Världen har blivit grönare tack vare den lilla ökningen av temperaturen tillsammans med 30 % mera koldioxid i luften. Det har givit 40 % större skördar på 20 år, se posterna “Ett liv utan koldioxid – omöjligt” och “IPCC är en bluff“. Från söder har växterna vandrat in i Sahara, så att öknen minskat i utbredning. Det är fakta !
2016-12-23
Nu är det verkligen bråttom, klockan klämtar för klimatet
Västerbottens tre “klimatambassadörer” upprepar de scenarior om den kommande domedagen, som vi hört så många gånger från så många håll, ex.vis från Johan Rockström.
VK skall ha stor heder av att de tagit in min replik, som dock måst kortas för utrymmets skull. Den har följande lydelse:
+ – + – + – +
Länets klimatambassadörer skriver att vi måste minska utsläppen för att motverka en katastrof. De upprepar att de vet och inte saknar kunskap, men det är just vad de visar. De nämner inga fakta, men förmedlar sin tro på det gospel som predikas av klimatpanelen IPCC. Men denna har haft fel i det mesta.
Vi har nu ett ”fullskaleprov” för koldioxidens verkan: Sedan 1950 har den globala temperaturen stigit med några tiondels grader och halten koldioxid med 30 procent. Trädgårds-mästarna värmer sina växthus och sprutar in koldioxid i dem, för att det skall växa bättre.
Det har skett på hela planeten. Öknarna har minskat, skogarna växer bättre och skördarna har ökat med 40 procent på 20 år enligt FAO. Det har givit de fattigaste mer och billigare mat, så att närmare två miljarder människor lyfts ur extrem fattigdom sedan 1990 enligt Världsbanken.
Utsläppen har varit bra. Värmen har varit bra. Det vet vi om verkligheten, helt motsatt IPCC:s scenarier.
Vi vet att under istiderna steg temperaturen först och därefter halten koldioxid, då den gasas ut från haven. Dessa innehåller 50 gånger mer än atmosfären. Professor Ole Humlum, Oslo, har visat att temperaturen kommer först även nu. Således kan inte koldioxiden driva upp temperaturen. Verkligheten är den motsatta.
Klimatet håller inte på att förändras allvarligt. De föreslagna åtgärderna gör ingen skillnad och är onödiga i stället för brådskande.
IPCC är the Intergovernmental Panel on Climate Change, alltså en mellanstatlig organisation, det vill säga helpolitisk. Den styrs av FN:s 195 medlemsländer. Av dessa är 150 U-länder, där vetenskapliga institutioner är sällsynta liksom förståelsen av villkoren för ”vetenskap”.
Många av dessa länder kännetecknas av diktatur med nepotism och utbredd korruption. Deras delegater är ännu mer okunniga än våra politiker. De vill visa för sin regering, diktatorn, hur väl de förvaltat sin position. De kan inte skilja på kunniga och okunniga ”forskare”, men håller på ”rättvisa”. Det är balans mellan kontinenter, mellan länder, mellan kön samt mellan minoriteter, som avgör när en post skall tillsättas.
När ny ordförande skulle utses i år kunde man enas om Hoesung Lee från Syd-Korea. Möjligen betydde det något lite att Syd-Korea ”förlorar” posten som FN:s generalsekreterare, när Ban Ki-moon avgår vid årsskiftet.
Man kunde inte komma överens förrän 34 delegater utsetts till vice ordförande! Så fick 34 delegater en prestigefull titel med hem.
De förstår inte vad vetenskap är: Dess hypotes om koldioxidens dominerande verkan påstods ha stöd av ”alla klimatforskare”. Men år 2009 devalverades stödet till 97 procents majoritet med hänvisning till en enkät vid Illinios universitet. Över 10 000 blev tillfrågade, bara 3 000 svarade. Av dem sorterades alla utom 77 bort, varav 75 svarade ”rätt”. Det blir 97 procent av 77 men 7 promille av de tillfrågade. Att de använde en så usel studie visar på inkompetens eller ohederlighet, googla ”amatörer som experter”.
IPCC förtjänar ingen trovärdighet.
Sture Åström
sekreterare i Nätverket Klimatsans
+ – + – + – +
by
Och superproffsen skrämmer upp människor att glatt betala. Tänk om alla subventioner vi betalat in till vindkraftens vänner. Vi skulle kunnat använda pengarna till två moderna kärnkraftverk.
Ja, i artikeln nämns att många regeringar förstår lite av klimatet, men de är superproffs på att veta hur de ska få pengar från andra.
Ofta hörs om Parisavtalet hur fantastiskt det är att världens länder lyckats enas om att nu måste något göras. Av de 192 staterna (tror jag) är säkert runt 150 länder som räknar med att vara nettomottagare från den gröna klimatfonden på 100 miljarder dollar per år. Det vore ju synnerligen märkligt om dessa vore mot Parisavtalet. Självklart är de snabbast på att ratificera det. I synnerhet som de utan konsekvenser kan strunta i det de lovat av CO2-reduktioner.