En gammal god regel när man analyserar skeenden är att orsak alltid måste komma före verkan. Kommer man till slutsatsen att verkan kommer först så har man begått något fundamentalt fel i analysen. Härje Thunholm förklarar.
Ur mätningar av luftens koldioxidhalt och temperatur kan man se hur dessa storheter förändrats med tiden. Presenterar man förändringarna i ett tidsdiagram så framgår det klart att båda storheterna förändras på ett likartat sätt, men att det finns en förskjutning i tiden på 10–12 månader. Det framgår också att det är temperaturen som leder och koldioxiden som följer. Temperaturförändringen är med andra ord orsaken och koldioxidhalten verkan. Rent fysikaliskt förklaras detta med att världshaven innehåller jättestora mängder koldioxid löst i vatten och att ytvattnet avger koldioxid när det uppvärms. När det kyls löses mer koldioxid i vattnet. Den tröghet med vilken denna process löper förklarar nyss nämnda förskjutning.
Dessa förhållandevis enkla samband har stora konsekvenser i den pågående klimatdebatten. Det är alltså fysikaliskt orimligt att den klimatförändring vi upplevt sedan början av 1800-talet kan ha ökad koldioxidhalt som dominerande orsak. Uppvärmningen måste ha en annan orsak och i dag känner man inte fullständigt till den. Att uppvärmningen till en del orsakas av solens variationer är ett hett tips, men det är också så att orsaken inte ligger i en enda faktor utan förmodligen utgörs av ett mycket komplext samspel mellan jorden och rymden.
Kontentan av samspelet mellan temperatur och koldioxidhalt är att vi inte kan räkna med att nämnvärt kunna påverka klimatet genom att sluta använda fossila bränslen och därmed inte heller genom att bygga vindkraftverk.
Härje Thunholm
tekn.lic.
+ – + – + – +
Förhållandet illustreras mycket tydligt i följande post:
Fasläget visar om koldioxid eller temperatur styr
+ – + – + – +
by 