“Upplysningen” på bild, den tid då värden som frihet, yttrandefrihet, förnuft och vetenskap började bli verklighet. Den personifieras i hög grad av Voltaire, vars staty här utgör centrum i madame Geoffrins salong, dit hon bjudit in många av samtidens tänkare, ex.vis Rousseau och Montesquieu. Själv sitter hon i främsta raden till höger. Allas namn visas på Wikimedia Commons.
Framför statyn läser skådespelaren Lekain år 1755 Voltaires nya tragedi L’Orphelin de la Chine (Den föräldralöse från Kina eller Djingis Khan.)
(Klicka på röd text, så kommer du till källan.)
Den förra posten visar hur DN utgår från sina förutfattade meningar: Klimathotet handlar om civilisationens överlevnad och måste bemötas med samhällets alla krafter. Klimatförnekare är inte tillräkneliga och behöver därför inte höras.
Vad värre är: Detsamma gäller alla riksmedia!
Det går igen i den forskning som politikerna stöder sig på. Den drivs inte längre av nyfikna vetenskapare, som söker sanningen om den komplicerade naturen. Den drivs av aktivister som vill finna bekräftelse på sina uppfattningar, vilka oftast är bestämda av en politisk agenda. Det är inte “vetenskap” utan istället “pseudovetenskap” enligt professor Ivar Giaever, 1973 års nobelpristagare i fysik.
Vi upplever detta dagligen beträffande klimatpolitiken. Men problemet är mycket vidare än så.
Marian Radetzki tipsar om en artikel i Ekonomisk Debatt med tydliga paralleller. Författare är professorn i statistik vid Uppsala universitet, Per Johansson. Dess titel är:
Förutfattade meningar, statistik och jämställdhet
Artikeln har mer än 20.000 tkn, varför jag här tar upp några få poänger:
Artikeln handlar primärt om framställningen av jämställdhet mellan kvinnor och män, eller snarare felande jämställdhet. Per Johanson utgår från relevansen i kompareringen “Lögn, förbannad lögn och statistik”. Problemet är inte statistiken utan att aktivister noga väljer ut viss statistik utan vilja till analys.
Han menar att vår tro om verkligheten oftast baseras på hur ofta vi ser/läser eller hör om ett fenomen snarare än på ett fenomens verkliga (dvs statistiska) omfattning. Om ett budskap upprepas, ges utrymme och konfirmeras, blir därför dessa budskap en sanning.
Aldrig har vi haft så mycket saklig information tillgänglig, men aldrig har det hel¬ler varit så lätt att nå ut med skeva verklighetsuppfattningar.
Slutsatsen för den politiska agendan har varit att vinna medierna för att föra ut sitt budskap och även medvetna lögner.
Dagens jämställdhetsdebatt styrs i mycket hög grad av feministiska idéer som i stor utsträckning utgår från genomsnittsskillnader mellan män och kvinnor inom vissa specifika områden, primärt löner, inkomster och toppositioner i samhället och att detta genomsnitt anses representera hela kollektivet. Utgångspunkten är att kvinnor är missgynnade eller diskrimi¬nerade. Detta stämmer mycket sällan vid närmare analyser. Män misshandlas oftare, får inte bättre sjukhusvård och dör tidigare än kvinnor, vilket motsäger påståendena om strukturell diskriminering av kvinnor.
Jag känner ingen lättnad över att klimatdebattens missförhållanden återfinns även i andra frågor. Snarare blir jag bekymrad över utsikterna till civilisationens, demokratins, överlevnad, när upplysningstidens respekt för sanning, fakta, anständighet och ärlighet tycks bli allt mer devalverad för varje dag som går.
Sture Åström
+ – + – + – +
by 
Vetenskapen och upplysningens idéer är nu under hård attack från religiösa fanatiker: Kristna fanatiker, muslimska fanatiker, klimathotsreligiösa fanatiker och miljöreligiösa fanatiker. Ingen av dem vill kännas vid att vetenskapliga metoder är de bästa för att ta reda på hur världen fungerar. Ingen av dem vill veta av forskningsresultat som strider mot dogmerna. Till råga på allt spelar näringslivsföreträdare, politiker, forskare och vetenskapliga sammanslutningar ofta med i stället för att ta upp kampen mot allt flum. Jag är djupt oroad. Kommer mina barn att höra till den första generation på länge som kommer att få det sämre, för att vetenskapen är på väg att dö ut?
Klimatalarmisterna har ett dilemma. Fler och fler vetenskapsmän vänder sina tidigare uppfattningar om människans påverkan på klimatet ryggen.
I USA håller man på att införa en lag som ska göra det möjligt att stämma förtag för skadlig klimatpåverkan. Det ska bli möjligt att stämma ett företag som har produkter som släpper ut CO2 mer eller mindre. Modellen för lagen är samma som möjligheten att stämma cigarettillverkare.
Eftersom det inte går att påstå att orkaner ökar i antal och blir kraftigare med de mätmetoder som används idag, är det planer på att göra om mätmetoderna. Kort och gott ska de mätas så att det visar att orkanerna är kraftigare.
Tack för artikeln! Håller med om slutsatsen.
Mvh, Carl H, Degla