökade temperatur inte ger någon betydande ökning av utgasningen.

När vattnet blir varmare, gasar kodioxid ut. Åt andra hållet verkar koldioxidens ökade partialtryck i luften.

Då temperaturen höjts bara lite, medan partialtrycket höjts 30 %, tar de två flödena nästan ut varandra.

Jag får försöka reda ut om våra utsläpp bara är 20 ppm och i så fall varifrån de övriga 80 ppm:en kommer ifrån. Kanske är rubriken fel. . .

D.S.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Klimatkonferens 8/10

160926-svenska-forskare

Fred Goldberg, Nils-Axel Mörner, Anders Lindroth, Hans Jelbring

160925-kr-1

Ole Humlum, Jan-Erik Solheim, Martin Hovland, Stein Bergsmark

Jag påminner om konferensen på Högberga Gård, som presenterades i posten den 10/9. Det är en stor glädje att här se internationellt ansedda forskare från Sverige och Norge presentera aktuell klimatforskning. Initiativet har tagits av Fred Goldberg och hans företag Svenska Polarinstitutet, som etablerat samarbete med den norska föreningen Klimarealistene och Nätverket Klimatsans.

Det är inte för sent att anmäla sig. Beställ program och anmäl dig till:

info(snabel-a)klimatsans.com

Anmälningsavgiften 995:- inkl moms betalas till BG 675-0160. Den inkluderar lunch och förtäring i två kaffepauser.

Observera:

08:30 Registrering och morgonkaffe.
08:50 Konferensen inleds.

Fred Goldberg är en internationell auktoritet på klimatets variationer och har kallats att föreläsa i flera länder. Många av variationerna kan tydligast avläsas i polartrakterna, vilka han studerat sedan 50-talet vid många personliga besök både i Arktis och Antarktis. Han har inte möjlighet att själv närvara då han undergår medicinsk behandling, men hans ande svävar över konferensen.

Ole Humlum, professor vid Oslo Universitet, inleder med en global klimatöversikt. Han driver en av världens mest kompletta och ansedda nätsidor för klimatfakta: http://climate4you.com/

Jan-Erik Solheim, professor em. Tromsø Universitet, behandlar solens och planeternas inflytande samt israndens variationer i Barents hav.

Hans Jelbring, fil.dr. klimatologi, behandlar sökandet efter klimatförändringarnas orsaker och deras beroende av vindarnas mönster, Jordens gravitation och atmosfärens massa.

Nils-Axel Mörner, docent, är en av världens främsta auktoriteter på havsnivåer, landhöjning och landsänkning sedan sin tid som ordförande för den kommitté , som behandlade havsnivåer inom INQUA, International Union for Quaternary Research. Han har personligen besökt de flesta av världens kritiska områden och studerat deras loggade havsnivåer samt strandlinjernas vittnesmål om historiska havsnivåer och redovisar observationer och fakta.

Martin Hovland, professor em. Bergens Universitet, har arbetat för Statoil i dess exploatering av Nordsjöns olja. Han har studerat djuphavens växlande temperatur, pH och salthalt. Han deltar inte själv i konferensen, men hans rön refereras av Nils-Axel Mörner.

Stein Bergsmark, fysiker em. vid Universitetet i Agder, redovisar förutsättningarna för “grön” energi, vind- och solkraft.

Anders Lindroth, professor, Lunds Universitet och direktör för svenska ICOS, Integrated Carbon Observatory System. Det innefattar ansvar för Norunda mätstation för växthusgaser , som besöks den 9/9. Han redovisar gällande mätprogram och de resultat man erhållit.

Tege Tornvall, sedan 50 år faktajournalist inom industri och näringsliv. Gav 2013 ut boken “Solen driver vårt klimat”. Lanserar på konferensen sin nya bok, “Tänk om det blir kallare?”, med belagda grundfakta och tusentals forskares rön om klimatets processer och drivkrafter. Redaktör i nätverket Klimatsans.

ICG, The Independent Committee on Geoethics, är en organisation med målet att försvara vetenskapens etik med respekt för fakta, observationer och fysiska lagar, vilket numera är så ovanligt i media. ICG arrangerade en sant vetenskaplig konferens om klimatet i London 8 – 9 september, där flera av världens mest ansedda klimatforskare framträdde. Bland initiativtagarna till ICG finns Nils-Axel Mörner, som berättar om konferensen i London.

Litteratur om klimatforskning och -politik presenteras på vår konferens.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Professor Lindzen, MIT

160919-lindzen

Professor em. Richard Lindzen är en av världens mest ansedda klimatforskare. Under 30 år har han undervisat i atmosfärens fysik på MIT, Massachusetts Institute of Technology, ofta rankat som världens bästa tekniska univeersitet. Han har författat över 200 vetenskapliga rapporter och varit huvudförfattare till kapitel 7 i IPCC:s tredje Assesment Report, TAR 2001. Han var nöjd med forskarnas huvudrapport som IPCC gav ut, men riktade hård kritik mot Summary for Policymakers, SPM, den sammanfattning för politiker och media, som IPCC:s politiska delegater formulerat.

Här ett tal från den 18 april på YouTube, nedtecknat och översatt av Britt Mauritzson.

+ – + – + – +

Klimatet har förändrats förvånansvärt lite under de 30 år som jag undervisat på MIT. Men ropen om klimatförändringar har hörts desto gällare från alarmisterna. Det verkar som om ju mindre klimatet ändrar sig, desto högre skriker de om global warming.

Låt oss rensa luften och göra oss en bild av var vi egentligen står när det gäller global uppvärmning eller ”klimatförändringar” som det kallas nuförtiden.

Det finns i huvudsak tre grupper som sysslar med ämnet:
A. Forskare
B. Forskare
C. Politiker, aktivister, media

A. Forskare med anknytning till FN:s klimatpanel, IPCC Work Group 1.

Dessa tror i huvudsak att när vi människor bränner fossila bränslen som kol, olja och naturgas och släpper ut koldioxid (CO2) i atmosfären, så ökar vi därigenom temperaturen på jorden på ett skadligt vis.

B. Forskare som inte anser att vi har ett allvarligt klimatproblem och som kallas skeptiker, vilken grupp jag, Richard Lindzen, tillhör.

Vi vet att det finns många orsaker till att klimatet ändrar sig: solen, molnen, haven och myriader av andra orsaker. Inget av detta har ännu fullständigt kunnat kartläggas och begripas, och man har inte kunnat bevisa att CO2 är en dominerande faktor.

C. Politiker, miljöaktivister och media.

Klimatfakta som de båda forskargrupperna A. och B. är överens om:

1. Klimatet ändrar sig hela tiden.
2. CO2 är en växthusgas som är nödvändig för allt liv på jorden. Om vi släpper ut CO2 i atmosfären borde det bidra till en viss liten uppvärmning.
3. Halten av koldioxid i atmosfären har ökat under 1800- och 1900-talen, ja ända sedan Lilla Istiden.
4. Under dessa två århundraden steg temperaturen med ca 1 grad C. Men inte förrän på 1960-talet började människans utsläpp av koldioxid diskuteras i detta sammanhang.
5. På grund av klimatets komplexa natur kan vi inte med säkerhet förutsäga något om den framtida globala genomsnittstemperaturen eller vad den skulle kunna få för betydelse. IPCC medgav själva i sin rapport 2007: ”Det är omöjligt att förutsäga hur klimatet kommer att utvecklas på längre sikt.”

Men det allra viktigaste är att ingen av de båda forskargrupperna anser att vårt bruk av fossila bränslen skulle leda till en klimatkatastrof. Så varför är så många människor oroliga, ja paniska inför klimatet?

Det är här som den tredje gruppen kommer in. Klimatalarmismen, mer än något annat ämne, förser dem med det de helst av allt vill ha:

1. Politikerna: Pengar och makt
2. Miljöaktivisterna: Pengar till sina organisationer och bekräftelse på den nästan religiösa passionen för idén att ”människan är destruktiv och förstör naturen”.
3. Media: Ideologi, pengar och rubriker. Undergångsscenarier säljer.

Under det senaste decenniet har många forskare utanför klimatvetenskapen passat på att hoppa på tåget. De skriver avhandlingar där de skyller allt på ”klimatförändringarna”, när det gäller allt från finnar till kriget i Syrien. Och smarta kapitalister och företagare har ivrigt roffat åt sig de statsbidrag som politikerna så frikostigt delat ut.

Tyvärr har den tredje gruppen – politiker, klimataktivister och media – övertaget. De har överröstat den seriösa debatten som borde pågå. Men även om de har möjlighet att ödsla bort pengar och skrämma folk från sans och vett – de kan inte begrava sanningen.

Klimatet kommer att få sista ordet.

+ – + – + – +

Det finns alltså inga belägg för att användningen av fossila bränslen påverkar klimatet märkbart. De är inte ens den viktigaste faktorn bakom den ökade halten koldioxid i luften. Den halten ökade även innan människan börjat elda med olja och kol.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Vindkraft till havs, Kriegers Flak

160820-fundament-35-m-kriegers-flak

Fundament till vindkraftverk på havet mellan Trelleborg och Rügen. De är 35 meter höga och avsedda för projektet Kriegers Flak, som nu döpts om till Baltic 2. Skånska Dagbladet rapporterade för ett par veckor sedan. Notera storleken på bogserbåten i bakgrunden.

Jag blev intresserad och tog reda på några uppgifter, som är lätt tillgängliga på nätet.

1. 80 möllor à 3,6 MW ger tillsammans 288 MW, då det blåser mellan 13 och 25 m/s.

2. Möllorna tillverkas av Siemens, typ SWT-3,6-120.

3. En vinge är 58,5 meter lång och väger 18 ton.

4. Axeln ligger 95 meter över normal nivå på havet.

5. Vingarna sveper en cirkel med diametern 120 meter. Det blir en area överstigande en hektar.

6. De roterande delarna väger 101 ton, maskinhuset 142 ton och tornet 256 ton. SJ:s lokomotiv väger mellan 70 och 90 ton.

7. Rotorns varvtal växlas upp i en låda med 3 steg planetväxlar och ett steg vanlig växel.

8. Parken ägs av EnBW, Energie Baden-Würtemberg AG. Den delstaten ligger längst i söder bredvid Bayern och gränsar till Schweiz. Transmissionsledningarna blir alltså långa. Deras byggande möter idag publikt motstånd.

Det är en mycket imponerande teknik. På 35 meters djup placerar man ett fundament för ett torn som har en karusell på 95 meters höjd, där två SJ-lok kan få snurra runt.

Så synd att hela ansträngningen är onödig. . .

+ – + – + – +

Jag har fått flera frågor som motiverar några kompletteringar:

1. Ja, ansträngningen att bygga vindkraftverk är onödig. De behövs inte. Då de står still måste det finnas annan kraft till deras fulla kapacitet: gas-, kol- eller kärnkraft. Sådan kraft som producerar när vi behöver elen vare sig det blåser eller inte. Dessa kraftslag är mer ekonomiska, om vindkraftens subventioner upphör. Och det gör dessa snart, för väljarna vill inte betala för en onödig verksamhet. Att vindkraften skulle påverka klimatet genom att minska människans utsläpp av koldioxid är ett missförstånd eller en ren bluff, som allt fler väljare nu genomskådar.

Vindkraftsindustrin är en dödsdömd bransch !

2. De visade fundamenten står på havsbotten, när djupet är 35 meter. Ovanpå placeras ett torn med maskineri överst.

160921-siemens-swt-36-120-2

3. Maskineriet är gigantiskt. Om man tittar noga, ser man här en montör längst bort i det mörka hörnet. Han böjer sig mot vänster, där hans vita hjälm syns. På ryggen har han en sele för säkerhetslina.

160824-molla-maskin-1

Mycket imponerande teknik. I onödan !

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Är supermiljöbilarna verkligen klimatsmarta?

160917-leaf-charging

Nissan Leaf laddas. Laddstationens reklam om “Zero emission” är inte korrekt enligt skribenten.

+ – + – + – +

NA-Logga

2016-09-15

Av regeringen Löfvens historiska klimat- och miljöbudget avser 1,8 miljarder 2017. Där är subventioner till supermiljöbilar en stor post – 700 miljoner. Så låt oss granska den lite närmare. Det räcker till 17500 av ett års nyregistrering av 350 000 bilar.

Det första problemet är att det går åt mer koldioxidutsläpp för att tillverka en elbil än en vanlig dieselbil. Den behöver ett stort litiumbatteri och det är heller ingen trevlig sak ur vare sig miljösynpunkt eller att tillgången av litium i världen är begränsad. En stor del av en bils koldioxidbelastning sker redan innan den kommit i trafik. Vi tar ett exempel.

Nissan Leaf är den vanligaste supermiljöbilen, som ger 40 000 kronor i subvention. Den har orsakat 11 ton koldioxid när den kör ut på vägen för första gången. Motsvarande dieselbil skulle kunna vara Nissan Note Visia dCi 90. Den ger cirka 7 ton. (Ref. Prof. Björn Lomborg, Copenhagen Consensus. Are Electric Cars Really Green?)

Subvention av elbilar är en internationell företeelse. Alla är inte lika lyckligt lottade som Sverige och Norge, som har en nästan koldioxidfri el att ladda batterierna med. I de flesta andra länder är det mest kolkraft som driver elbilarna. Men i vårt exempel säger vi att utsläppen för elbilen i drift är noll. För dieselbilen är de 93 g/km. Vi räknar på 15000 mil.

Elbilen har då orsakat 11 ton koldioxidutsläpp och dieselbilen 7 plus 15, alltså 22 ton. Minskat utsläpp är då 11 ton.

Om vi tänker oss att köpa utsläppsrätter för att köra dieselbilen med dagens pris kostar det 50 kronor per ton x 11 ton = 550 kronor. För samma sak betalar vi 40 000 kronor i subvention! Då har vi ändå inte räknat in infrastrukturen i form av laddstolpar. Skulle du göra sådana affärer med egna pengar?

Vad och vem subventionerar vi? Näst efter Nissan kommer Tesla med 38 procent. Köpare av supermiljöbilarna är till 94,5 procent juridiska personer. Företag och kommuner.

Är detta klokt? Är politikerna förblindade av utopin en fossilfri värld? Är detta bara ett spel för gallerierna i kampen om makt? Eller är det helt enkelt okunskap?

Ett kraftfullt argument för bättre matematikutbildning i skolan är det i varje fall.

Evert Andersson
Fri debattör

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Arktis is växer igen

160913-dmi-havisareal-copy

De senaste dagarna har isen på havet i Arktis inte minskat i utbredning enligt DMI, Danmarks Meteorologiske Institut. Googla “dmi havisareal” för daglig uppdatering.

Utbredningen brukar nå sitt årliga minimum omkring höstdagjämningen, 22/9. Det är för tidigt att säga att så skett redan nu, men med säkerhet kan man säga att årets minimum blir cirka 5 miljoner kvadratkilometer, det vill säga 10 ggr Sveriges yta. Då skall man hålla i minnet att halva Sverige ligger norr om Östersund. Det är också en miljon kvadratkilometer mera än det minimirekord som sattes 2012.

Sedan 2007 har vi har ofta fått höra att “Polarisarna smälter”. Den i norr skulle vara borta sommaren 2013 enligt Al Gore och Ban Ki-Moon. Det året växte den ovanligt snabbt.

Så sent som före midsommar i år gick notiser runt i pressen, som sade att i år händer det: Isfritt i Arktis. Det blev fel.

Lägg på minnet vilka som alltid kommit med felaktiga förutsägelser. De har visat sig okunniga och förtjänar inte din tilltro.

Sture Åström
Nätverket KLIMATSANS

+ – + – + – +

Baro-logga

2016-09-13

Arktis is växer igen

+ – + – + – +

SkD-Logga

2016-09-16

Arktis is växer igen

+ – + – + – +

Ex-130511-Geting

2016-09-16

Smälter polarisarna verkligen…?

+ – + – + – +

KK-Logga

2016-09-17

Arktis is växer igen

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Konferens Lidingö 8/10

160909-hogberga-gard

Högberga Gård, heldagskonferens om klimatet lördag 8/10

160910-kan-manniskan

Här presenteras de väsentligaste fakta om klimatet med lätt förståeliga förklaringar till deras betydelse, de fakta som är grundläggande för varje seriös debatt om klimatet.

Vår internationelle auktoritet på klimatet vid polerna, Fred Goldberg, har tagit initiativet till konferensen med deltagande av ledande forskarkollegor från Sverige och Norge. Den arrangeras av Föreningen Klimarealistene och Nätverket Klimatsans. Följande punkter ingår i programmet:

Ola Humlum, prof. naturgeografi: Global klimatöversikt 2015-2016.
Jan-Erik Solheim, prof. em. astrofysik: Solens och planeternas inflytande; Isranden i Barents hav.
Hans Jelbring, civ.ing, dr. klimatologi: Klimatväxlingarnas orsaker.

Nils Axel Mörner, docent, dr. geologi: Havsnivåer, landhöjning och landsänkning.
Dokumentation från Martin Hovland, prof. em. meteorologi: pH- och temperaturavvikelser i djuphavet.
Anders Lindroth, prof. naturgeografi: ICOS program för mätning av växthusgaser i Sverige.

Jan-Erik Solheim, Thorstein Seim, fysiker: Skolexperiment med koldioxid.
Stein Bergsmark, fysiker: Om “grön” energi, vind- och solkraft.
Presentation av boken ”Att leka Gud” av dr. Pia Hellertz om sociologiska aspekter på klimatfrågan samt av avhandlingen ”Ordo ab Chao” av dr. Jacob Nordangård om det politiska spelet bakom klimatlarmen.

Nils-Axel Mörner: Rapport från den internationella klimatkonferensen 8 – 9 september i London arrangerad av ICG, the Independent Committee on Geoethics.
Tege Tornvall, redaktör, Klimatsans: Ny bok om balanserad, faktabaserad klimatinformation.
Klimarealistenes skrift: “Naturen, inte människan, styr Jordens klimat”.

På kvällen: middag på Pier 16 vid Gåshaga på Lidingö.

Söndag 9/10, utflykt med buss från Högberga till Uppsala:

Besök Norunda mätstation för klimat- och väderobservationer. Under färden talar astronomen dr. Göran Henriksson om Solbanans inverkan på Jordens rotation och klimat.
Besök Uppsala Högar med lunch på Odinsborg.
Wibjörn Karlén, prof. em. kulturgeografi: Långa temperaturserier, Jorden i CO2-fattig period.

Mejla info(snabel-a)klimatsans för fullständigt program och anmälan om deltagande.

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Drogad av olja

160910-aleklett-3

Ny bok recenseras av Marian Radetzki

Mera Peak Oil från Kjell Aleklett

FORES, den gröna tankesmedjan, lanserade häromdagen Kjell Alekletts ”nya” bok En värld drogad av olja.

Förutom Kjells introduktion lovades kommentarer av Therese Uddenfeldt, författare till Gratislunchen, en bok om slutet av oljeeran, Michael Löw, tidigare VD för Preem, Anders Wijkman som knappast behöver introduceras, och Mattias Goldman, FORES VD. Lotta Gröning från Expressen skulle leda diskussionen. Jag var där och blev besviken. Såväl Gröning som Uddenfeldt och Wijkman uteblev och meteorologen Pär Holmgren fick bli stand-in. Dessutom var boken inte ny – det var en översättning av Peeking at Peak Oil från 2012, som jag för flera år sedan kritiserat i Ekonomisk Debatt. Jag fann sessionen en föga inspirerande övning i ”more of the same”. Jag gick innan den var riktigt slut. Det som följer är en sammanfattning av min tidigare anmälan av Peeking at Peak Oil.

Mänskligheten har ett obetvingligt behov av profetiska visioner om en förestående domedag. Behovet har skapat ett stabilt utbud av förskräckande visioner, från Nostradamus’ ödesmättade framtidsbeskrivningar på 1500-talet, till Romklubbens förutsägelser i början av 1970-talet om förestående kollaps när mineralerna tar slut, och mera nyligen, den förestående klimatkatastrofen. Peak oil hör hemma i denna genre. Det är en vision av en ekonomisk katastrof där otillräckliga tillgångar av olja i marken leder till fallande utbud och en bestående oljekris i nära framtid. Så länge oljepriset var högt, anammades budskapet med iver av en ökande skara anhängare.

Alekletts bok sammanfattar Peak Oils dystra evangelium. Inspirationen hämtas från en deterministisk bild av de framtida utsikterna för att producera olja. Bokens påståenden baserar sig på en bräcklig och i stora stycken orealistisk grund.

Olja framställs genom exploatering av ”bevisade” reserver, så reservernas storlek och tillväxt är centrala vid bedömning av framtida produktionsförmåga. Enligt BP har reserverna växt snabbare än den samtidiga exploateringen under gångna decennier, och motsva-rar för närvarande 54 års aktuell utvinning. Reserver tillkommer genom nya upptäckter och genom den därpå följande apprecieringen (uppvärderingen) av de upptäckta volymerna. Appreciering förklaras av uppföljande prospektering och av förbättrad produktions-teknik medan exploateringen pågår. Appreciering är en mäktig kraft. Historiska data från USA belyser att den ultimata produktionen när ett fält slutgiltigt läggs ned, är i snitt sex gånger så stor som annonserad volym vid den ursprungliga upptäckten.

Aleklett delar inte denna syn, och presenterar I stället en dramatisk men vilseledande bild av kommande knapphet. Genom att hänföra all appreciering till tidpunkten för den ursprungliga upptäckten, demonstrerar han att ”upptäckterna” sedan början av 1980-talet inte matchat exploateringen, samtidigt som volymen i varje ”upptäckt” stadigt mins-kat, ett tydligt tecken på att resurserna sinar. Dessa slutsatser vilar på bedräglig grund. Gamla upptäckter har i hans analys expanderat genom årtionden av appreciering, medan de nyare fynden inte ännu hunnit uppvärderas. Det är faktiskt inte bekymmersamt att ung, växande skog består av små träd.

I sin bok gör Aleklett det uppseendeväckande påståendet att all framtida ökning av ”bevisade reserver” (i dag 1650 miljarder fat) inte kommer att överstiga 100-200 miljarder fat. Siffran speglar den centrala roll som begreppet Ultimately Recoverable Resources (URR) spelar i Peak Oil’s analyser. Problemet är att detta begrepp aldrig kan entydigt bestämmas. Uppfattningen om hur mycket olja som slutligen kan utvinnas stiger kontinuerligt med fördjupade geologiska kunskaper och förbättringar i exploateringstekniken. Peak Oil’s teknologiska determinism lever helt omedveten om historiska erfarenheter, exemplifierade genom tänkvärda citat av Morris Adelman från 2002:

”År 1944 uppgick världens bevisade reserver till 51 miljarder fat. Mellan 1945 och 1998 exploaterades 605 miljarder, och 1035 miljarder var kvar i marken…”

Teknologiska framsteg under 2000-talet från horizontal drilling och fracking har möjliggjort ekonomisk exploatering av väldiga, tidigare oekonomiska resurser. The ”shale revolution”, hittills i huvudsak begränsad till USA, har redan vänt en sedan länge fallande produktionstrend i landet till en ökning, där dagens nivåer är högre än någonsin i historien, och landet blivit världens största producent. 2015 producerade USA 12.7 miljoner fat per dag (mbd), upp från 6.8 mbd år 2008 (Norges produktion uppgick till 2 mbd det året). ”Shale revolution” kommer trots oljepriskollapsen år 2014 snart att sprida sig till bl.a. Argentina, Australien, Kanada, Kina och Ryssland. Det framtida globala oljeutbudet ser synnerligen lovande ut. Alekletts teknologiska kortsynthet hindrar honom från att varsebli vad som håller på att hända.

De som följt Peak Oil’s historia kommer inte att förvånas över frånvaron av ekonomisk analys i boken. Denna rörelses ställningstaganden grundar sig på föreställningen att geologiska insikter en gång för alla bestämt storleken på utvinnbara kvantiteter av olja, så ekonomiska faktorer saknar betydelse. Begrepp som priser och investeringar har ingen roll att spela i deras värld.

Peeking at Peak Oil borde nog inte kritiseras för sina vetenskapliga tillkortakomman-den, och i stället främst betraktas som ett opus för att befrämja ASPO, the Association for the Study of Peak Oil and Gas, och Kjell Aleklett, dess president sedan 2003. Det finns skäl som talar för att det är så.

Boken är fylld av ett tröttsamt förhärligande av författaren. Vi får upprepade exempel på telefonsamtal från fjärran kontinenter som kallar honom att delta i viktiga möten. Det påminner något komiskt om Arthur Koestler’s Call Girls. Vi får inblickar i hur han frotterar sig med prinsar och andra celebriteter under sina resor runt jorden, för att sprida Peak Oil’s evangelium.

Hans egen betydelse framkommer med tydlighet av det omgående beviljade tillståndet att besöka Bab, Abu Dhabi’s största oljefält, vid ett kort besök i landet, ett privilegium som förnekats den där stationerade svenske ambassadören, trots fyra års ihärdiga diplomatis-ka ansträngningar. Det får vi veta, inte bara i boken, utan också vid den nyliga lanseringen hos FORES.

Marian Radetzki
Luleå University of Technology

+ – + – + – +

Som okunnig åskådare kan jag inte annat än undra hur de är funtade, som ger så stor uppmärksamhet åt en profet med ständigt felslagna profetior. Men det tycks vara naturligt. Hela debatten om klimatet är ju likadan . . .

Sture

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

Krasch-paus

Min hård-disk krånglade.

Jag kallade på min datatekniker, som visade hur förutseende de moderna programmen är. De loggar precist inträffade fel: Hård-disken hade felaktiga sektorer.

Han satte snabbt in en ny disk och spelade över filer. Men det blev nog för mycket för den gamla disken. Den somnade in. Allt var inte överfört. Teknikern försöker få ut några av de felande filerna, men hoppet är svagt.

Som den amatör jag är hade jag förstås inte backat upp som jag borde. Det är inte lätt att inse vad som är riktigt kritiskt. Jag har förlorat mejladresserna och sändlistorna för de utskick jag brukar göra ett par gånger i veckan.

Således gäller:

1. Vill du ha mina utskick, mejla sture(snabel-a)klimatsans.com

2. Vill du ha inbjudan och program för den konferens jag annonserar i en kommande post, hör av dig till info(snabel-a)klimatsans.com

Mejlkontona fungerar och jag har lyckats komma in på sidan för att administrera bloggen. Men mapp-strukturen är delvis försvunnen, så det kommer at ta någon vecka innan jag kommer upp i normal takt igen.

Sture Åström

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather

”Parisavtalet” på låssas

160903-Obama-Xi Jinping-Rapport-1

Presidenterna i stormakterna USA och Kina, Barack Obama och Xi Jinping, skakar hand med nöjda miner, sedan de skrivit under ”Parisavtalet”, det som inte är något avtal, varför ordet bör sättas inom citationstecken.

Det har föranlett mig att sända manuset nedan till ett flertal insändarsidor.

+ – + – + – +

Obama, Xi Jinping och ”Parisavtalet”

Häromdagen fick vi se fotot av presidenterna för de två stormakterna USA och Kina, Obama och Xi Jinping, som med nöjda leenden skakar hand, sedan de kommit överens om att ratificera ”Parisavtalet”, det som inte är något avtal.

Ett riktigt avtal förutsätter bindande åtaganden och preciserade konsekvenser, om de inte uppfylls. Det finns inte i dokumentet från COP 21 i Paris. Det innehåller bara ”avsiktsför-klaringar”, att försöka minska utsläppen, där varje land tar sina egna beslut.

Tillräckligt många förhandlare i Paris hade förstått att både de utsläpp och den uppvärm-ning vi haft i ett fullskaleprov under 60 år, varit mycket gynnsamma för mänskligheten, googla “påläst fullskaleprov”. Därför slutade mötet med goda avsikter utan ansvar och då också utan värde.

Kina har i dokumentet fått fritt fram för att bygga kolkraftverk fram till 2030. Det gör de nu i en takt av ett kraftverk mest varje vecka. Deras problem med luftföroreningar i storstä-derna beror på dålig rening av stoft, sot och kemikalier, ex.vis svavel. Koldioxid smutsar inte ner alls. År 2030 råder den nya Lilla Istiden, som solforskarna nu aviserar, varför alla, även Obama och Xi, då glömmer allt tal om koldioxid.

Obamas underskrift är meningslös. Han har inte fullmakt för den från kongressen. Den visar hans ringaktning av demokratin. Det gör att kongressen knappast kommer att ge honom godkänt.

Fotot blir ett av de få konkreta resultaten av det som kallas ”Parisavtalet”.

Sture Åström
Nätverket Klimatsans

+ – + – + – +

mvt-logga-1

16-09-07

Ett möte utan betydelse

+ – + – + – +

”Så, det är två stater som i nuläget inte binder sig vid någonting.” konstateras på Klimatupplysningen.

Där finns också länkar till mer utförlig information.

+ – + – + – +

Mötet i Paris behandlade inbillade faror och antog ett dokument av snömos.

Hur kunde så många ägna två veckor åt något så meningslöst?

Jo, de var politiker, som inbillats att de kunde göra något så viktigt som att ”rädda världen”. Fåfängan fördunklade deras förnuft. Och det kostade dem inget. De reste på andras pengar och förhandlade om andras pengar, som de kände sig goda att få dela ut i den ”Gröna Klimat Fonden”, GCF.

Det är samma fåfänga som får folk att vilja ”glänsa” med det nyaste på marknaden. Det kritiserar kommunisterna marknaden för istället för dem som inte tar eget ansvar. Ingen tvingas att köpa onödiga varor.

Men de vill tvinga oss att betala för onödiga vindkraftverk och onödiga utsläppsrätter.

De drivs av fåfängan i tron att de kan avhjälpa världens fattigdom genom att krossa den kapitalism som skapat världens rikedomar. Det är vad som skett i Zimbabwe och Venezuela, tidigare rika länder med misär idag.

Mötet i Paris visar dels hur gärna politiker låter sig luras och dels hur lätt deras drömmar kan ruinera hela världen.

Sture Åström
Civ.ing. med 40 års erfarenhet från fabriksgolv och direktionsvåningar i många länder.

+ – + – + – +

Mediatäckningen är ett exempel på ständigt misstänkliggörande av koldioxid. TT visar en bild av smogen i Beijing med bildtexten: ”Kina är hårt drabbat av utsläpp av fossila bränslen”. Läsaren skall associera koldioxid med smog.

Men avgaserna får ett kolkraftverk kan renas så att de bara innehåller vattenånga och ren koldioxid, som ju är livsnödvändig för all växtlighet, se bilden nedan.

160818-Mountaineer Power Plant-West Virginia

Mountaineer Power Plant, West Virginia

+ – + – + – +

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmailby feather