Ledande politiker inom flera nationer har insett att “klimathotet” är en bluff och arbetar nu för ett utträde ur det som kallas “Parisavtalet”, CLEXIT.

För att våra politiker skall våga behandla frågan på allvar, måste de övertygas om att det finns en stark rörelse bland väljarna. Media har inbillat dem att “alla” tror på IPCC:s hypotes om koldioxidens verkan. Därför vågar de idag inte andas om möjligheten att kolla fakta med riktiga vetenskapsmän. De vågar inte ens lyssna på fakta! ! !

Vi som insett bluffen och faran med den, måste visa hur många vi är. Därför har CLEXIT bildats. Anmäl dig som medlem till:

Nils-Axel Mörner: morner(snabel-a)pog.nu

Medlemskap är öppet för alla och kostar ingenting. Du förklarar bara att du inte tror på någon verkan av koldioxid på klimatet, förrän någon sådan kunnat mätas.

Nils-Axel presenterar rörelsen på bloggen Frihetsportalen.

Anmäl dig nu ! !

+ – + – + – +

Du som besökt denna blogg några gånger har förhoppningsvis förstått att talet om koldioxid och utsläpp är avsett att skymma de verkliga avsikterna bakom alla förslag till åtgärder och nya lagar, ex.vis de enorma subventionerna av sol- och vindkraft samt elbilar.

Samt, får vi inte glömma, miljardbidragen till FN:s “Gröna Klimatfond”, the Green Climate Fund, GCF, som skall matas med 100 miljarder US dollar varje år. Den skall ersätta U-länderna för de inbillade skadorna på deras klimat orsakade av I-ländernas utsläpp. Verkligheten är den motsatta: Utsläppen har bidragit till att öka skördarna, vilket gjort maten billigare och därmed minskat fattigdomen i U-länderna.

De verkliga avsikterna har förklarats offentligt av ledande företrädare för FN, IPCC, EU, och svenska politiker, bl.a:

1. FN:s tidigare högsta ansvariga för klimatfrågan är Christiana Figueres. Hon sade i februari 2015 att klimattoppmötet i Paris skall bli ”första steget mot en total omgörning av världsekonomin”, googla ”figueres intentionally”.

2. Ordföranden för en av IPCC:s arbetsgrupper är Ottmar Edenhofer. Han har förklarat att klimatpolitiken handlar inte så mycket om miljön. Den ”skall omfördela världens resurser”, googla ”nzz ipcc ottmar”. Kan man vara tydligare?

3. Ordförande för den svenska regeringens Miljömålsberedning är Anders Wijkman. Han förklarar i SvD: ”Nu krävs en ny ekonomisk logik”, googla ”svd wijkman logik”.

Wijkman är även ordförande i Rom-Klubben, som öppet verkar just för the “New World Order”. Han är alltså en internationell, professionell lobbyist med lön därefter, som den svenska regeringen givit ett förtroendeuppdrag att LEDA en utredning. (Sådant borde vara uteslutet enligt vår grundlag.)

Alla tre tycks ha samma mål: Global planekonomi styrd av FN:s byråkrater: the “New World Order”. Vad som skulle skilja den från den sovjetiska planekonomin har de inte velat diskutera. FN har redan börjat bygga kontoret för den planta som skall växa till styrcentralen.

Väljarna skall övertygas om det nödvändiga i denna utveckling för att ”rädda planeten” från en katastrofal ”global uppvärmning”. Men denna finns bara i datorsimuleringar, vilka inte är bättre än gissningar. På denna lösa grund har man varje år under 22 år hållit stora internationella konferenser med uppåt 40.000 deltagare. Där har man omsorgsfullt utestängt forskare, som velat tala om fakta. Vid de få tillfällen då någon sådan lyckas nästla sig in och börja säga något, har de blivit fysiskt utkastade.

Konferenserna har samt och synnerligen handlat om hur I-länderna skulle betala bidrag till U-länderna. Refrängen har alla gånger varit: “Saknar bindande avtal”, vilket lyckligtvis även gäller “Parisavtalet”. Detta är inte ett juridiskt bindande avtal, endast förklaringar om goda avsikter.

Våra media och ledande politiker har inte förstått hur extrema avsikterna varit inom FN:s byråkrati. Vid mötet COP 17 i Durban 2011 presenterade FN ett utkast till “Traktat”, alltså ett bindande internationellt avtal. Det var inget mindre än en planritning för en global diktatur ledd av FN:s byråkrati, the “New World Order”. Förslaget presenterades inte av media. En analys gjordes av Thatchers rådgivare om klimatet, den synnerligen erfarne och kompetente Lord Christopher Monckton of Brenchley. En sammanfattning på svenska har titeln: Den oförblommerade galenskapen i Durban.

Det allra hemskaste är att vår dåvarande miljöminister förklarade sig beredd att skriva under “Traktaten”. På dina och mina vägnar alltså ! ! !

Det är ett totalt underkännande av världens politiska etablissemang att de låtit sig förföras av så tomt tal i 22 jättemöten med oändligt prat och babbel om en påhittad, overklig katastrof och meningslösa åtgärder till enorma kostnader, för att förhindra den.

Anmäl dig genast till CLEXIT ! !

+ – + – + – +

by