Polarhavens istäcke. Graf från databasen “climate4you”, som drivs av professor Ole Humlum i Oslo.
Blått visar utbredningen i Arktis och rött visar den runt Antarktis. De streckade kurvorna visar 12 månaders medelvärden. Sedan 1979 har istäcket i norr minskat c:a 1,8 miljoner kvadratkilometer. Det motsvarar ungefär tre gånger Sveriges areal.
I söder har istäcket samtidigt växt med 1 miljon kvadratkilometer , c:a två gånger Sveriges yta.
+ – + – + – +
Våra riksmedia berömmer sig av att ägna klimatet, den viktiga frågan om civilisationens överlevnad, stor uppmärksamhet. Den är emellertid synnerligen ensidig. På ett år kan DN, SvD och GP ha 40 debattartiklar var om temat. Då jag kollade ett år hade de högst tre som icke tydligt erkände koldioxidens skadliga verkan. Ingen enda artikel yttrade kritik mot denna hypotes. Manus från oss och andra med faktabaserad kritik av hypotesen har konsekvent avvisats.
Nyligen exponerades denna praxis av DN med behandlingen av repliker till en artikel den 21/10 under rubriken:
Oansvarigt välja oprövad teknik för att rädda klimatet
Den var undertecknad av fem professorer, en docent och den kände f. d. meteorologen Pär Holmgren, numera anställd som “naturskadespecialist” på Länsförsäkringar, och bär i hög grad dennes signum med krav på “skarpare klimatpolitik”. Observera: Det gäller den stora uppgiften att “rädda klimatet”.
Utgångspunkten är “Parisöverenskommelsen” (notera att den felaktiga beteckningen “Parisavtalet” inte används). Denna kräver att accepterade utsläpp av växthusgaser ba-lanseras av att kol binds i marken, i så kallade ”negativa utsläpp” (språkligt nytänkande). Bl.a. skall koldioxid injiceras i berg-grunden i mycket stor skala:
“Den teknik som fordras för detta är ännu oprövad och delvis okänd. Man spelar därför med planetens framtid på ett mycket riskfyllt sätt så länge man inte gör allt som kan göras redan i dag för att minska utsläppen.”
Man är alltså ängslig för att hoppet om sådan ny teknik skall dämpa politikernas beslutsamhet att bekämpa utsläpp.
Redan dagen efter kom en replik från Filip Johnsson, professor Uthålliga energisystem, CTH:
Ologiska slutsatser om negativa utsläpp
Han anser istället att det är oansvarigt att avstå från att utveckla den teknik som behövs för “negativa utsläpp”. Det är knappast fråga om att förlita sig på negativa utsläpp utan istället att alla åtgärder behövs och det snabbt – minskad energianvändning, mer förnybart, ändrad markanvändning samt avskiljning och lagring av koldioxid.
Faran med koldioxiden är stå stor att alla medel måste till !
Samma dag kom Peter Sylwan, vetenskapsjournalist, med rubriken:
Nytt sätt att odla kan fånga koldioxid
Om man slutar plöja och odlar växter som växer år efter år från samma rötter – som skogens träd och markens gräs – så kryper kolet tillbaka ner i marken igen. Så som man gjorde innan plogen uppfanns.
Den 24/10 kom så Anders Lyngfelt, professor, Energi och miljö, CTH med rubriken:
Respektlös argumentation utan kunskaper
“(Författarna) har helt rätt i att vi inte kan förlita oss på mycket stora framtida negativa utsläpp av koldioxid och att en snabb avveckling av koldioxid-utsläppen är nödvändig. Den globala koldioxidbudgeten är snart förbrukad. . . Därför framstår negativa utsläpp som nödvändiga för att nå klimatmålen. . . de flesta metoder för koldioxidinfångning är tekniskt enkla. Infångning i stor skala gjordes redan på sjuttiotalet för att få koldioxid till oljeutvinning”
Alla repliker diskuterar således bara hur man skall minska atmosfärens innehåll av koldioxid.
Den sistnämnda dagen refuserades ett manus, som enkelt och lättförståeligt visade att hypotesen om koldioxidens verkan på klimatet är falsk. Här ett utdrag ur detta av Hans Jelbring, civ.ing. fil.dr. klimatologi:
OANSVARIG TEKNIK MOT KLIMATHOT?
Inom seriös vetenskap gäller att korrekta observationer med nödvändighet måste gälla oberoende av vad modeller konstruerade av människan än förespeglar. Koldioxidens mängd i atmosfären har onekligen ökat under de senast 50 åren. Denna ökning är lika stor på bägge halvkloten. Om hypotesen om koldioxidens inverkan på temperaturen är korrekt, måste en eventuell temperaturhöjning ske samtidigt i bägge polarområdena.
Istäckena vid båda polerna skulle i så fall minska. Många politiskt korrekta professorer har också påpekat att istäcket har minskat på haven vid Nordpolen, vilket är sant, se figuren ovan. Men istäcket har vuxit runt Sydpolen.
En verklig global ökning av koldioxidhalten kan omöjligen orsaka mindre istäcke vid Nordpolen och ett större runt Sydpolen. Det strider mot elementär logik, ifall det faktiskt vore så att växthusgaser skulle öka atmosfärens temperatur.
Slutsatsen är enkel:
VÄXTHUSGASHYPOTESEN MÅSTE VARA FEL, EFTERSOM VÄXTHUSGASERNA SKULLE VÄRMA UPP BÄGGE POLAROMRÅDENA LIKA MYCKET, OM DEN STÄMMER. OBSERVATIONER MOTSÄGER SÅLEDES HYPOTESEN OCH DEN MÅSTE FÖRKASTAS.
Det finns många fler exempel som pekar i samma riktning. Det här exemplet har fördelen att alla människor kan begripa dess giltighet utan att vara en klimatexpert. Planeten behöver därmed inte ”räddas”, eftersom någon uppvärmning inte sker på grund av ökande koldioxidhalt. Det måste vara andra faktorer som påverkar temperaturen (och istäcket) i polarområdena.
Ingen ärlig vetenskapsman kan med gott samvete hävda att koldioxiden orsakar uppvärmning och än mindre en farlig sådan med hänsyn till de fakta som redovisats här. Dessa kan inte få ignoreras längre. Alla tänkande människor begriper logiken. De begriper relevansen i bilden ovan, som utgör ett koncentrat av 36 års kontinuerliga observationer, vilka inte kan förnekas.
Självklart är det oansvarigt att vidta åtgärder mot ett fiktivt hot (global uppvärmning som inte existerar). Det skulle leda till fortsatt enormt resursslöseri.
Men det är också oansvarigt av svenska professorer att stödja en hypotes vars grunder och korrekthet de inte själva orkar ifrågasätta och pröva. Om en sådan prövning är utanför deras kompetens bör de inte uttala sig med angivande av professorstitel som ett auktoritetsbevis. Vetenskap har ingenting med politiskt fattade konsensusbeslut (exempelvis Parisöverenskommelsen) att göra.
Svenska professorer ska ansvara för att kompetens inom vetenskapen upprätthålls i vårt land. Hur det ska ske finns beskrivet i Högskoleförordningen. Vetenskapliga metoder och beprövad erfarenhet ska ligga till grund för vad som enligt lag får undervisas vid Sveriges universitet.
Att stödja en politisk opinion baserad på en hypotes, som kan motbevisas på ett dussin olika sätt, hör inte till professorers uppgift i vårt land.
Hans Jelbring
civ.ing. fil. dr. klimatologi
en av talarna på den vetenskapliga klimatkonferensen på Lidingö den 8/10
+ – + – + – +
De två första replikerna kom redan dagen efter originalartikelns införande. Det torde inte ha varit möjligt, om inte författarna i förväg fått manuset att replikera på.
Som Jelbring anför finns många forskningsrön, som visar att koldioxid INTE påverkar klimatet så mycket att det kunnat mätas, se följande bloggposter:
Fasläget visar om koldioxid eller temperatur styr
Klimatförändringarna är naturliga
Det finns inga växthusgaser
Detta är solida BEVIS för att koldioxiden inte påverkar klimatet. FÖR hypotesen talar bara IPCC:s “klimatmodeller” som deras egna experter förklarat meningslösa redan 2001. Modellerna har också visat sig alltmera fel för varje år som går utan stigande temperatur.
Datasimulering dålig metod
DN och övriga riksmedia driver fiktiva, ensidiga “debatter”, som svävar högt uppe bland molnen utan kontakt med verkligheten. Där vill man minska på växtlighetens viktigaste näring, koldioxid, utan att beröra följderna med minskade skördar för en ökande befolkning.
Klimatförändringarnas verklighet
Ett liv utan koldioxid – omöjligt
Koldioxid är en bristvara
Klimathotet är en bluff
Framtidens historiker kommer att skratta åt den kollektiva idioti dagens media samfällt visar i klimatfrågan.
Sture Åström
+ – + – + – +
by 
