Pia Rehnquist, chefredaktör på Sydsvenskan sedan 1/9 2014

Här ett öppet brev, som ännu efter en vecka förblivit obesvarat.

+ – + – + – +

Hej Pia!

Med anledning av 250-årsdagen av 2 december-deklarationen passar jag på att höja min röst till stöd för journalisternas arbete och för tryckfriheten. Ni behövs, varhelst i världen människor hotas och skändas!

En världsomfattande fråga är koldioxidens roll i klimat- och energisammanhang där människor i alla länder har utsatts för lögner; hotats med påstådda katastrofer genom missbruk av vetenskapen; beskattats under falska premisser; förlöjligats och nedtystats för avvikande åsikter; och i stort sett lämnats i sticket av journalistkåren. Här finns det verkligen behov för att, med dina ord, Pia, ”avslöja korruption, skapa insyn och utkräva ansvar”.

I tidigare (obesvarade) brev till dig skrev jag bl.a:

”Du efterlyser läsarnas förslag, så jag försöker en gång till: Sydsvenskan bör belysa klimat- och energifrågorna allsidigt och ingående! I en generation nu har vi alla färgats av IPCCs rapportsammanfattningar, som enligt mandatet endast berör människans tänkbara på-verkan på klimatet. Under pretexten ‘the science is settled’ har vi besparats varje invänd-ning eller alternativ teori. Nu håller det inte längre. Dessa frågor är för dyra, viktiga och all-omfattande för att mediernas okritiska hållning få fortsätta.”

Du nämner näthatet som försvårar journalisternas arbete. Klimatfrågan kan ha förgrovats ”under jorden” just p.g.a. den etablerade pressens ovilja att belysa den. Och mycket har hänt, t.ex.Al Gores huvudnummer i ”En obekväm sanning” visade sig vara bakvänt: tempe-raturen driver koldioxidhalten inte tvärtom! Trots ökande utsläpp av CO₂ har jordens temperatur inte ökat under 2000-talet. FNs klimatpanel IPCC har dömts ut totalt av just en journalist, Donna LaFramboise, som ägnade två års undersökande arbete åt denna korrupta men enormt mäktiga organisation.

Och på internet, som jag skrev till dig: ”finns det tillgång till mycket vetenskap som inte släpps fram i andra kanaler. Här finns forskning om solens aktivitet och vintergatans betydelse; om strömningar i oceanerna och i övre luftlagren; om periodiska cykler och historiska upprepningar i klimatmönster. Här finns spännande korrelationer mellan kosmisk strålning och molnbildning; mellan antal solfläckar och missväxt. . . Kort sagt. Här finns den kunskap vi behöver för att äntligen få en sannare och rättvisare bild av dessa viktiga frågor.”

Och nu, med Donald Trumps intåg på världsscenen, kommer den skeptiska hållningen i rampljuset. Nu om nånsin måste korten synas ordentligt. Vad kan världens snart mäktigaste person ha för stöd för denna hållning?

Det var förre chefredaktören Lars Dahméns ord jag citerade för att försöka få igång dig:

Om Sydsvenskan skulle kunna bedriva klimatutbildning. . . göra verkligen som du skriver: presentera och förklara kända fakta; visar på svagheter och osäkerheter i gamla “sanningar”; lyfter fram ny forskning i olika spår; skilja mellan vetenskap och politik… Här finns en uppsjö av spännande ingångar, där journalistiken – undersökande, ifrågasättande, analyserande – kan spela sin viktiga roll.

Bättre kan väl inte journalistikens uppgift beskrivas?

Bästa hälsningar
Kevin Benn

by