Bertrand Russell, Ludwig Wittgenstein och Karl Popper
Bertrand Russell formulerade “tio budord” om vetenskapen, vilka jag tycker det är viktigt att påminna om inför dagens debatter, särskilt beträffande klimatet. Dock först några ord om hans omgivning och kollegor, som bidragit till vår tids vetenskapliga framsteg.
Han var en av 1900-talets stora filosofer och akademiker. Ändå är han idag nästan bortglömd, när filosofi och vetenskap kommer på tal. Det kan bero på att han i våra ögon inte var det minsta kontroversiell. Allt han gjorde och sa är tämligen självklart idag, men det var han som sa det!
Han var född i en adlig familj 1872 och hans farfar, lord John Russell var liberal och hade varit Englands premiärminister. När Bertrand växte upp, var hela Englands elit en del av familjens bekantskapskrets. Men han nöjde sig inte med att bara lita till familjens goda namn, han skaffade sig egna meriter och ett gott anseende.
Det är nog inte orättvist eller på något sätt förminskande att påstå att hans största akademiska framgångar kom inom matematik, logik och historia. De insikter han förvärvat inom dessa områden tillämpade han inom exempelvis filosofi, politik, psykologi, lingvistik och litteratur. För sin omfattande och insiktsfulla litterära produktion belönades han 1950 med Nobelpriset i litteratur. Än idag används hans resonemang om logik inom försöken att skapa artificiell intelligens.
Han var Cambridge-man, men sökte på 40-talet en tjänst som professor vid New York City University. Efter klagomål från en katolsk kvinna som var orolig för sin dotters moraliska danande, bestämde emellertid en domstol att han med sin ateistiska hållning och hans enligt advokaten “liderliga, osedliga, obscena, skabrösa, erotomana, uppeggande, vanvördiga, trångsynta, lögnaktiga och i avsaknad av all moralisk ryggrad”, skulle vara olämplig som professor. Russell var redan då pacifist och snarast en av samtidens främsta väktare av moral och etik. Men när religion och andra fördunklade tankar tillåts styra över logik och förnuft, kan vi alla bli dömda som kättare.
Ludwig Wittgenstein född 1889 i Österrike är en annan av de mest kända filosoferna från 1900-talet. Han var av judisk härkomst men icke praktiserande. När Hitler kom till makten uppmanades han av vänner att flytta till England eller USA. Från 1939 var han professor i filosofi i Cambridge, där hans främsta arbete rörde logik och språkfilosofi. Hans efterträdare på professorsstolen var finlandssvenske George Henrik von Wright. Wittgenstein bodde en tid hos Russell, som beundrade honom mycket för hans logik. Men Wittengensteins märkliga och vresiga humör gjorde att de inte drog jämnt. Det har spekulerats i att han hade en hörselnedsättning efter att ha deltagit i första världskriget, och att han helt enkelt inte hörde ordentligt vad folk sa och därför missuppfattade dem. Med en grov generalisering kan man säga att Wittgensteins filosofi gick hem bättre hos humanister än hos naturvetare.
Karl Popper var väsentlig yngre än Russell och Wittgenstein. Också han var född i Österrike (1902) och av judisk börd, men praktiserande kristen. Även han tvingades lämna Wien när nazisterna kom till makten. Först bosatte han sig i Nya Zeeland, men ganska snart kom också han till England. Popper intresserade sig för vetenskapsfilosofi och inte minst hur man kan nå visshet om något. Jag tror det är någorlunda säkert att säga att han konstaterade, att man inte kan veta något med fullständig säkerhet.
Man brukar sammanfatta hans vetenskapsfilosofi med att sann vetenskap formulerar en hypotes, ett påstående (ett antagande), som bär på en fråga som kan besvaras med nej, om antagandet var oriktigt. Om det visar sig att ett nej dyker upp, är hypotesen falsifierad och hypotesen måste ersättas av en bättre, också den falsifierbar, om den inte är korrekt.
Man kan alltså inte veta säkert att något är sant. Däremot kan man veta säkert när något är osant. All vetenskap kan därmed sägas vara provisorisk, temporär, i väntan på falsifiering och en ännu bättre hypotes, som ger bättre kunskap. Denna hållning i vetenskapsfrågor är den idag dominerande, för att inte säga allenarådande, inom naturvetenskapen.
Tillsammans med vännerna och ekonomerna Ludwig von Mises, Friedrich Hayek (båda österrikare) och Milton Friedman bildade Popper 1947 the Mont Pelerin Society för att försvara klassisk liberalism. De två senare har båda erhållit Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne. Den på senare år aktuelle finansmannen med politiska ambitioner, George Soros, var elev till Popper.
Popper och Wittgenstein blev något av antagonister i Cambridge. De möttes i debatt endast ett fåtal gånger. Ett av dessa tillfällen kallas för eldgaffelincidenten, för att Wittgenstein i efterhand anklagade Popper för att ha hotat honom med en eldgaffel. Om detta verkligen är sant har aldrig blivit med visshet konstaterat. Vittnesuppgifterna är långt ifrån entydiga i frågan.
Bertrand Russell befann sig mitt i denna kunskapsteoretiska och vetenskapsfilosofiska debatt. Detta utspelade sig huvudsakligen efter Russells egen högproduktiva tid, men hans tio budord, att hålla i minnet i klimatdebatten, i vetenskapliga och politiska debatter, är väl värd att håll i minnet. Inte minst med tanke på både hur han blev behandlad vid professorstillsättningen i New York, och hur frågan om ett klimathot från antropogena utsläpp av koldioxid idag förs utifrån auktoritetsargument utan att falsifierbara hypoteser uppställts och kontrollerats.
Bertrand Russells “Tio Budord” om vetande:
1. Var aldrig absolut säker på något.
2. Tro aldrig att det är lönt att dölja bevis; bevisen kommer alltid fram till slut.
3. Inled dig aldrig i försök att motarbeta tänkande.
4. När du möter motstånd, även om det är från familjen, ansträng dig att övervinna det med argument och inte med auktoritet. Seger beroende av auktoritet är inbillad.
5. Böj dig inte för andras auktoritet, ty det finns alltid auktoriteter med motsatt ståndpunkt att finna.
6. Använd aldrig makt för att förtrycka åsikter som du finner skadliga, för då kommer åsikterna att förtrycka dig.
7. Var inte rädd att vara excentrisk i dina åsikter, för varje idag accepterad åsikt var en gång excentrisk.
8. Sök större nöje i intelligent motstånd än i passivt medhåll.
9. Var sanningsenlig, även när sanningen är obekväm, för det blir mer obekvämt att försöka dölja sanningen.
10. Var inte avundsjuk mot dårars lycka i deras eget paradis, ty det är endast dårar som tror att det är sann lycka.
Mats Jangdal
Skogsägare, idéhistoriker och bloggare
http://www.frihetsportalen.se/
Referenser:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bertrand_Russell
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludwig_Wittgenstein
https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Popper
https://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Henrik_von_Wright
+ – + – + – +
by 
Översätt “Klimatvetenskapens” förhållningssätt med Bertrand Russells. Man bryter mot samtliga. “The science is settled”.
Man är ju inte först. När man förklarade elden i vetenskapens barndom, så upptäckte man att brandresterna, dvs. aska och rökgaser, vägde mera än det material som man brände upp. Man löste det hela med att ämnen som kunde brinna innehöll flogeston, och flogestonet hade negativ vikt. Det var ju en logisk förklaring och definitivt resultatet av vetenskapligt tänk. Men så upptäcktes syret, och att det var tillförsel av syre som gjorde att slutprodukten vägde mera. Det hade man inte tänkt på. Elden fick alltså en ny förklaring. Men, det fanns många som fortsatte förfäkta flogestonteorin trots att man så här i efterhand kan tycka att teorin var lite krystad.
Lord Kelvin var en stor vetenskapsman. Och inflytelserik. Han var övertygad om att solen bestod av kol, och han beräknade solens kvarstående brinntid till 20 miljoner år något som jag tror att han ändrade till 24 miljoner år. I slutet av 1800-talet upptäcktes spektralanalysen. Och när man kollade solen, så såg man att spektrat saknade kollinjer. Detta framförde spektralforskarna. Men Lord Kelvin bestämde att solen innehöll kol. Pungt och slut. Och eftersom han hade inflytadne, så vågade man inte mopsa sig. Först 1907, När Lord Kelvin dog, släpptes spektralalnalysen “lös” i full frihet.
Det värsta resultatet av förtryck mot oliktänkande stod Lysenko för (ja Klimatologin kan väl konkurrera, om inte i mängden dödsfall så i alla fall i antalet förtryckare. Lysenko, en agronom från Ukraina, kom fram till att egenskaper som förvärvats kunde ärvas. Det gällde både människor, djur och växter. Läs här https://sv.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko
Slutorden i Wikipediaartikeln står Julian Huxley för:
“Från början trodde jag att Lysenkos påståenden måste innehålla en kärna av sanning. Ju mera jag hörde och läste, desto tydligare blev det emellertid att Lysenko och hans anhängare inte är vetenskapliga i ordets egentliga mening. De använder inte vedertagna vetenskapliga metoder, underkastar inte sina resultat normal vetenskaplig kritik och publicerar dem inte på ett sätt som möjliggör en vetenskaplig värdering av dem. De rör sig i en annan idévärld än vetenskapsmännen och diskuterar inte på ett vetenskapligt sätt.”
Numera är namnet Lysenko synonymt med politiskt styrd pseudovetenskap.
När kommer IPCCismen att ta över begreppet?
Intressanta och bildande tankar. Tack!