Norska Klimarealistene har givit ut en synnerligen innehållsrik bok

Den behandlar de många upphaussade miljölarm, som oftast saknat grund, exempelvis om det inbillade klimathotet. Detta har förträngt uppmärksamheten för verkliga miljöproblem. Boken har synnerligen kompletta källförteckningar, med inte mindre än 783 noter.

Morten Jødal (1953) är biolog och kemist. Han har varit engagerad av Norges Forskningsråd och forskat om akvakultur, genteknologi, sur nederbörd och ekologin vid iskanten i Arktis. Han har arbetat för WWF och skrivit en bok om följderna för Norges miljövård av ett inträde i EU. Han har författat flera böcker om biologi, varit valobservatör i flera afrikanska länder och ordförande i styrelsen för Norsk Biologforening samt driver kurser i svampkunskap.

Giftalgen

Ett konkret exempel är den panik som uppstod 1988, då omfattande fiskdöd noterades längs kusten i Bohuslän och Sørlandet i Norge. Det drabbade flera fiskodlingar. “Skall Skagerak dö” frågades i rubrikerna. Orsaken var att förekomsten av en annars vanlig liten alg växt explosionsartat och att den blivit giftig.

Man sökte förklaringar i mänsklig aktivitet, närsalter i avlopp från Elbe och Rhen samt Storbritannien, vilka skulle förts över hela Nordsjön till våra kuster. Fiskdöden vållade stor uppståndelse med debatter om “dödsalgen” i Stortinget.

Jødal noterar att algen inte behövde mer närsalter än vad som finns i “rent” vatten, så den mänskliga faktorn var inte trolig. Däremot pekar han på att det året var väder, havets strömmar och vattnets kemi “ganska speciella”.

Den troliga förklaringen är att bräckt vatten med låg salthalt strömmat ut från Östersjön upp längs svenska västkusten och norska sydkusten. Det vattnet är lättare och flyter ovanpå saltvattnet. Det blåste lite, så det blev ringa omröring av de olika skikten av bräckt och salt vatten. Maj månad var solrik, vilket gynnade algernas tillväxt. De konsumerade fosforn i vattnet så den blev för låg, vilket utlöste giftproduktionen.

Bland lärdomarna nämner han att förloppet mest sannolikt var naturligt, att “experter” kan ta fel, att datormodeller är opålitliga, att media förstorade naturliga problem till “väldens undergång”.

En särskild lärdom är politikens reaktioner. Sedan Jødal lämnat aktiv forskning, blev han utsedd till Norges Allmenvitenskapelige Forskningsråd med ansvar för områdena biologi och kemi, vilket omfattade finansiering av miljöforskning. Han blev uppringd från Miljödepartementet med krav på tilldelning av sjusiffriga belopp, för att visa departementets handlingskraft.

För en forskare med rätt kontakter räckte det således med ett telefonsamtal för att försäkra sig om anslag med stora belopp.

Skogar

Jødal redovisar mycket utförliga data, ex.vis avseende skogarnas utbredning och tillstånd i världen. Avskogningen har i stort följt befolkningsutvecklingen, men i en rad länder har skogsarealen ökats och utgör nu 32 % i Tyskland, 22 % i Kina, en fördubbling sedan 1950 , och 70 % i Japan. I många tropiska länder sker ren skövling av skogarna, mest allvarligt i Syd-Amerika. En tabell visar tillståndet på alla kontinenter.

Klimathistoria

En varmare planet framställs som katastrofal med värre naturkatastrofer, stormar och torka. Historien visar att det är tvärtom. Jødal går igenom den “Lilla Istidens” förhållanden på olika ställen i Europa, där utförlig dokumentation finns i flera länder. 1682 och 1684 var iskanten så nära Skottland att eskimåer i kajaker kom till Orkneyöarna och i ett fall till Aberdeen. Som bekant var Östersjön helt istäckt ända ner till de danska bälten, så Karl X Gustaf kunde leda sin armé till Själland oh Köpenhamn.

Fotosyntesen

Ett mycket stort antal arter av växter och djur har utvecklats på Jorden under miljoner år. Både temperaturen och halten koldioxid, CO₂ i luften har växlat inom vida ramar och livet har gått vidare. Efter den senaste istiden har vi haft perioder med flera grader högre temperatur under Romartiden och den Minoiska högkulturen. Det skall jämföras med en variation av 10 grader för medeltemperaturen två somrar efter varandra i Norge.

Man måste notera att IPCC:s påståenden om dramatiska ändringar i alla ekosystem vid stigande temperatur är baserade på modellberäkningar och inte på observationer av den verkliga världen.

För allt liv är fotosyntesen grunden. Många tusentals prov på fält och i laboratorier har gjorts med olika växters reaktion på ändringar av temperatur och halt av CO₂. Generellt växer de bättre med stigande temperatur och mera CO₂ i luften. I växthus har man ofta 700 – 900 ppm. Vid högre temperatur kan de tillgodogöra sig högre halter av CO₂ upp till ett optimum.

För en art av vide nås optimum vid 25 grader för 325 ppm men vid 36 grader vid 935 ppm. Då har tillväxten mer än fördubblats.

Livet på Jorden blir bättre både med något högre temperatur och mera CO₂ i luften.

Miljörörelsen

Jødal ägnar en sjättedel av boken åt aktörerna i miljö- och klimatdebatten. Han har detaljerade data från Norge och från USA, där skattefria donationer till organisationer registreras. Där finns 26.500 “miljöorganisationer”, som tillsammans samlade in 812 miljarder dollar under perioden 2000 – 2012. De tio största fick vardera mellan 19 och 112 miljoner dollar, tillsammans 639 miljoner dollar.

Stora givare var Pew Charitable Trust, Rockefeller Brothers Fund och Walton Family Foundation (WalMart).

För de tio största miljöorganisationerna i Norge har han räknat fram en total omsättning av 400 miljoner norska kronor med 275 heltidsanställda med uppgift att driva politik. Detsamma gör anställda i Miljødirektoratet, Klima- och Miljødepartementet samt i fylkenas avdelningar för miljöskydd. Det blir tillsammans fler än 1450 personer. Till dem får man också räkna hundratals journalister på de flesta tidningarna.

För många är drivkraften en ideologi. En av grundarna av Greenpeace, Patrick Moore, hävdar att då Sovjet kollapsade 1989 hamnade många politiska aktivister med kommunistiska sympatier i ett vakuum. De flyttade raskt in i den “gröna” rörelsen och tog med sig kampen mot kapitalismen. Han blev vittne till deras övertagande av Greenpeace, som han därför lämnade.

Jødal kallar ideologin för ekologismen, på engelska environmentalism. De strävar att kontrollera medborgarna. De vill reglera hur ofta vi får flyga, hur mycket vi får köra bil samt bestämma över vårt kosthåll och vår välfärd. Det är ett helt totalitärt synsätt.

Verklighet eller omoralisk fantasi

Politiken har kommit under så stort inflytande från okunniga aktivister att den ofta vilar mer på fantasi än verklighet. Jødal visar hur felaktig propagandan varit beträffande torkan i världen och antalet skogsbränder i USA. Han refererar hur IPCC:s politiker tog bort en viktig mening i forskarnas rapport för AR5: Många av de mer bekymmersamma konsekvenserna av klimatförändringarna är i verkligheten symptom på dålig förvaltning och underutveckling.

IPCC domineras ju av de regimer, som just är ansvariga för dålig förvaltning och underutveckling.

Världens verkliga problem är svält, fattigdom, utbildning, folkhälsa och korruption. Kampen mot alla dessa problem kräver energi, billig och pålitlig energi. Västvärldens besatthet av det inbillade klimathotet, bl.a. med satsningar på dyr och nyckfull energi, betraktar han som omoral.

Omdöme

Morten Jødal visar sig mycket kunnig om miljövårdens vardag, som skiljer sig från de vitt spridda myterna. Hans prosa flyter lätt. Norskan är inget problem, men man får någon gång tänka efter lite, ex.vis för att förstå att “sopp” betyder “svamp”. Hans bok ger en omfattande beskrivning av de problem politikens inblandning i vetenskapen fört med sig. Med sina många källhänvisningar är den en närmast outtömlig källa till verkliga fakta om klimatet och debatten om klimatet.

Boken borde vara självklar läsning för varje seriös debattör av klimat och miljö.

Sture Åström

Boken kostar SEK 300:- plus porto och beställs här:

http://klimarealistene.com/klimabutikken.html

 

by