Figur 1. IPCC:s klimatmodeller erhålles med datorsimulering av atmosfärens tillstånd. Man skapar ett rutnät på marken och delar in luften där ovanför i olika celler med stigande höjd. Sedan beräknar datorn hur cellerna överför vindar och värme, etc. mellan varandra. Att applicera detta på ett kaos som klimatet kan aldrig bli bättre än en gissning.

Vad innebär datorsimulering ?

Man kan tillämpa datorsimulering på ett otal sorters system. En enkel simulering används ex.vis för dimensionering av ett rörsystem för varmvatten till ett hyreshus med hundratals lägenheter. Man kan inte ta till rör som är stora nog om alla tappställen är fullt öppna samtidigt.

Det finns väl utprövade ekvationer för strömningsmotståndet i rör av alla storlekar och i deras rörböjar samt ventiler och andra armaturer. Det man inte vet är hur många hyres-gäster som duschar eller diskar samtidigt och var de finns. Det måste man gissa så gott det går.

Men man vet hur folk brukar göra. För varje hyresgäst har man då en sannolikhet att han duschar för varje kvart på dygnet: Högst morgon och kväll, nära noll på natten och mitt på vardagar, men något lite mera mitt på helgdagar.

För varje hyresgäst låter man datorn slumpa fram tidpunkt när han duschar och när hans närmste grannar gör det, etc. Sedan lägger datorn ihop flödena för varje sektion i byggnaden, så att de kräver successivt större rör, ju närmare värmecentralen man kommer. Datorn räknar om detta ett otal gånger, så att tillfällen med flera grannar som duschar samtidigt kommer med.

Datorn simulerar hyresgästernas vanor, i detta fall med gissningar som är baserade på erfarenheten från andra hus. Sedan har man ekvationer för alla andra variablers beroende av varandra. Men har man inte förutsett att hälften av hyresgästerna deltar i stadens maraton och kommer hem svettiga kl 16 en söndag om året, så blir trycket lågt och vattnet svalt just den halvtimmen.

För varje omräkning är det EN faktor som är gissad: Tidpunkten för att duscha. En sådan simulering ger rätt säkert resultat.

En klimatmodell enligt skissen ovan är mycket mera komplicerad. För varje cell beräknar datorn temperatur och tryck, vindens hastighet och riktning, luftens fuktighet och innehåll av moln, värmestrålning från solen samt värmeöverföringen till granncellerna. I en simulering av klimatet har man över 50 variabler.

I motsats till exemplet ovan finns här stora osäkerheter. Cellernas sidor är storleksord-ningen 100 – 200 km på marken och höjden är kanske 1 km. 200 km på marken kan innehålla en sjö, åkrar, skog och höga berg, alla områden med högst olika egenskaper.

Vid presentationen av den stora rapporten AR 5 i Stockholm 2013, erkände en representant för IPCC att datormodellerna hade missat att uppvärmningen avstannat 1998. Han konstaterade att IPCC nog hade intresserat sig för lite om solens varierande aktivitet, om mekanismen för molnbildningen och om värmeutbytet mellan luft och hav. De faktorerna torde vara bland de allra viktigaste drivkrafterna för klimatet.

Detta betyder att man har måst gissa många faktorer, vilka således alltid innehållit betydande fel. Dessa fel har sedan multiplicerats med varandra någon miljon gånger för att stega fram simuleringen till år 2100.

Särskilt anmärkningsvärt är att IPCC:s egen arbetsgrupp WG I redan 2001 dömde ut simuleringar av klimatet. På sidan 505 i dess rapport kan man läsa i stycket som börjar ”In sum . . .”:

In climate research and modelling, we should recognise that we are dealing with a coupled non-linear chaotic system, and therefore that the long-term prediction of future climate states is not possible.

(I forskning och modellering av klimatet måste vi inse att vi har att göra med ett kopplat icke-linjärt kaotiskt system, och därför är långsiktiga förutsägelser om framtida klimat inte möjliga.)

Ett “kaos” är just “oberäkneligt”. Så har också IPCC:s klimatmodeller misslyckats kapitalt:

Figur 2. Klimatmodellernas förutsägelser om den globala temperaturen jämfört med faktiska mätningar med ballonger respektive satelliter. Anmärkningsvärt är att IPCC angett ökad säkerhet för att AGW-hypotesen är riktig desto större modellernas fel blivit så som de röda pilarna visar. År 2013 angav ordföranden Pachauri säkerheten till 95 %, vilket bara kan betraktas som ren bluff.

Kunskapen om klimatets processer är idag högst ofullständig. Då måste datorerna matas med så många gissningar om variablernas beroende av varandra, att slutresultatet inte kan bli bättre än en gissning, hur kraftiga datorer man än använder.

Då IPCC:s scenarior för framtiden huvudsakligen utgår från datormodellernas gissade förutsägelser, måste vi konstatera att de är meningslösa, fabler alltså.

Sture Åström

+ – + – + – +

by