Jubel vid Parismötets avslutning
2017-02-23
President Trump hotar kliva av Parisavtalet, som världens ledare hyllade varandra för och ansåg vara en fantastiskt framgång och en historisk vändpunkt. För att värdera undergångstonerna – låt oss titta på vad Parisavtalet är och vilken klimatpåverkan det kan ha.
Avtalet är en överenskommelse baserad på ländernas frivilliga åtaganden om koldioxidminskningar i framtiden. 178 länder skrev på 2016. Alla lovar att göra så gott de kan efter lokala förutsättningar. Ursprungsbefolkningars kunskaper, genusperspektiv och i stort sett alla honnörsord ni kan komma på finns med. Inga sanktioner om någon struntar i det man lovat. Majoriteten med förhoppningar om att få del av den gröna klimatfonden i FN:s regi på 100 miljarder dollar per år, som vi andra ska betala till.
Professor Björn Lomborg, President i Copenhagen Consensus Center, har länge envetet granskat och sammanställt data / fakta om klimat och energi från samma källor som FN:s klimatpanel IPCC grundar sina slutsatser på. Detta är hans bild av samma fakta.
Parisavtalets klimateffekt är försumbar. Om alla länder skulle infria sina löften fram till 2030 och sedan lyckas hålla koldioxidutsläppen på den nivån fram till år 2100 skulle planetens medeltemperatur påverkas nedåt med 0,17 grader C enligt IPCC:s egna datormodeller. Det motsvarar mindre än fyra års fördröjning av den globala uppvärmningen. Felmarginalen på åttio års sikt är större. (The Paris Agreement Won’t Change the Climate. )
Parisavtalet kännetecknas av bombastiska uttalanden men vaga preciseringar. 98 procent av det man anser måste göras ligger efter 2030 och avtalstiden. Det finns inga prognoser för användningen av fossila bränslen, som säger något annat än att de kommer att öka fram till 2040. De utgör idag nästan 90 procent av världens energiförsörjning. Förnybar energi exklusive vattenkraft är mindre än 2 procent.
Fel lösning på ett verkligt problem. Som strutsen med huvudet i sanden fortsätter den politiska propagandan. Fossila bränslen ska bort. Vind- och solkraft subventioneras överallt till enorma kostnader. Vi bör istället satsa på forskning om realistiska lösningar för hur framtidens rena energi ska se ut. Vi bör också ordna så vi kan klara klimatförändringar. Klimatförändring har alltid varit ett naturligt tillstånd. Luftföroreningar från koleldning är ett verkligt problem. Men koldioxid är inte en förorening. En rimlig slutsats är, att det inte går att påverka klimatet i någon större grad genom att avveckla vår energiförsörjning.
Så spelar president Trump’s åtgärder någon roll för klimatet? Knappt mätbart. Däremot för finansieringen av FN:s ambitioner med hjälp av klimatfrågan.
Parisavtalet, som avser tiden fram till 2030, har praktiskt taget ingen klimatpåverkan. Tvågradersmålet är en målsättning länderna är överens om, som man hoppas kommer att infrias. Innan dess kommer många välbesökta COP-möten runt om i världen att hållas för att prata om de 98 procenten åtgärder som återstår. COP22 i Marrakesh blev en flop, men det kommer fler.
En berättigad fråga är förstås varför Du ska tro att hela etablissemanget har fel och Professor Lomborg rätt. Det är helt enkelt samma fakta. Du har bara inte sett det presenteras så här förut.
Evert Andersson
Fri debattör
+ – + – + – +
Notera att Evert Andersson och Björn Lomborg utgår från de siffror IPCC angivit, vilka sägs ligga till grund för alla dessa klimatmöten, numera 22 stycken. Men man har inte lyc-kats hålla sig till den “verklighet” man pratar om. En falsk verklighet.
Ja skälet är uppenbart: Mötena har inte handlat om “KLIMATET” utan om “POLITIKEN”: Rättvis fördelning av Jordens resurser.
“Klimatet” används som tjurfäktarens röda skynke: Det skall lura tjuren, väjarna, att störta iväg i rätt riktning, mot global planekonomi.
+ – + – + – +
by 
Paris”avtalet” motsvarade på inget sätt de uppblåsta beskrivningarna av dess betydelse. Man hade beräknat ett behov av 6000 Gt utsläppsminskningar medan det verkliga utfallet lär ha blivit 56 Gt – mindre än en procent.
Länk:
http://blogs.spectator.co.uk/2015/12/dont-believe-the-hype-the-paris-climate-treaty-is-scandalously-expensive-and-useless/
Går temperaturen ned kommer klimatalarmisterna säga att det är på grund av alla åtgärder som har skett och därmed blir det ännu viktigare att hålla på med klimatåtgärder.
En sak kan kanske knäcka ovan nämnda. Även om det blir kallare komme förmodligen koldioxidhalten att stiga lite till eller inte minska. Det kommer saknas någon koppling mellan temperatur och koldioxid.
Det är faktiskt en klimatöverenskommelse och inte ett klimatavtal. Bara för att svenska politiker och journalister envisas med att använda fel ord, behöver inte vi klimatrealister göra det. Ett avtal innehåller bindande åtaganden och föreskriver åtgärder om åtaganden bryts. Vilket alltså inte Parisöverenskommelsen gör.
Lomborg är en övertygad klimathotstroende, men vill till skillnad från alla de andra troende att åtgärderna ska vara kostnadseffektiva, i stället för jättedyra och verkningslösa symbolåtgärder. Därför kallas han skeptiker eller till och med förnekare av de andra troende.
Vare sig man kallar det överenskommelse eller avtal, har USA:s Senat inte godkänt det med två tredjedels majoritet. Därmed har heller inte USA ratificerat och accepterat att vidta några åtgärder. Obamas underskrift på ett papper, det som svenska journalister och politiker kallar ratificering, var snarare någon sorts autograf.
Antar vi att temperaturserien med högst trend sedan 1979 har rätt, att den trenden fortsätter och att världen nu är en grad varmare än förindustriell tid, dröjer det 58 år innan tvågradersmålet spräcks. Klimataktivisternas tal om att det är bråttom framstår som rent struntprat. Det går alldeles utmärkt att vänta 10-20 år. Fast gör vi det, kommer verkligheten övertygande att bevisa att ingen klimatkatastrof är på gång, och då försvinner aktivisternas alla chanser att avskaffa marknadsekonomi, kapitalism och demokrati med hänvisning till klimathotet.